Hur få bort mammighet????

Låt flickan få vara ensam med pappan och hitta på något kul bara dom två. Tycker inte ni ska tvinga pappan/henne att lägga på kvällen. Det kommer naturligt när fasen är över. Allt kommer och går, nästa gång är det du som inte duger

Håller med Zmulan: det går över. Jag tror att hennes mammighet snarare blir värre om hon känner att hon inte får vara med mamma.

Min son (2 år) är just nu inne i en mammig period men får oss funkar det ganska bra när jag innan läggdags pratar om att pappa och han ska läsa saga osv senare.
Då brukar det gå bra att jag ger honom välling och sen säger jag att nu är det dags för pappa att läsa tillsammans med dig - det accepterar han men han accepterar inte om vi inte pratat om det innan.
Fast min son har inte varit mammig hela tiden utan bara i perioder så han är kanske lättare att övertyga.

Hur funkar det om du inte är hemma nån kväll? Funkar det bättre då (i.e. hon ser dig inte och tyr sig då till pappa )?

Hon behöver kanske mamma extra mycket just nu, jag tror det går över snabbare om du finns tillgänglig så mycket som möjligt... Min dotter har haft en period för ett tag sen då hon var extra mammig, då dög inte ens mormor när vi var där (och hon brukar vara väldigt poppis ), jag försökte vara så mycket som jag orkade med henne (är/var desutom gravid och väldigt trött och sliten, säkert det hon kände av och därför hon blev extra mammig) och efter några veckor så lugnade det ner sej... Under den perioden så dög knappt pappa för henne, det var bara jag som skulle göra allt, han fick varken hjälpa henne med maten eller söva henne (hon är 20 månader).

Joline ska få en lillebror i februari

Tack för svaren.

Jag tror nog att det kommer att gå över i sinom tid, men eftersom hon har varit så här (mer eller mindre) sedan hon föddes så kan det nog ta lång tid.

Om jag inte är hemma så skriker hon oftast vidd läggning. Om jag är borta när hon vaknar på natten blir det oftast också problem och hon är jätteorolig. I mellandagarna var min man själv med barnen hos deras farföräldrar i nästan en vecka och det gick ganska bra förutom att hon sov oroligt.

Vi berättar alltid för barnen en stund innan vem som skall lägga dem, men det hjälper inte.

Hittills under hennes livstid har det alltid varit min man som kommer i andra hand för henne och jag förstår att han tycker det är jobbigt. Jag tror inte han går med på att bara vänta ut det utan vill prova att göra något åt saken. Vi vet bara inte vad!

Zmulan;
Han gör vardagliga saker med henne, byter blöja, badar barnen mm. Han är dessutom själv med dem varje morgon innan dagis eftersom jag börjar jobba tidigt. På eftermiddagarna/kvällarna är hon mer med mig eftersom det är till mig hon kommer när hon vill bli buren eller sitta och gosa.

Tror ni det blir bättre eller värre om jag inte tar upp henne när hon kommer utan hänvisar henne till min man? Reaktionen kommer bli att hon skriker och om jag tex skulle gå ner till tvättstugan eller liknande skulle hon stå vid grinden och gråta. Hon blir ju då tvungen att gå till min man om hon vill ha närhet, men är detta ett bra eller dåligt sätt att hantera saken på?

Det är jätte svårt! Man vill ju inte att ens lilla ska kännas sig ratad av mamma bara för att pappa ska ta barnet.
Hos oss har sonen alltid varit mer mammig de perioder när jag varit hemma mindre tid än min man - så då tror jag att det berott på att han längtat så efter mig så när jag dyker upp så släpper han mig inte ur sikte. De perioder när jag varit mindre med sonen är när pappa varit föräldraledig (under ganska lång tid) och nu under hösten när min man jobbat mindre tid än mig och tagit både lämning/hämtning på dagis. Så varje eftermiddag när jag kommit hem från jobbet har jag längtat så mycket så jag tror att jag kanske själv oxå lite överfört längtan på min son och vi har behövt vara nära varandra mycket.

Jag tror att om du säger till henne att man kan gosa med pappa med så kanske det ger med sig efter några gånger. Vår dotter tycker också det är mysigt att gosa och kommer oftast till mig då, men jag tror det beror på att vi mammor har en naturlig avsaknad av skägg

Zmulan;
Hahaha!! Det kan ju vara det förstås!
Hon gillar också att pilla i mitt hår när hon myser och blir trött och det går ju inte med min man eftersom han har kort hår...hmm..jag kanske får klippa mig kort?

Ja, jag är ju inte så orolig och ser det inte som så stort problem, det är mest min man som gör det och för hans skull så vill jag försöka göra något åt saken.

Jag har väl inte så mycket mer att komma med.

Vi har lite lite lika. Vår son är väldigt mammig i perioder. Och vill han ha mamma, så tänker vi på att det beror på att han behöver mamma och då får han i regel mamma. Jag tror att det kan bli värre om vi nekar honom det.

Vi försöker att inte göra så stor grej av det, även om det självklart är jobbigt både för min man och mig ibland. Vi räknar med att det jämnar ut sig på sikt. Om något år kanske det bara är min man som gäller.

Och jag försöker njuta av att vara det bästa min lilla grabb vet, istället för att se det som ett problem. Att mamma är fin och fantastisk och det allra mysigaste som finns är en så underbar gåva och varar så kor, så jag vill inte ha dåligt samvete medan det händer. Och min man får glädjas åt att vi har en så nära arelation och ta vara på och odla de stunder sonen tyr sig til honom - vilket ju är rätt ofta egentligen.

Vår 2-åriga son är väldigt pappig. Min man jobbar deltid och jag heltid så killarna umgås mer än vad jag och sonen gör. Därför försöker vi medvetet att jag jag är mer med sonen på kvällen. Jag lägger honom ofta, leker, badar osv.

En sak som vi kommit fram till är att mannen ger efter lättare än jag gör, vilket nog ökar på pappigheten. Därför pratar vi om han många småbeslut som t.ex. ska han få mer glass/sylt, bada fast vi snart ska äta osv. så att det är samma regler som gäller.

Det verkar ju som din man är väldigt engagerad i barnens liv så jag vet inte hur mycket mer man kan ändra på, förutom det som flera har sagt tidigare. Att pappan och dottern åker till simhallen/favoritlekplatsen/djuraffärn eller tar en mysig stund i TV-soffan framför Totte, äter något gott eller gör något annat "vardagstrevligt"

Det där är väldigt vanligt bland våra kompisar som har barn.
Våran son som är 20 mån var väldigt mammig i början men nu vill han vara med pappan hela tiden. Ha tålamod bara så kommer det att gå över med tiden.