För oss läkarstudenter/läkare 2

Ja, jag läser ju i Uppsala, och här har vi inte intervju. När jag började togs 40% in på betyg, och 30% vardera på HP och HP+arbetslivserfarenhet.

Den som är absolut bäst i min nuvarande kurs, har tagit sig in på högskoleprov, och hon hade runt 15 i betyg.

Jag hade för inte så länge sedan en diskussion med några av mina kursare, som tyckte att om man har bra betyg så skriver man ju bra på högskoleprovet också. Vilket vi har flera exempel på i kursen att det inte stämmer, så de borde veta bättre.

Jag vet inte om jag kan se någon skillnad på de olika grupperna generellt. Vissa är bättre och vissa är sämre i de olika grupperna. Däremot kan jag tycka att en del av de som börjat plugga direkt efter gymnasiet (bla en av de som jag hade diskussionen med ), verkar ha en väldigt svart-vit bild av verkligheten. Ibland undrar jag om vi lever i samma universum. Det kan vara parallella universa... Det hinner kanske ordna till sig med lite mer livserfarenhet (åh detta fantastiska ord)

Tyras föräldrar skrev 2007-04-19 22:35:44 följande:

Hm, svårt, väldigt svårt. Jag har ju redan avslöjat mina observationer angående ögonläkarna här i Uppsala, varav vissa verkar vara spritt språngande.

Örondoktorerna här i Uppsala är å andra sidan jättetrevliga. Det var länge sedan jag träffade så många empatiska och trevliga läkare på samma ställe. Och de verkar ha genuin omtanke om varandra också, något som är nog så viktigt. Jag avskyr den där machoattityden som finns på vissa ställen, bla på nedre gastro här i Uppsala.

Kirurger kan vara väldigt oempatiska och inte ssk trevliga, men jag har träffat motsatsen på vissa ställen också. Där man verkar ha en väldigt trevlig stämning, och det tom är helt acceptabelt för kirurgen att (jo, det är sant!) äta lunch. Bla på bröst/endokrin i Falun.

Ortopeder har ju en stämpel på sig att vara hm, ja ni vet, lite stelbenta så där. Men här i Uppsala är professorn på Protessektionen världens mysfarbror, och har därigenom lockat till sig ett litet gäng med yngre ortopeder som också är jättetrevliga, både mot kollegor och patienter.

Jag tror att det är jätteviktigt hur chefen är på ett visst ställe. Det smittar av sig på de andra läkarna och trevliga läkare söker sig också dit.

Värsta stället jag varit på var nog Urologen i Eskilstuna. Jag fullkomligt avskyr att de verkar ha glömt att patienterna är människor också. Jag tycker tex inte att det är acceptabelt att lägga patienten avklädd i cystoskopistolen innan man träffat patienten, så att när läkaren (med medföljande kandis) kommer in i rummet för att ta anamnes ligger patienten med snoppen i vädret.

Kirurger brukar iaf hälsa på patienten innan pat klär av sig för rektoskopi...

ÅsaKj:
I Eskilstuna var jag faktiskt med om som sagt att patienter som kom på nybesök lades direkt i stolen. En pat upptäckte urologen en maffig blåscancer på. Han hade dock vett nog att pat fick klä på sig innan han gav det slutgiltiga cancerbeskedet. Alltid något...

Jag och maken hade en tre-åring och en sex-åring sovandes här inatt (makens systerdöttrar). Det gick jättebra. Föräldrarna var lite oroliga innan, eftersom det var första gången tre-åringen sov borta utan dem, men det gick som sagt jättebra.

Men oj vad imponerad jag blev av maken. Jag smet iväg på ett litet party vid halv 8, och kom hem först vid 1. Och han är verkligen fantastisk med barn. Jag kommer nog att lära mig så småningom, men han är liksom redan där. Han är så pedagogisk och lugn. Vilket kap jag har gjort!

Vi har börjat prata om det där med vilka tider man ska jobba och sånt på allvar i kursen nu. Det märks att folk är på väg bort från studentlivet, och vidare in i vuxenlivet.

Jag tycker att det är jätteskönt att min man jobbar inom byggbranschen och därför börjar jobba vid halv sju-sju, vilket i sin tur gör att han slutar halv fyra-fyra även om han skulle jobba heltid.

Tyras föräldrar:
Vilken specialitet är det du har?

Varför ångest? Det blir ju roligare ju längre fram man kommer! Och mängden man måste plugga på sidan om minskar avsevärt då.

Säger jag som också går termin 10.

Antibiotika är kul! Ssk när man som jag gör sitt projektarbete på infektion. Jag berättade det i fredags kväll när jag gick med ÖNH-jouren. Då fick han för sig att jag skulle bli infektionsläkare och verkade tro att jag kunde allt om AB. Han ursäktade sig verkligen för varje patient som fick AB, på typen "Ja, nu kommer den blivande infläkaren här att skälla på mig så fort ni går ut ur rummet, för egentligen ska man ju äta Kåvepenin 3 ggr om dagen"

Kändes skönt att någon tror att jag kan någonting för en gångs skull, istället för att bara vara en svans.