• xandra76

    Ge er syn på denna händelse!

    Jag har lite problem hemma, och skulle vilja ha er syn på det hela.
    Jag har en dotter på 11 år sen tidigare, och väntar mitt första barn med min sambo, sen 2 ½ år tillbaka. Beräknas komma i juni.
    Min dotter har i mina ögon en bra relation med min nye sambo, och tycker om honom på alla sätt. Och min sambo tycker om min dotter också på alla sätt, även om han många gånger tycker att hon alltid får sin vilja igenom, och att jag sätter henne på en tron.
    Imorse hände en indicent vid frukostbordet. Min dotter har alltid längtat efter syskon, hennes pappa har inga fler barn heller. Hon är för övrigt hos sin pappa varannan vecka.
    Hon frågade då vart bebisen ska sitta vid matbordet? Hon och jag sitter vid kanten, medan sambon sitter vid väggen. Varpå jag svarar att bebisen ska nog sitta på kanten, och att vi får turas om att sitta brevid henne och mata. Min sambo reagerar direkt och säger att han ska sitta brevid bebisen och att min dotter får flytta in till väggen.
    Vad har ni för syn på denna händelse?

  • Svar på tråden Ge er syn på denna händelse!
  • BlueTrinity

    Måste nog säga att jag tycker din sambo är lite trångsynt när det gäller det..
    Nog för att det hans första barn, men att turas om skulle jag nog tro blir bättre..just för din dotters skull..annars tor jag nog att det finns stor risk att hon kommer känan sig "utanför"..det är ju trots allt även hennes lillasyster eller bror..

    Lycka till!

  • Dofilus

    Rent praktiskt sett är det väl bättre om föräldrarna sitter bredvid barnet så då är det inte så konstigt om systern får flytta på sig (åtminstone så länge som det nya barnet behöver matas).

  • Skorpan081

    Lite märkligt resonerat. Om din sambo måste sitta bredvid bebisen så kanske du kan flytta in till väggen. Räcker väl om en vuxen sitter nära barnet. Sen kommer det ju dröja ett tag innan det är dags för bebisen att sitta på egen stol.

  • Anna 84

    Håller med Dofilus ... det är alltid praktist att han det lilla barnet mellan sina föräldrar.....

    Och det knaske är lite känligt om det är din sambos första barn ... kanske han anser att du har gjort allt en gång ,,,, å det här är hans första jag vet inte riktigt ...

    men varför inte prata med din sambo om allt ihop å hör hur kan känner tänker å tycker... det är alltid lättast....

  • xandra76

    Jodå, sambon och jag pratade om det imorse. Men jag tyckte att han agerade som ett litet barn.
    Dottern är ju 11 år, och tycker att det är extas att bli storasyster, och självklart vill hon också få vara med och mata och pyssla med systern.
    Och jag kan tycka att det bästa för att dottern inte ska känna sig utanför och undanskuffad bara för att vi får ett gemensamt barn, är att hon får vara delaktig.
    Och självklart så har jag inga problem med att inte sitta vid bebisen varje måltid, utan mitt förslag var att rotera, och dottern är ju bara hos oss varannan vecka, så de andra två veckorna sitter ju jag, och resp pappan på vars en sida.
    Men de två veckor dottern är hos oss, varför kan hon inte få sitta och vara med och mata sin lillasyster ett par dagar?

    Och det är ju som sagt ett tag till innan vi är där, men jag blev så förbannad imorse, så jag var tvungen att få någon annans syn på det hela med...

  • Tjofsen

    Det är väl bara bra att pappan vill sitta med sitt barn. DU får väl flytta dig då! Så får han och dottern sitta vid bebisen.

  • Tezz72

    Det du skrev om rotera lät ju bra! Här hos oss har alla turats om att mata minstingen, när han var så liten att han behövde matas!

    Så jag tycker att du kan säga till din sambo att ni turas om alla 3 att mata den lill* som kommer. Så behöver inte din dotter känna sig utanför.

  • lena ekman

    Kul med en liten och kul att storasyster är så förväntansfull, synd att det verkar som om du har ännu ett barn att ta hänsyn till
    Jag misstänker att det roliga är över efter någon månad och ni alla tre längtar efter att få äta en hel middag ostört så jag tror att detta problem kommer att lösa sig av sig självt. Slösa inte din välbehövliga energi på det hrä det är fullständigt onödigt - jag vet för jag är precis likadan själv och njut av ostörda måltider så länge de varar.
    Lycka till!

  • MammaNova

    Är nog dumt att ta din dotters plats och framförallt att diskutera det innan ens bebisen kommit.

  • JennieL

    dottern är tillräckligt gammal för å kunna hjälpa till...
    Tycker ni får turas om
    Måste ni ha fasta platser?

  • Emzas

    jag kan förstå lite hos din man.

    om jag har förstått det hela rätt så har han inget tidigare barn? Hos oss så har vi makens barn här på heltid och tjejen (nu 8 år) är en sådan som helst skulle själv vilja vara mamma till vår minsting. Om hon får göra som hon vill så vill hon mata, byta, trösta och leka med henne. Allt det som man som förälder verkligen längtar efter! När vi väntade vår lilla så sa hon: Jag ska få en bebis!!! Nej sa vi, du ska få en lillasyster. Det är inte din bebis men det är din syster. Du får gosa med henne och leka med henne MEN vuxensakerna sköter vi. Du får fråga om du vill göra ngt av detta och då kommer du att få hjälpa till då och då men är hon ledsen, hungrig, måste byta blöja så är det vi som har ansvaret.

    Först blev s-dottern förnärmad MEN oh vad jag är glad att vi hade sett detta innan. När nu vår dotter kommit så har vi ändå problem med att s-dottern tar egna beslut, ger henne flaskan fastän hon inte ska ha, nappen fast hon inte ska ha, osv. Då säger vi bara vänligt men bestämt att det inte är så att hon ska ha flaskan nu, det bestämmer vi vuxna.

    Att sitta med matningen är en "vuxen" sak , iaf i vårt hus, och skulle min man ha satt sin dotter bredvid vår dotter och att jag inte skulle sitta där hade jag blivit hyfsat förnärmad! Det är vår dotter och då vill iaf inte jag att en annan person, även om det är ett barn/syster, ska räknas in under föräldrasakerna.

    Svårt att förklara och det beror ju självklart på hur barnen är som personer och hur man känner själv men jag skulle känna att hon skulle försöka ta min plats helt enkelt! För att jag skulle vara ok med det så skulle jag ha velat diskutera det med min man INNAN det ens yppas för de äldre barnen... Om han nu inte vill det så har han ändå rätt att säga till och nu när dottern vet att du är ok med det så blir han boven i dramat...

    Huva vad svårt det är...

  • Bella74

    Men är det verkligen ett problem? Barnet är ju inte fött än och det lär ta ännu mer tid innan det kan sitta med vid matbordet. Sånt löser sig ändå. Ta det lugnt och ta det som det kommer. Allt ordnar sig till slut.

  • AnnanAnna

    Jag kan faktiskt också förstå din man, även om det kanske inte lät så bra att uttrycka sig sådär. Jag förstår att du blev fundersam...
    Vi fick barn för ett tag sen och situationen var liknande den som Emzas beskriver. Min mans dotter hade nog tagit över helt om hon fått, och för honom var det bara gulligt, men för mig blev det konstigt för jag kände mig helt utanför ibland. Svårt att förklara... Men det är din mans första barn så han är kanske rädd att inte få vara med tillräckligt eller hur man skall säga. Han måste få ta mycket tid med barnet i början tycker jag, han har ju inte varit med förut.
    Självklart skall er dotter vara med så mycket som ni kommer överens om som lagom, och kanske är det du som får släppa på att göra saker och överlåta dem till din sambo att göra tillsammans med din dotter då!?
    Du har ju redan det där speciella barn-förälder-bandet till din dotter, för din sambo är det ju första gången så det är inte konstigt att han känner sig orolig att bli utanför tycker jag...

    Hoppas det löser sig när bebisen är där!

  • Otåliga jag

    Jag kan nog förstå hans reaktion.
    Jag tänker så här att det är hans första barn och han vill nog tillsammans med dig fatta beslut som rör bebisen. Nu blev det du som på egen hand beslutade att så här blir det. Visst det är ett bra förslag och visst det är inte hela världen. Vänd på situationen tänk om du suttit i hans sits. Där sitter han och hans dotter och bestämmer hur ert gemensamma barn ska matas.

    Jag är i samma sits som du fast vårt gemensamma barn är fött och det är jätteviktigt för min man att det är han och jag som fattar besluten. Helt självklart tycker jag. Om liknande situationer dyker upp där mina flickor ställer frågor till mig hänvisar jag i de flesta fall vidare till pappan. Eftersom det är viktigt för honom får han vara den som säger sin åsikt först. Är jag inte överens diskuterar vi det på tumanhand

    Jag tror tvärtom att man ska diskutera saker som rör det ofödda barnet så man inte behöver diskutera och vara oense då barnet är fött.

  • augustilejon

    har inte läst alla inlägg, men han har nog kanske lite revirtänkande även om han gillar din dotter mycket så känner han kanske att hans blod kommer först?

    Det hinner nog försvinna under de månader det tar för barnet att joina bordet..

  • Impertiff

    Vi fortsatte ha våra "fasta" platser. Vilket gjorde att jag och maken sitter längst in mot fönstret och de stora barnen (då 10 och 11) sitter längst ut och på kanten har barnstolen stått.
    De har fått mata och hjälpa vid måltiderna vi ätit gemensamt.
    När inte alla äter eller bara jag, pappan och lilltjejen så sitter vi ytterst och matade henne när det behövdes.

    Jag tycker att ni kan ha kvar era platser eller alternera för er stora tjej kan ta hand om matningen av syskonet och jag tror hon skulle gilla det och känna ansvar också.

  • Sabineb

    Har bara läst TS.

    Jag kan förstå honom men samtidigt så har man ju "sina" platser?? Fast jag tycker nog att föräldrarna sitter närmast sen kan man ju alltid byta i bland.

Svar på tråden Ge er syn på denna händelse!