Varför?
Vi var så glada och lyckliga i ett par veckor men lyckan försvann... Fick en mellanblödning och fick göra VUL, vilket visade sig att fostret dött redan i v.7 fast jag skulle vara i v.10... Fruktansvärt, fruktansvärt, så j-a orättvist... Min läkare ville att vi skulle vänta på ett naturligt missfall men ingenting hände på 4 veckor då jag var tvungen att gå och bära på mitt döda barn... Efter 4 veckor fick jag göra en abort och då fastnade rester i min livmodertapp, jag trodde jag skulle dö av smärta... Det fick dra ut med tång... Några dar senare upp till sjukhuset igen p.g.a. blödning som inte slutade att forsa... Visade sig att det fanns kvar rester fortfarande och det kan ta 3-4 veckor till innan allt är som det ska... Ju längre tiden går desto sämre mår man ju... Är så trött på allting... Vill bara läka ihop överallt, både fysiskt och psykiskt, för att vartefter ta nya tag igen! Kommer alltid att älska vår lilla Malte som vi aldrig hann lära känna! Men en vecker dag ses vi, både mamma, pappa och lilla Malte...
