Ofostrig graviditet
De va inte länge sen jag upptäckte att man kallde dom barn man mist för änglabarn, även dom som man mist i ett tidigt missfall. Jag fick missfall i v 11+6 o har sörjt vårt barn i alla år. Det är redan 16,5 år sedan de hände. Jag blev så glad över att tänka på att jag har en ängel, jag har ju 5 barn, även de vi aldrig fick.
Men sen började jag fundera. Hur e de med oss som fått missfall pga en ofostrig graviditet? När man får ett pluss på stickan så väntar man ju ett barn, de barnet hann vi längta efter i många många veckor. Vi hade ju redan planerat vårt liv efter barnets födelse, hunnit bestämma var pinnasängen ska stå osv.
Sen blev de ju inte så. Störblödning, o missfall var ett faktum. redan de va ju en chock i sej. Barnet sörjde vi enormt. Men på efterkontrollen fick vi nästa chock. De hade aldrig funnits nåt barn o dom förstod inte hur vi hade kunnat gå så långt i geviditeten.
Hade vi längtat efter något som inte fanns? Sörjde vi något vi aldrig hade? Jag har alltid sörjt barnet vi aldrig fick. Kommer alltid ihåg årsdagen då vi miste de vi längtat efter, dagen då våra liv förändrades. Men kan jag säja att jag har ett änglabarn? Jag har ju väntat barn o längat efter de o .......
Snälla hjälp mej, jag är så förvirrad o vet inte hur jag ska tänka. Saknar ju barnet som vi aldrig fick nåt enormt än idag.
