Gör du illa ditt barn fysiskt?

josefsmamma: Det är aga i min värld också! Jag har ALDRIG sagt att det är OK att lugga... *suck*

Personangrepp? Du kallar det alltså för personangrep när folk tycker det är fel att göra illa sina barn?
Men vad kallar du då det du gör mot dina barn?

Nej, finns ingen anledning. Om jag gör henne illa för att hon gjort fel lär hon sig bara att inte stå för sina misstag. Jag vill hellre att hon kan berätta vad som hänt och att vi tillsammans resonerar kring det som hänt. Än är hon ite så gamal, så nu räcker det med "Nej, man får inte göra så."
Om jag lär henne att det är okej att göra illa om någon gjort fel kommer hon med stösta sannolikhet slå andra barn på dagis när hon känner sig kränkt eller illa behandlad.

Folk får tycka att det är fel FÖR DET TYCKER JAG OCKSÅ!!! Men att skriva att jag har "bristfälliga kunskaper" när det gäller mina egna barn...DET är personangrepp!! Nej nu ger jag mig (igen).

Ja gör det!

Du FÅR inte göra illa dina syskon för då gör jag illa dig!
Är det vad folk vill lära sina barn?

Vilket jävla svammel. Det är fan i mig inte konstigt att folk blir psykiskt sjuka i det här jävla landet med så himla många idioter och idiotiska regler. Själv tänker jag emigrera till något av de andra 163 länderna som har mer normala lagar och regler på detta område. Det är ENBART i de sjuka skandinaviska idiot länderna där man kan ha så jävla sjuka regler.
Som svar på din fråga; svenska lagstiftning och ledande prejudikat ger ingen svartvit bild utan det är mer fråga om gråskalor. En pappa som hade tagit sitt barn lite väl hårt i armen och gett en lättare lugg blev frikänd medan en mamma som hade tagit sitt barn så hårt bakom nacken och i armen att det gjorde ont för barnet långt efteråt blev fälld för ringa misshandel. Sålunda kan man utläsa, att gränsen för domstolarna går vid smärta. Om man tar sitt barn i armen eller ger en lättare lugg som tillrättavisning utan att det vållar någon som helst smärta för barnet så är det okej men direkt det gör ont för barnet så kan eventuell misshandel diskuteras.
Frågan som normala människor här ska ställa sig är:
1. Finns det någon förälder som ärligt kan säga att de aldrig någonsin har rört sitt barn vid en tillrättavisning? 2. Går det överhuvudtaget att fostra sunda individer utan någon som helst tillrättavisning?
Svaret på bägge dessa frågor är NEJ! Barn som aldrig blir tillrättavisade blir helt odrägliga som medmänniskor och det finns ingen förälder som aldrig har tagit i sitt barn vid en tillrättavisning. En kärleksfull förälder vill det bästa för sitt barn och vägleda det till vuxenlivet. Om så nöden kräver kan en mildare tillrättavisning ibland vara nödvändig och är något som ej ska vara straffbart och inte heller är det i resten av världen utanför sjuka skandinavien.
Denna sjuka inställning är också orsaken till varför USA vägrar ratificera barnkonventionen och det med rätta. Man måste kunna skilja på barnmisshandel och sådant som är rent svammel, d.v.s lättare tillrättavisningar. Det här jävla landet går inte att bo i längre och alla som stannar kvar utvecklar psykisk sjukdom p.g.a all press och alla krav. Den nuvarande lagstiftningen om aga är skriven av idioter och för idioter och skall rivas upp per omgående och harmoniseras med resten av världen!

Jag har tagit tag i armar och ben på barnen när de var små, men inte för att göra dem illa, mer för att markera att man inte slår eller sparkar.
Jag har lyft bort mina barn när de behövde avlägsnas också. Jag har tagit sonen under armen och burit hem honom från lekplatsen när han fick tokbryt en gång. Det var ganska ansträngande och han sparkade mig i ashlet hela vägen hem. Ser det som ett nödvändigt jobb, inte någon misshandel.

  Nypas och dra i håret, det är riktigt lågt.  Man kan tillrättavisa barn utan sånt. Jag brukar ge en rejäl utskällning om de förtjänat det.  Nu när de är stora nog att förstå.

Jag skällde inte när de var små. Jag visade. Jag tycker det är en klockren metod för att lära småbarn grejer.

Ja, jag tar tag i min dotters arm eller ben om det krävs. Tex om hon jävlas och vägrar bli påklädd. Hon brukar dock bara hånskratta fast att hon tycker det gör ont.

Hon och jag brukar knipas, visst det gör ont på mig och henne, men vi leker bara. Hon skrattar, säger aj, skrattar och säger aj.