Vi fick köra 5mm när knodden var drygt 1 år. Innan dess somnade han i famnen på någon av oss, vi la ner honom i sängen, sedan vaknade han 5-15 ggr per natt och behövde hjälp att somna om. Men när han blev drygt året så gick det inte att somna honom hos oss oavsett hur trött han var. Han kunde vara så trött att han raglade livsfarligt, ändå skulle han spexa och ha sig och vägra somna.
Efter att ha använt 5mm så somnade han själv och somnade om själv, inga fler nattliga utryckningar. Himmelriket! Visst, det är inte roligt att han skrek de första kvällarna, men
1 Det är inte farligt att skrika
2 Man hör skillnaden på skrik och skrik
Skriker han för att han är jätteledsen eller har ont så låter man ju inte honom ligga kvar, men skriker han för att han är förbannad för att vi inte gör som vi alltid gjort (bebisar och småbarn är ju de mest förändringsobenägna som finns) så är det inte farligt.
Jag kan tycka att det finns en hel del rabiata människor (till 99.9% kvinnor) i anti-5mm-lägret. Det är ju så hemskt med småbarn som skriker (för deras skriker ju aldrig, ever..), de tvingas ju somna ensammen och ensammet och det är så synd om dem och de kan ju få hjärnskador och tumörer och stukade tånaglar och gud vet vad. Att sedan barnläkare och BVC-sköterskor rekommenderar metoden har ingen betydelse, för vem litar väl på barnläkare och BVC-sköterskor.. trollpackan i hyddan ute i skogen i Norrland vet ju bättre. Gah..