Svensk som inte behärskar engelska, acceptabelt?

Det förvånar mig lata kocken, för de engelskalärarna i ryssland har oerhört höga krav på sin utbildning! De jag har träffat har pratat mycket bättre engelska än någon svensk jag har träffat.
Men ryssland är ju stort.

Nej, jag blir inte förvånad. Alla har inte lika lätt att lära sig språk, och en del känner sig så osäkra att dom helt enkelt slutat försöka och vill inte ha med andra språk att göra, bara för att de känner sig så dåliga på det och skämms för det.
Jag tycker inte att det är dåligt att en del inte kan engelska.

Men min erfarenhet är ändå att de flesta svenskar tycker att dom är så bra på engelska och GÄRNA pratar engelska med engelskpråkiga människor som ändå kan svenska. Bara för att visa upp att dom kan engelska. Jag kan verkligen rodna när man hör den här svengelskan som bara låter sååå hemsk i mina öron!

Guldbarn:
Fast det är klart att man vill prata Engelska med Engelsmän, det är ju genom övning man lär sig bli bättre

Nog är det väl så att man lär sig att behärska det man behöver i sin egen livssituation. Fattas kunskap så skaffar man det. Det gäller allt i livet, inte bara engelska språket. De personer som inte pratar så mycket engelska är nog inte värst internationella av sig, och klarar sig säkert alldeles utmärkt i affären eller läsa aftonbladet på svenska.

Det är ju inte moskva det handlar om - utan längre österut. Antingen ljuger tösen om att hon undervisar eller så är kvaliteten på engelskan där mycket sämre än västerut

Jo, jag vet, men engelsmännen vill ju ha övning i sin svenska när dom är i Sverige!

Fast det är längre österut jag har varit, men det kan ju vara storleken på orten också. Att det är svårt att få kvalificerade engelskalärare till mindre orter.
Och engelskaundervisningen i de allmänna skolorna är antagligen sämre (föräldrar som har råd skaffar privatkurser åt sina barn )

Instämmer med Guldbarn.

Skulle aldrig falla mig in att tycka det var konstigt, eller som vissa verkar göra : se ned på människor bara för att de inte kan prata engelska.

Jag kan tycka att de missar en massa, men min åsikt är ju färgad av mina egna erfarenheter och känslan av att språk har gett mig så mycket. En annan person har inte nödvändigtvis intresse eller behov av att använda andra språk än svenskan.

Jag blir inte förvånad om människor inte kan hålla ett studiebesök/föredrag på engelska. De flesta av oss jobbar inte inom internationella företag och har därför svenska som vårt fackspråk.

Ja, jag blir förvånad om någon inte kan hjälpligt klara sig på engelska. Men att hjälpligt klara sig är en helt annan nivå än ens ett djupare samtal.Gör du? Det gör inte jag! Just nu kan jag inte komma på när jag senast var i en situation då jag i mitt dagliga vanliga liv pratade engelska. (Bortsett från självvalda situationer med litteratur på engelska, samtal med engelskspråkiga vänner och surfande på engelskspråkiga sajter eller resor utomlands)Nu utgår du ifrån dig själv och vad du skulle tycka var pinsamt att inte kunna. Det finns mycket saker som jag tycker är självklart att jag kan och klarar och som det utifrån mina förutsättningar skulle vara synnerligen pinsamt om jag inte kunde, huruvida andra tycker samma brister vore pinsama eller inte lämnar jag upp till dem att bedöma. Det går alldeles utmärkt att med kroppsspråk förmedla att man tyvärr inte förstår vad en människa säger.

Hmm. Ja, jag tycker också att det är totalförvånande! Och jag kom att tänka på en sak som är lite liknande och också så himla konstig: när svenskar (eller folk från vilket land som helst där engelska inte är modersmålet) VÄGRAR lyssna på exempelvis engelsmännen och hur de uttalar vissa ord, och istället håller kvar vid sitt gamla felaktiga uttal.

Ett exempel: en kompis uttalar breast "briist". HÖR hon inte hur alla andra uttalar ordet, eller skiter hon i det eftersom hon är så totalsäker på att HON har rätt?

Eller min pappa, som på nåt vänster fått för sig att urmånga vanliga t i engelskan uttalas som th. Jag har tillochmed sagt till honom - det går inte in.