Adhd ärftligt?

är det vanligare att pojkar ärver? har nämligen en dotter och hon visar inga symptom alls för adhd men man blir ju lite orolig ändå. Hon är 5 år

man kan upptäcka adhd senare än femårs åldern,många upptäcks tyvärr väldigt långt in i skolåldern

oj då men kan man inte hitta nåt tecken alls när de är mindre?

flickors adhd kan vara svårare att upptäcka..dom kanske sitter och pillar med fingrarna istället för att rulla runt på golvet,detta var bara ett exempel men dom är lite känsligare för dom sociala reglerna..

minatre: är en flicka jag har visst är hon aktiv men inte på "onormalt" mycket. Har kollat på dagis och där är hon som vilken 5 åring som helst enligt dem. Hon är fruktansvärt envis men det är nog nåt hon har ärvt av mig

har levt med hennes pappa en tid och det jag upplevde av honom ser jag ingenting av hos min dotter, men sen är det ju säkert skillnad på ett barn och en vuxen som har adhd.

symtom är :svårt att koncentrera sig för saker dom inte tycker är intressanta,svårt att förstå instruktioner och uppmaningar ex :gå till badrummet och hämta borsten i översta lådan och lämna den till din pappa,detta kan vara för mycket att ta in på en gång,barnet blit förvirrat,svårt att se sammanhang och den röda tråden i samtal och svarar inte på frågan utan nått helt annat

minatre: ingen på min sida har adhd och vad jag vet så är det bara pappan på hans sida som har det (inga syskon eller föräldrar iallafall). Jag har inte vetat innan vad det var för fel på honom men nu när man vet så börjar mamma hjärnan gå på högvarv här. Tror inte heller att hon har fått det men självklart kommer man vara lite uppmärksam nu när man vet.

minatre: haha vad lustigt det var den sidan jag precis satt och läste. Hade inte en tanke på att googla förräns nu men tack för tipset

Jag har INTE läst hela tråden men vill bara säga att
flickor får oftare ADD,inte ADHD så därför märker man ite det så fort.

Dessutom MÄRKER man det redan i småbarnsåren MEN man får ingen diagnos (nuförtiden)INNAN 5års ålder.Men ADHD märks deffinitivt innan.
Detta är inget man inte märker av innan 7års ålder,det går lixom inta att undvika.
Det ÄR ärftligt

Har hört att social uppväxtmiljö kan spela in. Men att det är lite tabu att prata om. Ärftligheten är tydlig.

Som sagt är det nästan tabu att nämna uppväxtmiljö. Ärftliheten är stor. Men uppväxtmiljön kan påverka graden av ADHD. dessutom tvistar forskare över hela världen om uppväxtmljöns betydelse till själva uppkomsten av ADHD. Hjärnan är inte färdig vid födseln, utan påverkas under hela uppväxten. Men på grund av rädsla för att skuldbelägga föräldrar är det svårt att prata om annat än att det är genetiskt.
På internet finns det massor om olika forskning. En intressant artikel:
www.drugnews.nu/article.asp

Lämnar diskussionen nu, vet att det är känsligt och att jag inte är rätt person att föra den diskussionen.

Min man har ADHD i släkten. När vår förstfödda son var liten var jag väldigt orolig för honom och gick lite extra hos hans läkare, inte för att han visade symptom, men för att det kändes bättre. Var verkligen livrädd att han skulle få ADHD (på grund av hur jag såg hur den var för de som hade den i familjen) Läkaren undrade varför jag var så rädd för att min son skulle få sjukdomen för det ansågs INTE vara ärftligt. Jag bara tittade på honom och sa att JO, det är ärftligt. Min mans 2 bröder har det och hans pappa (ej klarlagt på honom) så det är mer än tydligt för mej. Nästa gång vi träffades sa läkaren att det inte är klarlagt ännu men att de nog snart kommer att gå ut med att det är ärftligt iallafall. Det är 9 år sen, men jag tror att det har blivit mer och mer tydligt att det finns en stark ärftlighet i ADHD.

det finns en viss ärftlighet, det gör det.Men bara för att föräldrarna har det så behöver ju inte barnet få det. En av mina vänner har fått diagnosen ADD, och hon är över 20! tycker att det är konstigt att man inte fått en diagnos förr..

det hette väl AD eller HD eller ADHD...finns lite varianter.. Det kan ju såklart vara så att det inte fanns tillräckligt med kunskap i området, absolut. Men jag tycker ändå att det är tråkigt för hennes skull, och alla andra som får sena diagnoser. De vet ju inte vad det är med dem. Tror att de är "konstiga" på någon sätt när de tex. inte klarar skolan. För det finns ju bra hjälp att få numer om man har en diagnos. Man har väl rätt till personlig ass tex.. eller extra hjälp?