För oss läkarstudenter/läkare 2

White cheese:
Gud vad less jag är på hattande. Den här terminen har iofs varit helt ok, eftersom vi läser först hud/inf och sedan ögon/öron. Blir mer parallellt på två ställen, men längre tid.

Jag avskyr ögon! Tycker att det är urtråkigt. Vi har dessutom väldigt glest schema. 30 timmar fördelat på två veckor...

Men det ger mig mer tid för mitt projektarbete, som är jätteroligt. Jag sitter och går igenom sepsispatienter som vårdats på CIVA, och hur bra man följt de riktlinjer om insatt AB (inom 30 min), och iv vätska mm, som finns. Dessutom har jag världens bästa handledare. Hon är verkligen toppen. Det händer så jättemycket och jag får hjälp direkt när det är något som krånglar.

ÅsaKj:
Lovar att inte skvallra till din man. Retinalkirurg är väl ok, men häromveckan hade vi en föreläsare som bara opererar catarrakt hela dagarna. Hon hade en privatklinik, och tjänar säkert gräs, men tänk vad tråkigt att bara operera gråstarr hela dagarna. Not enough money in the world!

Här i Uppsala finns det en hel del helt normala och trevliga ögonläkare. Men jag och mina kursare har lagt märke till att läkare med psykiatriska diagnoser verkar vara överrepresenterade på ögon. Vi har hittills träffat en läkare med någon form av tvångssyndrom och en som definitivt står på Litium. Undrar varför?

Öron verkar mycket roligare.

White cheese:
Din man har ju en poäng. Många psykiatriker, i alla fall här i Uppsala, är lite knäppa (säger jag som ska spendera hela sommaren på psyk). Jag hoppas att din pappa har lite självironi.... Annars är det ett skämt i min klass, att alla manliga psykiatriker har kofta. Vi kallar den psykiatrikerkoftan!

Skulle du kunna lägga till i trådstarten att vi inte vill ha några medicinska frågor här förresten? Eller är det bara jag som vill få vara ifred för patienter här...

ÅsaKj:
Vad konstigt att det är så olika mellan ögonklinikerna. Här i Uppsala är det en hel del som är bara lite knäppa, även om de inte har några psykiatriska diagnoser. En av mina kursare blev härom dagen uttryckt från operation och utskälld av chefsöverläkaren. Anledningen var att han 30 min tidigare i samband med avd.rond påpekat för nämnda chefsöverläkare att han faktiskt inte var så snäll mot en patient. (pat och sköterskan hade gått ut). Vilket var en underdrift, han skällde på pat för att hon inte satt ordentligt i spaltlampan...

Chefsöverläkaren hotade med att gå till professorn och berätta detta med min kursare. (och berätta vadå?)

60 min lunch, låter som en dröm för mig som äter långsamt.

SysterHedvig:
Färdiga specialister har kofta. Yngre läkare, typ ST-läkare, har fleecetröja, så det är ett alternativ, om man inte känner för kofta. Gäller både manliga och kvinnliga läkare.

Bistår så gärna med min visdom....

Menar du sån där med dragkedja fram, hela vägen? Det är helt OK, man kan ha fleecejacka eller sån där tröja med dragkedja bara en bit ner.

Men sen har vi professorn, och hon är en historia för sig. Vad säger ni om läderbyxor, eller kort kjol med stövlar, på 50-årig välbevarad professor, som gjort alla plastikoperationer man kan tänka sig? Men när man har blivit professor kan man uppenbarligen låta galenskapen florera fritt... Och klä sig hur som helst....

Jag och min man har grillat (eller, ja, jag har grillat, maken har gjort couscoussallad), och suttit på balkongen och njutit av vårkvällen (nej, jag är inte FL hela tiden) förresten. Det har varit 18 gr här idag. Vi hade filtar över benen på slutet, men det var otroligt mysigt.

Jag har en kursare som tycker att patienter är jättejobbiga. Hon tycker att de kan låta bli att bli sjuka och så...

Jag tycker faktiskt inte att det är ett problem. Hon är helt ok i kontakten med patienterna. Dessutom tror jag att hon kommer att bli en helt suverän röntgenläkare så småningom, för hon glänste verkligen under röntgenkursen.

Själv tycker jag att det är roligt med patienter, men i lagoma doser. Tycker att det roligaste med yrket är allt som man får lära sig, och det rent praktiska arbetet, med alla undersökningsmoment och lära sig sy mm. Sen att man får träffa massvis med olika människor i olika livssituation är en bra kombination.

Det är världens roligaste yrke.

Förresten, manchesterkavaj, det var något nytt. Eller, jag tror faktiskt att jag sett nån här i Uppsala i manchesterkavaj faktiskt. Men koftan alt fleecetröjan är vanligare.

Apropå grillning. Jag har fått löfte av maken att om vi flyttar till hus så ska jag få köpa en riktigt stor grill, med termometer. Tycker nämligen att grillning är jätteroligt. Skulle helst idka barbecue, med hickoryspån i flera timmar. Som tur är tycker maken inte om att sköta grillen, så jag får leka alldeles ensam. Medan han gör inomhusjobbet...

SysterHedvig:
Väldigt lite patientkontakt, om man jämför med de flesta andra specialiteter. Träffar några patienter i veckan, men mest sitter de ju bakom kulisserna och tittar på bilder och dikterar.

När jag började läsa till läkare var det patientkontakten som var drivande. Men jag har förändrats som människa väldigt mycket under utbildningens gång. Ffa för att jag och maken förlorat två av våra närmaste vänner under läkarutbildningen. När jag började läsa till läkare var geriatriker en möjlig specialitet. Nu kan jag verkligen inte tänka mig det. Jag tycker att det är viktigt, men jag kan bara inte tänka mig att själv engagera mig i äldre människor. Därför går alla specialiteter med huvudsakligen äldre människor bort.

Jag känner att jag vill ägna mig åt något där jag kan "tjäna" lite fler levnadsår åt mina patienter.

Egentligen skulle jag nog helst jobba i ett U-land.