Det värsta sveket...

Shootking: Vad tråkigt att det utvecklats åt detta hållet. Jag förstår att det är tungt. Jag förstår också att du inte kan sluta vara dig själv även i detta. Är man en person som hellre vänder kinden till, fortsätter man nog vara det in i det sista. Jag vet inte om det är rätt eller fel. Jag personligen tror att det viktigaste är att vara sann mot sig själv i det man gör. Känns det rätt att behandla henne rättvist trots det hon gjort, ska du göra det. Känns det rätt att bli lite "bad" ska du vara det. Se bara till att du går ur det här med huvudet högt, att du kan se tillbaka och vara nöjd med hur du gick ur det hela. Jag är inte säker på att man kan se det som att din fru givit dig en käftsmäll. Man KAN inte bara kasta bort allt man har, det förflutna påverkar en, hon är ju fortfarande en viktig person i ditt liv. Men, kanske jag pratar som en för snäll person, någon som också tar emot käftsmällar utan att förstå det. Jag vet inte.

Jag hoppas du kommer fortsätta skriva härinne, vi är många som följer ditt öde och vill det allra allra bästa för dig.

Fred:
Jag förstår ditt resonemang och jag håller med dig. Jag har fått tagit duktigt med stryk från min fd fru. Jag får väl hädanefter kalla mig själv "pacifist" eftersom jag inte i något enda tillfälle har gjort det samma tillbaka. Och jag hoppas verkligen att hon inte drar igång något så surt som en vårdnadstvist, jag hoppas att hon är så schysst i alla fall. Tiden får utvisa.

Burris:
Även om jag också har haft detta på känn så är det sannerligen inte lätt. Om jag inte hade fotfäste innan efter att det första hade hänt så har jag helt och hållet tappat allt just nu. Vet att det blir bättre men det är tungt och mörkt just nu. Mycket mörkt...
Jag har gett mig f*n på att jag inte ska bli knäckt av detta. Jag är en alldeles för bra person och gillar livet alldeles för mycket för att slösa bort det på att bli bitter och inte uppskatta det jag trots allt har kvar, min son! Det hopplösa i min situation kommer att försvinna, inte idag, inte imorgon, men allt tungt kommer att blekna och jag längtar dit. Kommer att kämpa för att ta mig dit och att bli hel igen. Försöker peppa mig själv så gott det går.

Ska försöka jobba lite nu igen, det blir inte så mycket av den aktiviteten just nu. Men det skiter jag i, jag och mitt välbefinnande går före mitt jobb.

Ett litet tips till dig Shootking:
Läs Gary Chapman "Kärlekens fem språk", så kanske du får din fru tillbaka. Låter konstigt? Säkert, men gör det snabbt så får du kommentera sen vad du tyckte.

JAg skulle slänga ut henne bums!!

Hon har ju svikit dig på alla plan..En gång otrogen alltid otrogen..

Och jag har varit i samma sits o trott att man kan förlåta..
 
Men det kan man inte .o vem säger att hon inte gör det igen!!!!Ne skaffa dig en ny fru säger jag

KRAM TILL DIG!
du verkar vara en förnuftig man!

Försök lösa detta utan inblandning av advokater säjer jag bara
inte kul!!
Jag vet är uppe i en separtion just nu.
önskar dig lycka till

Förstår verkligen att det känns nattsvart just nu. Kan väl bara instämma i vad alla andra har sagt, att det helt säkert blir bättre med tiden. Känner igen din känsla av att längta dit.

Vad jag tänkte på är att du måste känna efter vad som är dina behov. Om det känns svårt att bo kvar under samma tak hela vägen fram tills huset är sålt, alla sakerna uppdelade etc så tycker jag att du ska kräva att hon flyttar ut. Hon får ta ansvar för det hon valt att göra. Ni kan ju också lösa det så att den som först hittar en lämplig bostad flyttar.

Jag kanske har skrivit att jag arbetar med familjer i kris. Ironiskt jag vet. Jag träffar t ex barn och föräldrar i vårdnadstvister. Om det är något du behöver stöd kring vad gäller detta ska jag göra mitt bästa för att hjälpa dig att hitta den bästa vägen för dig och din son.

Vill inte strö salt i såren, men en av de sorger du ska genomlida är att din fru inte bara "knullat bort" varannan jul med sonen för sin egen del utan även för dig. Bejaka gärna bitterheten i detta, men aldrig inför ditt barn. Du verkar inte vara typen som använder ditt barn som tillhygge i slagsmålet, men även den bäste kan hamna i detta. Tro mig. man kan ha goda intentioner, men det kan ändå sluta på ett mindre bra sätt. Har ni pratat något om hur ni ska dela på vårdnaden av sonen?

Vi är många som följer ditt öde så fortsätt skriv så länge du är hjälpt av det.

Ro San:
Visst, inga advokater här inte. Har ingen intention att dra in sådant. Vi löser det som vi behöver lösa. Oavsett vad jag tycker om hennes svek och lögner så är det hennes problem, inte mitt. Det är jag som är en bra människa och en bra man, hon är en dålig människa och en dålig fru. Detta kan inga advokater ändra på. Så länge som hon inte kräver saker av mig som hon inte har rätt till så blir det till att lösa tvisten på egen hand.

Bedragen:
Angående vårt gemensamma barn så har vi diskuterat detta ikväll. Min fd fru hade gjort ett schema som hon visade ikväll. Det var ett två-veckors schema med växling varannan/var tredje dag. Max tre dagar som längst hos en förälder. Kan detta vara bra för en 1,5-åring?
Vidare så känns det alldeles uppåt väggarna med att bli tvingad från 100% umgänge med sin son till 50% helt plötsligt. "knulla bort" var rätt bra beskrivet, och jag får lida för det! Vi har inte pratat om födelsedagar eller julaftnar ännu... Det kommer, det kommer.

Det känns konstigt och ledsamt att påbörja "avvänjningen" från min fd fru. Är så van vid att veta vad hon gör, vem hon träffar, vem hon ringer till, vem som messar till henne. Men nu är det dags att släppa allt det här (tydligen!). Svårt, svårt och tungt samtidigt som det är sorgligt. Inser nu att huset som jag har bott i så länge nu snart ska säljas. Jag ska inte bo längre i mitt älskade hus. Och garaget som jag har snickrat så länge på ska jag inte få nyttja längre. Det känns så tufft, så tufft. Inser att det är lätt att bli bitter över detta men jag ska inte trilla dit. Hoppas verkligen att jag klarar av det...

Måste säga att hon gör det här väldigt klumpigt. Har du ens kontaktat den andres fru ännu ?

Förstår att man måste känna sig jävligt arg över att helt plötsligt inte få träffa sitt barn 100% mer, det är ju nästan det värsta av allt hon gjort mot dig. Ju mer tiden går jumer får du se din ex frus sanna natur, väldigt obehagligt hur människor kan ändra skepnad framför ögonen på en. Men jag antar att vissa människor är sådana och då är det ju väldigt bra att du kommer bort från henne.

Var det länge sedan ni köpte huset?

priserna har ju gått upp rätt mycket..

Beklagar verkligen utvecklingen av det här, men samtidigt verkar ni ha kommit till ett beslut.

Jag skulle nog inte rekommendera en tredagarsväxling för ett ett och ett halvtårigt barn. Inte på några villkors vis! Egentligen knappt ens varannanveckasboende för ett så litet barn; hinner knappt acklimatisera sig innan det är dags att åka till nästa. Men det finns ju familjer som får det till att funka som känner att barnen inte far illa utav det, så varför inte. På så sätt får ju barnet tillfälle till båda sina föräldrar ochså.

Känn efter vad som känns rätt och rimligt, gör ett eget tänkbart schema så kan ni diskutera utifrån det?