Hej!
Nu har man hunnit vänja sig lite (tror jag iallfall!) vid att vara pappa. Väldigt trött hela tiden känns det som, men Vidar (som vi är ganska säkra på att han kommer heta) är väldigt lugn och har faktiskt låtit oss sova om nätterna förutom att han vill äta varje tredje timme, om dagarna ännu oftare!
25/5
Min fru väckte mig 01:30 och då hade värkarna satt igång med 9 minuters mellanrum, jag blev plötsligt Väldigt vaken =). 06.30 rindge jag efter min far att komma och hämta oss med sin bil och 0700 var vi inne på förlossningen. Sen hände allt väldigt snabbt! Min fru blev undersökt och var öppen 5 cm, jag hade glömt journalen och var tvungen att gå/springa hem och hämta den (bor vid möllan/nobel, så det var inte så långt) när jag kom tillbaks var hon öppen 8 cm. Barnmorskan och sköterskan vad helt förundrade att det gick så snabbt och bra för en förstföderska. Några värkar senare sade barnmorskan till oss att nu var det dags att börja krysta! Det var inte så lätt att ta hand om frun samtidigt som man var nyfiken på vad som hände och så skulle man dokumentera det hela, men jag lyckades tydligen väldigt bra (Min fru sade i efterhand att jag skötte mig perfekt). Jag visste att min fru vad tuff men inte så här som jag fick se under utdrivningsfasen, inga smärtstillning över huvudtaget (TNS vid värkarna) och helt fokuserad och glad över vad som hände. Hon sa t.o.m att det inte var så farligt som hon hade väntat sig. Jag fick ta emot honom, och då var han väldigt blå och slemmig, det går nog inte att beskriva vad som försegick innuti en då, man måste helt enkelt vara med om det. Men oj så glada alla var sen när han låg där på sin mor och skrek. Det var en fantastiskt upplevelse!
Igår var vi på efterkontroll och allt verkar bra! Nu skriker den lille så ja får gå och kolla vad han vill!