Korkade kommentarer från blivande pappan (håll glimten i ögat)

Min söte sambo fyller år två veckor innan bf. Och oroar sig eller iaf funderar över att vår bebis är uträknad att bli en skorpion... Så han kom på :- Du, tänk om bebis kommer två veckor innan bf,för den inte vill vara skorpion utan våg....

Jag fnissade och frågade om han ville ha bebis i födelsedagspresent..

Han: det verkade ju inte göra så ont det där. Jag: VA!!! Han: du sa ju inget? där syftade han på alla de timmar jag var iförlossningssalen med värkar och väntade på att krystvärkarna skulle börja (tre barn och tre förlossnigar)... Han förstod inte att det tvärtom var så plågsamt att jag hade svårt att få fram någo ljud alls ;) livräd för sprutor så jag fick klara mig med lustgasen, som enligt min erfrenhet i slutskedet har bara en funktion och det är att man har nåt i handen att banka i huvudet på den närmaste mänskan som inte lider helvetets plågor ;) min älskling lever i villfarelsen att om det gör ont så väsnas man, fick veta detta när jag bröt armen och min man ville gå och byta kläder, städa källaren mm före han körde mig till akuten, han trodde inte det var så farligt för jag låg inte på golvet och tjöt och vred mig i plågor, utan satt lugnt och ba honom gå köra fram bilen så vi kunde åka iväg.... Nå nästa gång vet jag... :)

Kom igen låt inte denna tråden dö!!! Hur kul som helst ju!!!!

Den blivande pappan höll på att åka på en rak höger när han kläckte ur sig,
"Det måste ju vara en stor omställning och ganska häftigt för dig. Jag menar, du var ju riktigt smal och fin förut." 

Han kom på sig själv med hur dumt det lät och försökte rädda situationen med att det måste vara häftigt att under en så relativt kort period uppleva att både vara smal till att få världens mage.
Där satt jag, i vecka 33, och utförde akrobatiska övningar för att försöka knyta min egna skor. En häftig känsla var inte vad jag ville kalla det.

När min son föddes så fick min karl massage-tjänst.. han fick trycka in sina tummar i min svank och hålla dom intryckta tills värkarna tog slut. Efter ett tag så hör jag honom, någonstans i lustgas dimman, "men fyfan va jobbigt det här va, jag har skit ont i fingrarna, ryggen och så är jag så jävla hungrig så jag snart äter upp stolen" Jag vet att jag bara vände mig om och blå stirrade på honom tills han fattade att han kanske skulle hålla käften en stund :P

Vilka galna karlar ni har! Vi har inga barn ännu, men min kille har redan sagt otaktiska saker som att "äh, vaddå, det är väl inte så farligt att föda barn" "och jag skulle GÄRNA föda barn om jag kunde." Jamen, varsågod!!!

Den här tråden, er manssyn och era män får mig att må illa. Ska det vara komiskt? Idiotsnubbar som inte fattar någonting? "Ja, se karlar hihihi!" Fattar inte vad det är för idioter ni skaffar barn med, eller vad som är roligt med det.