Svensk som inte behärskar engelska, acceptabelt?

JsN: "Jag blir inte förvånad om människor inte kan hålla ett studiebesök/föredrag på engelska. De flesta av oss jobbar inte inom internationella företag och har därför svenska som vårt fackspråk."

Men nu talar vi nog om olika saker. Om jag exemplvis besöker ett stort svenskt företag som tillverkar ost så förväntar jag mig naturligtvis inte att Gösta som står och vaxar ostar eller Karin som står vid metalldetektorn kan förklara vad de sysslar med dagligdags på engelska. Däremot kan jag tycka att den 30-åriga informatören rimligen bör kunna berätta om företag och produktion på hyffsad engleska, särskilt då besöken är planerade och hon/han har tid att föreberda sig inför föredraget. Vi talar nu alltså inte om små familjeföretag med tre anställda utan om stora svenska företag med internationella kunder.

Michas: "Skulle aldrig falla mig in att tycka det var konstigt, eller som vissa verkar göra : se ned på människor bara för att de inte kan prata engelska."

Vem ser ner på människor i den här tråden? Jag tycker de flesta liksom jag mest tycker att det är lite kosntigt att man undgått att lära sig det.

Jag undervisar engelska på en skola i england, ålder 11-19 år.

Men måste erkänna att när jag först flyttade hit för 8 år sedan så tyckte jag att det var svårt att förstå sig på vardags engelskan. Den engelska jag lärt mig i skolan var ju The Queen's English och den matchade inte riktgt det språk folk talar i england. Tog ett tag

Min britiske make tycker att kvaliten på svenskars engelska varierar, ibland förstår folk honom inte alls och ibland så går det jätte bra. Min stackars föräldrar har fått fräsha upp sin dammiga gammla engelska de lärde sig på 50-60 talet så att de kan tala med sin svärson

AnnaKlara

Visst har vissa svenskar roliga utal på engelska ord Och de lär sig inte heller, min favorit är vampire, som svenskar ofta utalar whampire Hur lusigt som helst. Eller Whiskey utalat som visky.

sherlock, det kan driva mig till vansinne Min halvbrittiska dotter heter Imogen, merparten av vår svenska släkt envisas med att kalla henne "Immo:jin" FAST vi (och på senare år även dottern) sagt hundra gånger att "Immo:djenn" är mer överensstämmande. Men vad fasen, kan man veta bättre än en svensk?

AnnaKlara

Svenskarna vet alltid bäst! Det borde du ju ha lärt dig här på FL

Vi har funderat på en del britiska namn till framtida barn men oroar oss för svenka utal på tex Olive eller Hamish tex

Jag är rent ut sagt "skit-dålig" på engelska. Jag förstår ju språket i tal och skrift, men har svårt för att behärska det själv. Mycket pga osäkerhet och rädsla för att göra bort sig och göra fel. Det låser sig och man undviker det hellre än att ge sig på det. Det är jobbigt och det är pinsamt! Men inget som jag inte vågar stå för pga att det skulle anses oacceptabelt? Jag är kass, så är det bara. Jag stöter inte på situationer i min vardag där jag måste kunna uttrycka mig i engelska därav tar man kanske inte tag i det och jobbar på det? Jag förstår ju att det hade berikat mitt liv om jag kunnat bättre. Men sen å andra sidan så har kanske jag någon annan bra kvaliteé som en duktig "engelskpratare" kanske saknar?

Nu läste du nog inte riktigt vad jag skrev. Eftersom du åter i ditt svar pratar om företag som jobbar internationellt.För jag fortsätter att mena att de allra flesta jobbar inte på företag där de mer än i undantagsfall kan komma att förväntas av dem att de ska hålla en presentation på engelska. Så nej, det förvånar mig inte att människor inte är bra på det!

När jag pluggade var engelska i myket det självklara språket och jag vet att många internationella företag använder engelska som koncernspråk och när man befinner sig i en miljö där engelska är det självklara språket så är det lätt att glömma att för de allra flesta är svenska det alltigenom rådande språket oavsett ålder och oavsett jobb.

Svår fråga - acceptabelt, ja. Man kan inte kräva av folk att de ska kunna något annat språk än sitt modersmål. Visst är det svårt att få många jobb om man inte kan det, men man ska ju kunna förväntas klara sig med bara svenska i Sverige.

Sedan kan man tycka att det är lite underligt att man inte lyckats snappa upp någonting alls med tanke på hur tidigt man börjar med engelska i skolan numera och hur mycket engelska som finns runt omkring oss. Men har man nu inte snappat upp ett smack så är det ingen som kan kräva det av en, anser jag.

Japp, många tror sig vara mycket bättre än de faktiskt är, och många andra underskattar sin förmåga också. Jag känner folk som säger att de inte kan, men sedan kan mycket mer än man anade.Samtidigt handlar ju dyslexi endast om det skrivna språket. En dyslektiker kompenserar ofta skrivsvårigheterna med att vara mycket verbal och snappa upp det muntliga språket snabbare, och med tanke på hur mycket engelska vi hör dagligen så borde man ju ha fått lite grann därifrån, även om man inte lärt sig skriva språket (och med tanke på hur krånglig och ologisk engelsk stavning faktiskt är, så är det väl en under att någon lär sig det).

Jag kan ju tycka att det är lite konstigt och resursslöseri om man inte lyckats snappa upp något alls under de år det ändå är obligatorisk engelskundervisning i skolan, och med tanke på den stora mängden engelskspråkiga program på TV-kanalerna (i motsats till i många länder inte dubbade). Å andra sidan är min egen tyska efter sex års studier inte bättre än att jag ytterst ogärna kommunicerar muntligt på den (läsförståelse går hyfsat).

Men om detta är något att kritisera hos den enskilde... Nej, jag är nog inne på JsN:s linje. Ska man lära sig /öva på något ska det vara för att man antingen har märkbar nytta av det eller ett personligt intresse av saken. Det är kanske tveksamt om ett utländskt företagsbesök med långa mellanrum är värt detta. I vilket fall är det väl upp till arbetsgivaren att i så fall prioritera sådana kunskaper vid rekryteringen. (Dåligt förberedda presentationer ger alltid dåligt intryck men det handlar ju också om hur övrig arbetsbörda och prioriteringar ser ut.)

I sammanhanget (liksom när t ex fransmäns eller tyskars bristande engelska kommenteras) kan det kanske vara värt att hålla i minnet att den stora majoriteten engelsmän respektive amerikaner å sin sida inte läst några främmande språk alls.

Tänk på att om du hade hört lika mycket tyska på radio och TV som du hör engelska så skulle du kunna prata med mycket större säkerhet. Dessutom lär du ha använt mer engelska än tyska sedan du slutade skolan. Språk man inte använder "tappar" man ju, tyvärr.

Det som gör att svenskar generellt är bättre på engelska än t.ex. tyskar och fransmän är för att dessa sällan hör engelska annat än i klassrummet.

Trodde jag var kanon bra på engelska tills inte för länge sedan, då vi har fått engelska kunder och några engelsmän anställda just fackskråket i byggnadsbranchen är svårt för mig. olika namn på stålprofiler och annat som jag har skitsvårt för.

Gealach

har jobbat på en skola som specialicerat sig på att hjälpa elever med läs och skrivsvårigheter

och har de väldiga problem är även det talade språket som inte är modersmål svårt, det krävs rejält med träning för att få ett bra talat språk om man inte kan orden ens...

är själv dyslektiker...

Lata kocken Johanna- Nja, jag har också jobbat med elever som haft läs och skrivsvårigheter i just engelska. Och majoriteten (om än inte alla) har presterat väldigt bra muntligt, åtminstone på VG-nivå och ibland även MVG-nivå vilket jag tycker är fascinerande eftersom de inte tillägnar sig vokabulär genom läsning på samma sätt (om de har grav dyslexi). Jag tror dock att de ofta ser film istället för att läsa och då de inte hinner läsa textremsan där nere, tränar de upp en bättre hör- och ordförståelse än sina kamrater.

Jag har samma erfarenhet som halstabletten. Har haft elever som knappt kunnat skriva hund på svenska, men ändå varit bland de bättre på muntlig engelska. Jag tror att det dels är teve och film där de inte hinner med att läsa textremsor och dels tv- och dataspel där engelska normalt talas.