*Ja nu var jag allt snäll :-) Slänger in

Ok, men nu är det ju betydligt mer nyanserat.
Jag reagerade på det där med "snäll", men det du skriver nu... Visst!

Kan lägga till att vi har diskussioner så det ryker ur öronen i våran familj och det är inte många av oss som sitter och är "snälla".

Är det någonstanns som jag vill vara spontan, mig själv och allt annat så är det i mitt hem, och då är det ok att inte vara "snäll" och det är det också för barnen.
Jag lär inte barnen att göra si och så för den nästa, jag lär barnen att göra sig och så för dem själva. Var sanna, berätta hur ni känner, spela inte spel, låtsas inte etc. Det är mycket viktigt för mig att de vet att de är ALLDELES PERFEKTA precis som dom är... med deras helt olika personligheter!!

Jag vill inte gå runt och "tänka på hur jag är" mer än vad jag gör av naturen i mitt hem. och det ska inte barnen heller behöva göra!
Men det betyder ju inte att jag skulle säga till min sambo att "du är helt dum i huvudet". Men faktist så skulle min sambo skita i det och jag tycker faktist inte man har gjort så mycket fel med det heller, kan nog lätt slinka ut när man är arg. MEN jag gör det ABSOLUT INTE p.g.a att barnen inte ska ta det till sig och sen säga det till någon annan.
Jag kan villigt erkänna att om jag inte hade haft dom runt mig så skulle jag kunna säga mycket saker!

Jag har ett grymt temprament och det blixtrar till i mig som en tändsticka. Och vet du vad, jag är ok med det! Jag är inte värre än den som sitter inne med saker. Som min kille en gång sa till mig.

Han sa
-Ok, att du är helt hopplös ibland och att jag kan bli såååå irriterad, men vet du vad älskling. Det är så skönt att leva med dig för jag vet vart man har dig. Är du glad så känner man hur du är så äkta glad, och är du arg för någontnig så berättar du vad det är som besvärar dig. Han sa vidare att det betyder att jag inte behöver sitta och undra vad du tänker eller om du igentligen är sur men inte vill tala om vad det är... Det har jag tagit till mig och jag uppskattar det mycket.

Fina ord tyckte jag!

Da Ciss:
Ha en trevlig dag du med!!

Da Ciss:
och hoppas sonen kryar på sig snart!

crabban:

Jag har precis inga gränser. Jag anser det inte vara en gräns att inte syskon ska skaffa barn. Jag anser att det är naturligt att människan växer upp i sin familj och sen tar ett steg ut och skapar sin egen. detta ska man få göra på egen hand och utan inblandning av andra. När man är färdig att lämna sin familj så är man klar nog att at ett sånt beslut.

Om man väljer att skaffa barn med ett syskon så har man stannat kvar i en icke utveklande miljö, man tar ingen steg ut från sina föräldrars tak.

Fatima:
räkna bort mig ur det där med komma någon vart är du snäll!!

Jag vill inte att "syskon som skaffar barn" på något vis ska bli en "normal fråga". tycker fortfarande att det är lika illa att det diskuteras på en sån här nivå!!

Fatima:
Ja, helt uppriktigt så tycker jag att det inte skulle vara tillåtet att viga ett syskonpar. Att de skulle välja att leva ihop får ju stå för dom, men fy så jobbigt för barnen om mamma och pappa är syster och bror och farmor är mormor och.....

Det spelar liksom ingen roll hur du vänder och vrider och frågar. Familljemedlemmar skall inte ha kärleksrelationer. Inte syskon och inte mamma och barn. Frågor man ställer sig Fatima är om du tycker det är lika vackert om en mamma inleder en kärleksrelation med sin son?

Och beträffande vad som händer med dom så har jag ingen aning. Jag har inte din förmåga att se hur det utvecklar sig för samhället om man inte har mina gränser.

Jag tycker det är oetsikt att inlkeda en kärleksrelation med sina syskon och sina barn. Finns inte så mycket mer att tillägga!!

Fatima:
Jag måste säga att jag helt och fullt förstår vad Yiska säger till dig. Det är det jag har försökt säga hela tiden. Det är diskriminerande att uttala sig på det viset som du gör.

Yiskha:
Du har rätt!