Vill bli äggdonator? Finns det fler?

hmm... tanken finns.. men vet inte om jag skulle klara det.. får se hur det slutar.. =/

kate:inte en aning!Precis varit hos min gyn&hon har skickat remiss till ett ett sjukhus som har hand om fertilitet. Så det tar väl ett tag

Greta05: jobbigt att vänta

Tussetösen: hur tänker du "men vet inte om jag skulle klara det", vad är det du inte skulle klara?

tack
ja om 4 veckor är jag mamma.... (snittas)

Tussetösen: det var alltså ingen kritik, jag är bara nyfiken på hur du tänker!

Igår kväll när jag gick och lade mig så fick jag lite ångest. Innan har jag nästan varit hög på tanken att kanske kunna donera ägg, men igår så kände jag mig tom. På något sätt kommer det vara små Wilhelm och Tuwa (mina barn)som kommer springa omkring.

Jag känner inte att det skulle vara mitt barn utan helt och hållet de biologiska föräldrarnas men gener från mig som finns hos mina barn kommer att komma vidare och helt plötsligt så kändes detta jättekonstigt, precis som någon tar någonting från en och man inte känner sig hel.

Så gick i varje fall mina tankar, kanske helt naturligt att gå igenom dessa tankarna. Är fortfarande fullt inställd på att genomgå äggdonation om de godkänner mig.

Om någon läser som genomgått äggdonation, känner ni igen er? Om inte, hur har ni känt inför donationen?

Jag hoppas att jag inte trampar någon på tårna när jag skriver så här.

kate79: tog det inte som kritik så det e lugnt..
nä det e ju "mitt" barn ju.. och det hade känts fel att någon annan hade haft mina barn... egentligen vet jag om att det inte e det för det växer i någon annans mage och allt det där... men ändån... äh jag har skitsvårt för att förklara... hoppas du lite kan se vart jag vill komma med det...

Tussetösen: jag tror jag förstår lite hur du menar. Lite den här känslan som jag beskrev att de läkarna då tar något från en och så så kommer den delen av mig leva vidare någon annanstans, förhoppningsvis. Det känns tomt och en overklig tanke.

Samtidigt kan jag känna att jag kan överleva den känslan av "tomhet", genom att tänka att jag gör någon annan människa så glad.

Det värsta tror jag är ifall man går igenom detta och det inte resulterar i någon graviditet då kommer det verkligen kännas.

Hej, Ja det här är verkligen stora frågor...jag är i behov av ägg från någon annan för att kunna bli gravid. Jag är så lycklig och imponerad av den givmildhet som bor hos de kvinnor som donerar ägg. Samtidigt kan jag förstå alla tankar som måste snurra i huvudet innan man donerar ägg. Kommer det här barnet som kanske skapas att få det bra? Kommer det här barnet att kontakta mig om 18 år och hur kommer det att kännas då? Kommer jag att må dåligt av behandlingen? Ja, det är ju jättemycket man går igenom kan jag tänka mig. Med den erfarenhet jag har nu av att inte kunna få barn den "naturliga" vägen så skulle jag ändå inte tveka inför en donation om jag hade den möjligheten. Vilken outsäglig lycka det ger ett par som längtar så innerligt efter ett barn...tack till alla änglar som donerar sina fina ägg:).
KRAM

Glad 73a: det som överväger alla tankar och att det hela kanske gör ont är just vetskapen om hur glad man kan göra andra Hoppas att det snart gror en liten bebis hos dig!