min bor förlorade sitt barn
jag bor väldigt nära min bror och fick igår springa dit då hans sambo blödde, gravid i vecka 22. jag ringde ambulans som kom och hämtade oss och körde oss till förlossningen. där utanför står min bror och väntar på oss, kört som en galning från jobb. tårarna rinner på honom och han är helt förstörd. inne på förlossningen gör dem ett ultraljud på henne och ser att allt vatten är borta. dem får besked på att barnet tyvärr inte går att rädda, det är bara att vänta på att hon ska få värkar. jag går ut en stund från förlossningsrummet för att ge dem lite tid själva och när jag kommer tillbaka ligger min bror med huvudet på hennes mage. han klappar henne på magen precis som om han klappar sitt barn. tiden kryper fram och inget händer. dem flyttas till avdelning och när inget hänt på ett halvt dygn sätter dem igång henne. efter några timmar kommer en liten flicka ut. detta känns fruktansvärt!!! känner sådan enorm sorg för dem, det går inte att förklara. känner så dubbla känslor eftersom jag samtidigt sitter här lycklig med min två månaders son. känner på något sätt att jag skäms över att allt gått så bra för mig. så otroligt ödmjuk jag känner mig inför livet!! har försökt bli gravid en gång, varit gravid en gång och har en fin son. känner sorg med alla som behövt uppleva det min bror och hans sambo behövt uppleva! beundrar alla som orkar kämpa vidare!!!!
Tråkigt när sånt händer och att dte händer.
Det finns ingen bättre mamma än mig till mina barn, precis som du är till dina!