Va ska ja göra med min tykiga 7åring???

Man orkar inte ta emot hur mycket som helst. Det är klart att det är jobbigt när ens barn är elak mot en och gör vad det kan för att såra en och få en arg. Det är skitjobbigt. Men det blir bara värre ju argare man blir. Om man lyckas hålla sig lugn i alla situationer har man vunnit mycket. Men det är svårt... Man vill att allt ska fungera och flyta på men det blir bara kaos. Jag tog kontakt med e familjepedagog på kommunen. De har tystnadsplikt och skriver inga journaler. Det har varit jättebra. De har visat vad vi gjort rätt och även fått oss att se när vi kunde gjort annorlunda. En viktig sak förutom gränserna tycker jag har varit att sluta förvänta sig att barnet ska bråka. Förut tänkte jag när min son kom hem -Jaha, nu börjar skriket igen. Nu är lugnet slut.

Men de tankarna går att ändra. Min son är värd bättre än att jag som är hans mamma dömer honom på förhand. Att få bort förväntningarna på att han skulle sätta sig på tvären var jättebra. Förut fick han tillsägelser av mig innan han hade gjort något bara för att han skulle uppföra sig, och det var ju helt fel av mig.

Kämpa på med dottern och kom ihåg att du är den vuxna och det är du som bestämmer.

Gör som dem på Nannyprogrammen. De går ut på samma sätt. Man ser ju där att de "värsta" tänkbara barnen blir snälla ,trygga och blir som helt underbara barn. Oftast är det vi föräldrar som är boven i dramat.
Skicka ett mail till de svenska nanny på http://www.aftonbladet.se/ettor/webb/2644_normal.html. Kanske de kan hjälpa dig på rätt köl.

varför inte vända på det och när hon tar lillans leksak , så istället för att ta den ifrån henne med hänvisning till att hon inte lånar ut något själv, så låt henne behålla den, men se till att hon vet att just nu är lillan schysst mot dig och lånar ut till dig. Det betyder att när hon vill ha din docka eller vad det nu är så är det dintur att vara schysst och generös. Det blir ju inte bättre av att visa hur man inte ska göra, utan av att visa hur man ska göra.

Tycker att det är bra tips Mammann ger, så klart bättre att visa på hur man bör göra dvs låna ut sina saker.

Men för vår del gick det inte att gå den vägen. Det blev fruktansvärda konflikter när lillasyster skulle låna hans grejer. Hon ville ju oftare leka med hans än han med hennes. Genom att visa att han inte fick ha hennes saker om hon inte fick ha hans började han förändra sitt sätt att tänka. Om han ville låna ngt som var lillasysters hämtade han självmant någonting på sitt rum åt henne. Det gick inte över en dag att förändra utan tog lång tid. Som det är nu har inte storebror något alls emot att låna ut något. Alla fungerar ju olika så det kan säkert vara värt att prova men m det ger för mycket konflikter hade jag inte gjort så. När man har ett "krävande barn" bör man nog välja sina konflikter. Jag tror att det blir mindre skrik av att ge tillbaks syskonets leksak än att tvingas låna ut en av sina egna saker. Barnet kommer ändå själv på att börjar jag låna ut får jag låna. Men om barnet får låna lillasysters leksaker men vägrar låna ut sina, ja då lär sig barnet inte.

Men i ts beskrivs hon som ett monster,
och alla som svarat i tråden verkar tycka likadant.
Det jag spontant tänker på är att lillasyster beskrivs
som snäll, rara och gullig medans stora flickan bara
beskrivs som tycker och jobbig. Denna inställning känner förståss
stora tjejen och ur den synvinkeln är hennes beteende
mot den lilla ganska logiskt. Hon tror förmodligen att ni enbatr
tycker om lillasyster och dessa känslor går också ut över lillasystern. Jag tror att det som bäst hjälper är
om du ändrar inställning till att börja med,
se saker även ur hennes synvinkel och fundera lite extra
innan du blir arg. Kanske går problemet över om du
börjer se den stora tjejen mer, spenderar mer egen tid med henne.

Jag är helt klart inne på Sicali:s linje ... kunde inte skrivit det bättre själv. Hon är helt enkelt väldigt sotis på lillasyster och känner av er frustration. Jag kan jämföra lite med min egen situation där jag har en jobbig 14 åring och nu en 4,5 månaders bebis. 14-åringen avskyr all tid jag lägger på Ludde, hon är van att ha mig för sig själv. Lilla Ludde är gudomligt söt och alla gullar med honom medans dotter mest blir betraktad som en jobbig tonnåring.

Jag har fått tänka om där och ge henne mer tid och försöka att inte bli grinig på henne för ofta utan bara ta de konflikter som är nödvändiga.

Till skillnad från din situation dock så avgudar dottern sin lillebror .. så det problemet har jag inte tack och lov

kifr

Precis vad jag menar, där har du
lösningen i ett nötskal.
De minsta betraktas nästan alltid
som små och söta och alla förväntas
gulla med dem, inget fel i det men man
måste även tänka på att även syskonet behöver
uppmärksamhet. Talar lite av egen erfarenhet då
det skiljer tre år mellan mig och min bror.
Han hade blåa ögon, rosiga kinder och gula lockar.
Tro mig, jag vet hur det känns att vara den som alltid
anses som bråkig.

Om förändringen har kommit efter att flickan blivit storasyster kan jag hålla med om att det säkert beror på det. Om hon varit väldigt krävande redan innan kanske det är annat som ligger bakom. Vår son har alltid varit krävande och lillasyster blev lidande. Men för vår del hjälpte klara gränser, han är väldigt ifrågasättande och envis i personligheten. Det är inte ok att bete sig hur som helst men det är heller inte ok att som förälder inte hjälpa sitt barn tillrätta. Egentid med storasyster är säkert behövligt för henne och att hon får känna att hon är storasyster och har lite fördelar med det.

Sen är det också viktigt att respektera
att storasyster inte alltid vill umgås med lillasyster.
Jag tänker på att du ts reagerar över att hon föser
bort lillasyster när hon lägger huvudet i knät...
Det är nog bra att inte göra någon grej av det för hon
måste ju själv få bestämma hur mycket hon vill vara med sin syster. Sen är de små inte alltid bara snälla och gulliga,
har själv en liten kille i din minstas ålder och även om han är
underbar så kan han också vara jobbig emellanåt.

Uppmärksamhet. Avundsjuk på den lilla. Kankse känner att den lilla och du har något tillsammans som inte hon "får vara med" på? (Kan vara vad som helst, vet ju inte hur liten den lilla är, men kanske matar du henne? Vyssjar henne i famnen mm.)
Väldigt viktigt att du gör den stora delaktig i sysslorna som rör den lilla. Kankse kan hon få vara med och t.ex. mata eller så? Tror även att den stora behöver sin mamma för sig själv ibland. Utan att den lilla är med. Om du och din stora flicka hittar på nånting ensamma, hur är hon då? Fortfarande bråkig och jobbig, eller blir hon lugnare och trevligare/gladare då?