Mytomani?

Hon ljög om precis allt...o då menar jag både stort o smått. det första exemlet som jag kommer ihåg var när vi hade varit ut o handlat, hon hade köpt en speldosa som var ganska dyr...Jag såg i affären vad den kostade...När hon kom hem till sin gubbe hade hon bytt ut prislappen o satt dit ett annat pris...Hon kunde slänga räkningar som stod på hennes gubbe, som han aldrig fick veta om...Och när inkassokraven kom slängde hon dom med..det resulterade i många år hos fogden för hennes gubbe.( Kan tillägga att han gick ifrån henne när allt uppdagades) Hon kan sitta på sin dotters msn o utge sig för att vara henne...Hon kunde ljuga om sjukdommar som ungarna har, trots att dom är fullt friska. Hon ljög om vad andra hade sagt och gjort, trots att det var lätt o kolla...
Tyvärr har hon fört över sin mytomani till sina barn o det har ju ställt till en del för dom oxå. Även mitt barn har blivit drabbad av hennes ljugande, känner även till andras barn som oxå blivit utsatta. Det blev ett långt svar..inte meningen men jag blir helt vansinnig när jag tänker på all skit som hon ljugit om...

Aj vad tragiskt. Allting. Synd om barnen också.
Till mitt försvar, om jag nu behöver försvara mej... Är väl att jag aldrig gjort något sådant. Lögnerna har väl inte påverkat mitt liv och ställt till det på det sättet.
Jag har "skyddat" mej själv in i det sista i vissa situationer, blånekat och ljugit om större saker för att jag är rädd för vad som skulle tyckas om mej om det kom fram.
Men inte på det där skadliga sättet. Och TUR är väl det.
Just i din väns fall så måste hon ju även ha andra problem som hon försökte dölja med lögnerna.

Finns det olika sorters myomani tror du?
Jag pratade med en kille för några år sedan som själv sa att han va mytoman, och han hade fått "vanliga" ångestdämpande för att kontrollera sitt impuls-ljugande. Och det hjälpte sa han.
Jag vet ju inte om jag kan tro honom, han va ju mytoman
Skämt åsido, detta är ju inget roligt alls.

Jag känner bara att det är såå skönt att diskutera det här med någon nu när jag kommit ut ur garderoben.
Igårkväll hade jag stark ångest över att jag "erkännt" men redan idag känns det bättre.
En frustration naturligtvis, över att det är som det är.
Men med mycket jobb så kanske jag kan övervinna det här (?)

Du verkar ju helt klart vara på rätt väg...
Om det finns olika sorters mytomani? Tja, jag vet inte riktigt...Har inte träffat på mer än två, men det vet man ju inte..*S* Mitt inlägg var ingen kritik mot dej så du behöver inte försvara dej...Min föredetta kompis är nog ett extremfall tror jag, egentligen är det ju synd om henne, men hon inser nog inte själv vad hon lider av...Trots konfrontationer från verkligheten...

jag har också känt en mytoman. hon hittade på massa personer som inte fanns, hon ringde flera gånger och låtsades vara någon annanstans än vart hon var, och så försa hon sig eller man såg henne på gatan en minut senare och sånt där. hon var också kleptoman. hon hade sinnessjukt dåligt självförtroende. jag antar att hon ville låtsas som att hon hade ett busy liv och snodde våra pengar för att bjuda oss på saker så att vi skulle gilla henne.

Eh hoppsan! snodde hon era pengar för att bjuda er på saker? Skapligt sjukt, som med allting annat hon gjorde...
Vad hände med henne? Bröt ni bara kontakten med henne, eller?

ja vi konfronterade henne (vi som var hennes närmaste vänner) och hon förnekade in i det sista. vi var skapligt förbannade, eftersom hon snott flera tusen i kontanter och flera mobiltelefoner och busskort och plånböcker, till och med kläder! men tyckte ändå synd om henne så vi lät henne vara. man hade ju god lust att slå ner henne alltså, men vi polisanmälde inte ens...kanske man borde gjort men vi ringde hennes mamma och berättade allt (vi var i 16 års åldern) och hon försvarade och förnekade så dom lever väl kvar i sin lögn och tjejen hoppar från vän till vän då alla kommer på henne till slut..

Usch vad hemskt! Och hennes mamma tog alltså inte heller sitt ansvar! Fyfan. Hon hade säkert kunnat få hjälp redan då. Men så är det ju med alla former av missbruk egentligen. Att de som står en närmast blir "medberoende" och mörkar och försvarar.
Okej. Men jag ser stora skillnader på dem som är beskrivna här i tråden och mej iaf. Jag säger inte att det ena är bättre än det andra. En lögn är en lögn oavsett innehåll.
Jag ska fan se till att jag aldrig sårar/bedrar/sviker någon så.

TS,
hur känns det idag?
Det är ju alltid oerhört jobbigt att inse sina problem.......

Som sagt;du ska inte känna att du behöver försvara dig!!!

Vet du vad OCD är?(Obsessive-Compulsive Disorder)
Tvångssyndrom som kan innebära att man automatiskt bara MÅSTE göra saker;tex tvätta händerna,kolla om dörren är låst,städa osv....

Ditt ljugande kan vara samma "tvång"....att du liksom ljuger "automatskt" utan att tänka efter.

Känns det så?

Om det är så så tror jag att du skulle kunna få samma hjälp som många med OCD har genom
beteende terapi!Läs mer här: www.kbt.nu/

Tack för länken till sidan.. tittade igenom den lite som hastigast nu, var in på tvångssyndrom. Ska gå in på den och läsa mer utförligt lite senare..
Jo jag vet ju vad OCD är, men jag har aldrig tänkt på att det är så jag lever. Men nu när du skrev om det inser jag ju att det faktiskt är så.
De här lögnerna som att säga: "8 kg istället för 7, "potatis istället för egentliga pasta" "att en tröja kostat 100kr mer eller mindre" - typ den sorten...
Är ju inte genomtänkta och menade som att lura en annan människa.
Jag vinner inte på att säga dem, och jag förlorar inte heller.
Det är tom lögner som ingen bryr sej om. Har ingen vikt. Men ändå gör jag det.
Och när man tittar på just det mönstret så är det ju tvångsmässigt.
Jag har bestämt mej för att berätta om dessa "vardagslögner" för min kurator imorgon. Jag har gått igenom ett helvete sen igårkväll när jag skrev här för första gången, men nu vill jag bara få hjälp att lösa det hela på bästa sätt.

Jag vill tacka dej AvaAva för det stöd jag fått av dej!

Vad BRA att du har beslutat dig för att prata med din kurator om deta här!
Ta ett litet steg i taget!

Lycka till!

TS,
ville bara kolla hur du mår...?

Jag igen.....hoppas att allt är väl med TS.

TS-
Jag vill bara säga att jag är imponerad av dig! Att du har kommit till insikt. Det är nog väldigt ovanligt att komma till insikt om sin mytomani. Jag har jobbat nära en mytoman. Jag upplevde det som en svår sjukdom. Jag känner igen det du skriver om ett tvångsmässigt ljugande, så var det för den personen som jag arbetade med. Därför är jag väldigt imponerad av att du kan se att du är drabbad. Hoppas att det går bra för dig nu!