Är snart blivande mamma *Överlycklig* Jag undrar bara varför man låter sin bebis sova i samma säng? Ska de inte sova i sin egen lilla spjälsäng? 
Tycker dock inte att det är fel om man väljer att låta bebisen sova tillsammans med en. Kan ju vara mysigt och bebisen får känna mamma och pappas närhet.
Min son har alltid sovit i sin säng/vagga. Detta (från början) av egoistiska skäl. Jag kunde inte sova om han låg brevid. Mina kompisars dotter ligger fortfarande i sina föräldrars säng hon är nu 13 mån. Detta har resulterat i att någon av dom måste lägga sig samtidigt som henne för att hon ska kunna somna. Det kan ta upp till 1½ tim. Jag tycker att det är viktigt att barnen snabbt lär sig att bli trygg i sin egen säng.
Vi låter våran dotter sover mellan oss för den enkla anledningen annars så somnar hon inte. Och för att vi alla tre ska få sova på natten. Helst så ska hon ligga på ens arm oxå bara för att känna närheten.
Ibörjan var man rädd för att lägga sig på bebisen men det är precis som om man har nåt inbyggt inom sig som gör att man inte gör det.
Trodde när jag var gravid att min son skulle sova i sin spjälsäng. Men han skrek när jag la honom där, även om han sov innan. Dessutom gjorde det ont i underlivet (efter förlossningen) när jag reste mig ur sängen så det var smidigast att ha honom nära när det var dags för amning och som bonus kunde jag nästan amma i sömnen och fick lite mer sömn...
för att det är såååå mysigt 
största anledningen till att vår son sov i vår säng i början var för att ja skulle slippa gå upp ur sängen när ja skulle amma och lika så upp igen när man var klar man kunde somna om medans han låg där o åt
Tja du. Första sonen fick sova i egen säng till 90% men tvåan har sovit mellan oss destu mer. För egen del har det både handlat om att man vill gosa babyhull även nattetid men FRAMFÖRALLT för att det är såå jobbigt att behöva hämta och lämna bebben vid varje amning. Ligger h*n brevid är det bara att hala in tutten i sömnen i princip så sköter det sig självt Men det finns klart nackdelar med det oxå. Man ger (enligt mig) barnet lite dåliga vanor som är svårt att vänja de av med. Nu är lillen 6 månader och jag är nu "hård" med att han ska somna i egen säng. Ammar två gånger per natt och försöker även hålla på att han ska läggas tillbakt i egen säng efter amningen men det är inte alltid jag lyckas hålla mig vaken, så det händer att han ändå hamnar imellan oss, då sover han inte lika bra, utan snuttar helst natten igenom, vilket i sin tur bidrar till att jag inte sover bra.
Alltså allt hänger ju lite på vad du har för barn, min son åt varannan timme så då var det lättare att slänga fram bröstat än att gå upp, för då somnade man snabbt om. Nu är han 1½ och somnar alltid i sin säng men om han vaknar hela tiden så klarar jag inte av att gå in och natta om honom för då kan jag inte somna om för att jag hinner vakna till, då är det lättare att ta in han till oss i sängen och då känner han sig trygg och sover förhoppningsvis hela natten. Men jag VILL inte ha han i vår säng eftersom att jag har svårt att sova då.
Visst är man rädd att man ska klämma sitt barn, men man sover inte lika djupt och hårt när man har en liten som man gjorde innan man fick barn.
( Det här är min uppfattning, andra kan ju tycka annat)
I början ville sonen äta ganska ofta, och då blev det också ofta att han sov i vår säng några timmar för att det var enklast. Vi har inte haft några problem senare att få honom att sova i egen säng, han tyckte nog det blev bökigt och trångt att samsas med oss . Han släktas väl sin mor och behöver mycket utrymme när han sover.
Vart ett helt inlägg om saker som säkert är helt ointressant
Max o Moa
Om det tar 1,5timmar att somna dottern och de måste ligga bredvid så beror ju inte det på att hon ligger i deras säng. Mina somnar själva i egen säng och har gjort sedan de var runt året. Innan dess somnade de i min famn på kanske 5minuter till en kvart. Äldsta fick somna hos mig tills han var 2,5år pga hans problematik.
Mellanpojken kommer iofs in på nätterna emellanåt...men det är pga att han antingen vaknar av att han har kissat ner sig eller av att han behöver gå och kissa. Oavsett kommer han till oss sedan.
Rutiner kan man ha även om man samsover i början!! Brist på rutiner och samsovning har inget samband..
Det är kanske för att det är naturligt för människobarn att sova med de trygga föräldrarna?? min sover fortfarande i min säng ibland, han är 3. (han somnar i sin säng, o kommer till mej sen) inget jag har valt det har blivit så bara, e ensamstående! barn behöver närhet och kärlek. Skulle vara jätteskönt att få sova själv ibland nu men har inte tagit tag i det ännu...
alla ska väl göra det som känns bäst för dem själva, ingen kan klandra någon för hur man väljer att sova, huvudsaken är att man sover