Förstföderskor BF mars 2007 Sthlm PART 4

Sole: Bra att du tar hand om oss! Jag flyttar genast hit ;o)

LillenLillen: Å, då har jag ju ett skäl til att faktiskt öppna tidiningen idag. vad kul! Vi fick en 3-månaders gratisprenumeration av svärmor och vi var väldigt tveksamma till att tacka ja. Vi brukar ALDRIG hinna läsa tidningen. Blir bara en massa returpapper... Men födelseannonser är ju jätteskoj! Vi ska försöka ta oss in till SÖS och fota också nu när Emil sluppit sonden. Får se om det blir till nästa vecka kanske...

Vi var på SÖS igår och neo ligger ju vägg i vägg med förlossningen. Jag tittade som en hök för att se om jag skulle råka se någon bekant... Men Swenglish borde ju ha fått sin vid det laget och Karin har jag inte träffat (om hon nu skulle till SÖS förstås...). Men man vet ju aldrig.
Emil hade i alla fall gått upp lite (20g) från i onsdags, men vi fick i alla fall Zantac utskrivet till honom (magsårsmedicin redan!) för att minska magsyran i matsrupen vid alla kräkningar. Hoppas att det ska bli bättre.

Sofffy: Å, vad spännande -lycka till!!!

Har för mig att ni diskuterade igångsättning förut, så jag tänkte passa på med ett inlägg i debatten (om än liet sent)...
Vi blev ju igångsatta. Jag hade i och för sig börjat öppna mig lite (3 cm) när beslutet om förlossning togs. Eftersom jag "bara" var i v33+2 var kroppen inte riktigt redo för förlossning. Vattnet togs vid 19 och vid 21 sattes värkstimulerande droppet in. (Det var jag lite rädd för innan. Hade hört att när det väl drog igång skulle det det liksom säga pang och så tryckte det bara på som en enda värk liksom. Så var det inte alls! De var jätteförsiktiga med droppet och justerade det upp och ned hela natten utifrån hur värkarna såg ut.) Det tog ca 45 minuter innan värkarna kom igång och till en början var det bara andning som gällde. Nån profylaxkurs hann vi aldrig med - den skulle vi gått samma kväll, men det gick bra ändå. Det är liksom naturligt att flåsa på när det börjar göra ont...
En timme senare började värkarna göra ont. Då tog vi beslut om epidural. Det hade jag också varit tveksam till tidigare. Speciellt eftersom jag verkligen AVSKYR sprutor och en tjock nål i ryggen var inget att se fram emot, men det gick bra. Och jag är verkligen glad att jag tog den. Fick sedan påfyllning 4ggr tror jag under natten/morgonen. Verkarna ökade och blev jobbigare. T coachade suveränt och hade full koll på både min CTG-kurva och Emils hjärtljud. Efter ett par timmar introducerade vi lustgasen och den sög jag i mig så fort värkarna kom. De gjorde aldrig riktigt ont pga Epiduralen, men de tryckte på riktigt duktigt vilket var läskigt. Värkarna kom regelbundet i ett par minuter för att sedan pausa ett par minuter och höll på så i flera timmar. Läkarna var inte nöjda och började runt 05 snacka om snitt eftersom Emil hade en liten tendens till att verka trött. PANIK! Men med lite mer dropp och 2 jobbiga timmar till började det likna nåt och vid 07 var det dax att förbereda själva förlossningen. 07.30 satte krystvärkarna igång och 07.52 kom Emil ut efter 20 av de värsta minuterna i mitt liv. Fick efteråt veta att eftersom han kom ut med ansiktet uppåt så blir det mycket värre att få ut bebisen. Normalt kommer de med skalpen upp och ansiktet ned eftersom de är minst så. Men inte Emil inte - han ville se världen direkt!
Värkarna stannade sedan av och BM fixaerade Linus i magen så att han inte skulle ramla på sidan, men bara nån minut senare kom de igång igen och 07.56 var även han ute. Det gick mycket lättare. Emil hade ju redan banat vägen samt att Linus var något mindre. Kl 08.02 var allt klart och då började man redan glömma hur jävla ont det gjort.
Efter en kort undersökning av Emil fick jag honom på bröstet. Jag kan ju inte säga att lyckan var total eftersom vår andra lilla kille låg helt stilla i sin filt bredvid, men bra lycklig var jag. Och han var ju så himla fin (bortsett ett stort blåmärke från ansiktsbjudningen...)
Totalt tog det nästan 13 timmar från att de tog vattnet och det kändes helt OK. T var nog betydligt tröttare än jag, men det var nog hormoner eller nåt i mitt fall. Dagen efter hade jag bortsett världens värk i de nedre regionerna, jätteträningsvärk i armarna(!). Men som man låg där och drog i handtagen på slutet är det nog inte så förvånande...    
Vi hann med 3 team med BM + sköterska under tiden och alla var kanonbra! Vi fick även bra stöd direkt med tanke på Linus och det kändes skönt. Före förlossningen hade vi trott att den bara skulle vara hemsk med tanke på Linus, men kroppen är finurlig och det var lyckan som tog överhanden.

Oj, vad långt det blev! Fungerar som lite nattaläsning kanske...
Kram på er!

Sole: Antar att du är inne och pustar på nu eftersom du inte skrivit på ett par timmar. Heja! Snart är han här!

Frill: Vi ska också lyxa med parma idag! Vi gjorde antipasti tallrikar med en massa smaskens förut, men under graviditeten har det ju inte gått. Idag ska det äntligen bli av. Starka ostar har jag dock inte saknat eftersom jag bara gillar brie/camenbert, men det har jag saknat desto mer.

Ligga på mage är tyvärr fortfarande uteslutet för min del. Dolly Patron tuttarna tillåter inte det. Däremot kan man ju ligga på rygg igen utan att svimma och det är skönt. Första dagarna efter förlossningen gick jag väldigt lugnt och försiktigt i korridorerna på SÖS. Det gjorde rejält ont nedtill och att ta sig upp från sittande/liggande var ett helt företag. Första promenaden ute tog vi efter en vecka på sjukhus och det var sååå jobbigt. Jag tom fick ta bussen sista biten tillbaka till SÖS...  Jag fick oerhört ont i ryggen efter ett par dagar och det satt i ganska länge. Men bortsett det är det nu "bara" flåset man saknar och att få lite fason på dallret framtill...

Karin99: Såg att du skrivit i vår gamla tråd - GRATTIS till sonen! Kul med en kille till i gänget!

Björklöv: Verkar bara vara du och jag uppe denna arla morgontimma... Själv har jag sovit skit. Fick ett nytt gallstensanfall i natt (AAAAJ!!!!) och tog medicin. Blev nedskickad till gästrummet för att få sova, men det gick sådär. Känner mig helt färdig nu, men lillkillen är vaken och hungrig, så sova får jag göra en annan gång

Här händer det grejor! Har varit lite dålig på att hänga här på ett tag. Gallstens otygen har jävlats med mig sedan i lördags kväll och nu tar jag medicin ett par ggr per dygn. Hoppas verkligen att det försvinner. Vi har ju begravning för Linus på torsdag och den vill jag ju inte missa. Vi ska tillbaka upp till SÖS imorgon för att träffa prästen och då tänkte jag smita förbi kirurgavd och tala om att de får plocka ut skiten så fort begravningen är över. Jag fixar inte att gå runt och lida så här längre... Sedan tror jag inte att Emil mår bra i längden av min medicin även om de sa att det ska vara ok vid amning. Det är ju morfin i den och det kan bara inte vara nyttigt för en sån liten!

Angående bröstpump har vi en elektrisk Meleda som vi fått låna från SÖS. Emil är ju fortfarande inskriven på neo, så än så länge är den gratis. Sedan tror jag den kostar 18kr/dygn. Det är lite dyrt tycker jag, men samtidgt är den kanonbra. Får se hur vi gör när vi väl är utskrivna. Nu turas vi om att ge nattmålen och då behöver jag ju pumpa så att det finns till Thomas att flaskmata med. Det funkar bra. Massor med kräkningar här också tyvärr. Senaste dagarna har Emil fått vara utan kläder här hemma. Han ligger med filt. Kan inte vara kul alls att ha kräkiga kläder på sig jämt... Tyvärr går han inte upp i vikt som han ska, så det är ganska mycket som kommer ut. Från torsdags till idag hade han bara ökat 30g. Jag kan i och för sig tänka mig att min mjälk inte är jättebra just nu heller - dels alla känslor inför begravningen och sedan mina gallstenar som gör att jag knappt käkar nåt... Suck!

Sofffy: Tänker på dig! Bara att kämpa på ett tag till då... :o(

Pippil8: Vi var ju också på SÖS och är jättenöjda! Vi hann med 3 team med BM+sköterska och allavar kanon. Första teamet satte igång oss, nästa var med under natten och öppningsfasen och sista bytte av precis lagom till utdrivningen. Kändes väldigt naturligt och bra. Sista teamet bestod av BM Karolina och sköterskan Niclas och de var super. Sedan hade vi ju en himla massa andra människor inne också eftersom det var tvillingar och bara v33. Men alla var himla gulliga och jag tror att de också tyckte att det var jobbigt när Linus kom. men de gjorde allt väldigt värdigt. Sedan stannade vi några nätter på 53:an innan vi fick komma till neo 61:an och bo med Emil.

Idag har det varit jobbigt... Dels för att jag hade ont i natt och mådde illa på morgonen. Och sedan var vi på Skogskyrkogården för att titta på kapellet vi ska ha Linus begravning i på torsdag och sedan på gravplatser. Vädret var ju sådär, men när vi gick runt lite själva kikade solen fram och det blev genast lite lättare. Vi hittade ett "kvarter" som var fint, så vi ska återkomma i nästa vecka för att få se vad som är "ledigt". Kapellet var litet och fint och jag tror det kommer bli bra. Ikväll har vi gjort ett blad till begravningen med psalmer och sånger och även skrivit varsitt brev till Linus som vi ska lägga i kistan tillsammans med lite annat imorgon på SÖS. Så det blir en tuff dag imorgon med...

Sov så gott alla mammor och havande vänner där ute! Själv hoppas jag på en smärtfri natt och en sovande son

Sole: Välkomna hem! Vilken söt liten kille. Och vad mycket hår! Ni får införskaffa hårborste
Emil låg också på 71:an innan han blev flyttad till 61:an med oss. Vi tyckte alla var super där (särskilt Lisa och Lars gillade vi...)

Sofffy och Sole: Vi har försökt att undvika ha Emil i vår säng eftersom risken för plötslig spädbarnsdöd tydligen ökar då (risk att det blir för varmt tror jag...). Men vi har haft några riktiga skriknätter och då har vi gjort iordning som en liten säng åt Emil mellan våra kuddar då han legat med egen filt etc. Sedan har vi ju larmet också som gör att vi känner oss lite lugnare.

Emil sov väldigt bra 2 första veckorna på sjukhuset. Grät nästan inget utan låg och lät lite allmänt bara om nätterna. Nu har vi haft några riktiga skriknätter då det bara är tutten som gäller och det är inte för att han är hungrig utan för att det är mysigt. Oftast är han VÄLDIGT vaken fram till 2-3 och sedan sover han ganska bra till runt 7. men ibland har han sovit fram till 9 också. Så vi har både bra och dåliga nätter. Nu börjar jag bli oerhört trött, så jag hoppas på en bra natt inatt.

Majlinsa: Vi har ersättning också, som vi tagit till när mjölken inte räckt. Det har ju varit lite strul med alla mina sjukhusbesök och annat och då varit svårt att amma eller pumpa så mycket som jag velat. jag hoppas bara att jag ska kunna få uåå produktionen igen så fort allt har lagt sig.

På neo var de väldigt noga med att vi matade var 3:e timme även på natten och kom och väckte oss. Så fort vi kom hem sa vår hemsyster från SÖS att vi skulle sluta ställa klockan och lita på att Emil väcker oss när han vill ha mat. Knepigt det där med olika budskap. Vi brukar dock försöka hålla på ca var 3:e timme utom på nätterna då det blir mer sällan beroende på när han vaknar.

Sole: Innan vi åkte hem gjorde de en liten genomgång och så då att ända rekommenderade sovställningen är på rygg. men jag håller med, Emil rullar också ofta över på sida. De har ju så rund rygg att de inte ligger stadigt. I spjälsängen kör vi med en hoprullad handuk som vi lägger som ett U och lägger Emil i mitten. Sedan bäddar man om med filten. Då ligger han ganska tight och det gillar de när de är små. Vi fick tipset på neo och har kört med det sedan dess. Kanon! Spjälsängen är ju enorm för en sån liten kille...

Hellur: Grattis på fördelsedagen i efterskott (missade att skriva det igår)

Swenglish: Emil bajsar också mycket. Första två veckorna var det HELA tiden. Nu är det mindre, men fortfarande i varje blöja. Vi har också haft en och annan kiss-incident. Lite irriterande att behöva byta allt på skötbordet så ofta. Men det värsta är alla kräkningar. känns som vi skulle behöva köra handdukar varje dag. Kläder har vi slutat ha på honom om dagarna när vi är hemma. De är alltid blöta i ala fall. Hoppas att det går över snart.