*Ja nu var jag allt snäll :-) Slänger in

fatima skrev,
"Om äktenskap kan ingås mellan människor av samma kön, varför ska då staten lägga sig i hur många människor som vill ingå äktenskap, varför då begränsa lagstiftningen till endast två människor."

Ja varför då?! Jag kan bara inte riktigt se framför mig hur en sådan lagstiftning skulle se ut. Men jag tror att det kommer att bli så en dag. Vem vet hur det ser ut om säg 30 år? Eller 50?

"Om religionens lagar skall bort, då borde allt som har sitt ursprung i religion bort, eller hur, helgdagar, Julen, eller är det samma sak här, vi behåller godbitarna, godbitarna från "sagoböckerna" som någon uttryckte det. Man kan ju inte få ledigt på grund av en sagobok eller hur?"

Varför det? Vad man äter eller vad man dansar kring är väl inte ens i närheten så viktigt som det är att alla människor ska få rätt att leva så som de vill, med vem de vill, var de vill (visa sin kärlek ute bland folk om man är homosexuell exampelvis) Traditioner som inte skadar någon och är friviliga har jag inget som helst emot. Jag tror ingen gnäller över att det finns helgdagar. De får man sedan disponera som man vill. Fira eller inte fira. Ingen tvingar någon. Så borde det vara.

"Då skall man inte hyckla utan släppa kärleken fri även i antalet partners som vill ingå i äktenskap!"

Helt rätt. Man ska inte hyckla. Men det är viktigt att folket är med i förändringarna som sker och att lagarna hänger med. Man kan inte vända allt över en natt. Det måste få ta tid. Behöver ta tid.

Du har en bra inställning tycker jag Brodsmulan angående religion och barn.

Det här med bokstavstrogna. Jag vet inte riktigt exakt vilka som kan anses vara bokstavstroende. Den nackdelen jag ser med det är att man lär sig ett "lyssna och ta in"-tänkande. Och det är det som har gett så mycket dåligt i historien och gör idag med. Motsatsen, att använda kritiskt tänkande, det är det som hela skolgången går ut på egentligen, att lära sig att tänka själv. Och borde gå ut på. Att utvärdera allt man hör. Inte bara ta något rakt av på orden, utan vara skeptisk, kritisk, till media, det man hör, det man läser, ja till och med till sina egna tankar och sitt beteende. Så man lär sig att utvärdera sig själv, hur man gör, och därigenom utvecklas. Inte något, ens det några historieböcker säger, är absolut, eller vetenskapen i övrigt.

Detta tänkande kan inte bokstavstrogna ha när det gäller deras religion - då kan de ju inte vara bokstavstrogna. Och det är lätt att det smittas av på andra delar av deras liv. Hur kan man förklara för ett barn att allt annat kan man utvärdera och granska, men inte religonen? Att bara det skulle vara helt förbestämt och statiskt. Jag önskar se ett stort kritiskt tänkande hos alla människor. Det vore bästa för alla människor och för hela planeten, och där går de bokstasvtrogna åt fel håll enligt mig.

fatima, anser du dig vara bokstavstroende? Vad är din definition av det ordet? Vad kännetecknar en bokstavstroende? Och vad är skillnaden mellan en sådan och en "troende" person?

Nu blir det lite filosofiskt här Jag måste stötta fatima lite grann där om Pelle. Att Pelle verkligen finns, det vet vi faktiskt inte. Om vi själva finns, vet vi inte heller. Däremot så vet vi, eller har kommit fram till, att alla människor som har fungerande organ att se med, de är alla överens om att Pelle "finns". Alla uppfattar Pelle på samma sätt. Alla människor med ögon, eller hjärna, kan däremot inte enas kring att gud finns i allt. Det är en helt annan nivå när det gäller uppfattning. Det finns egentligen ingenting vi helt kan bevisa. Vi kan ta fram teorier och beräkna sannolikheter för olika händelser och så vidare. Och sedan testa dessa teorierna på världen för att se hur bra de egentligen beskriver verkligheten. Och ingen har lyckats ge klara tydliga bevis för att det existerar nån gud alls. Inga försök som går att reproducera, som bevisar det, har gjorts.

Att vi är överens om att Pelle "finns", det tjänar vi på, för det hjälper oss att kommunicera och förstå varandra. Därför finns det en poäng med att tro på att Pelle finns. Om vi tar upp det till en annan nivå igen, så finns det inget, som vi kan komma på, dåligt med denna "tro" att Pelle finns. Däremot så har en religionstro anser jag, dåliga bieffekter, för att de kolliderar med andra människors tro. Man har olika tro för att bevis saknas för hur det egentligen är. Det är helt öppet för tolkning. Och det är därför en sorts tro som är föränderlig på ett helt annat sätt än tron att Pelle existerar. En människas tro kan vara precis tvärtemot andras. Dessa olika trosföreställningarna kan alltså skapa stora problem för människor att förstå varandra än, eftersom vi är så lite överens.

Därför så borde man för alla människors bästa, tycker jag, hålla religionen som en personlig, självvald tro, och så lite som möjligt involvera religionen i samhället. Sekularisering helt enkelt. För att undvika onödiga konflikter mellan människor.

Blev det lite för djupt nu kanske?!

fatima, menar du dåtidens straff som står i koranen? Varför skulle man inte lyssna på de guds ord idag, men de andra orden?

Helt rätt fatima. Alltså religionen i sig är det inte fel på. Men det är svårt, eller rättare sagt omöjligt, att inte få med de mänskliga felandena, när allt bara är en öppen tolkning

Jag delar din inställning helt Myran H.

fatima, jag är lite förvirrad över begreppen. Du anser att det som kännetecknar bokstavstroende är att de anser att koranen eller dylikt, är guds ord. Det är inte så som jag har uppfattat definition av ordet. Eller är det så att vad bokstavstroende betyder är olika för olika religioner? Susning.nu hade ungefär den definition jag har: ? Bokstavstrogen betyder att tro att en (religiös) text är sann ner till minsta ord, och är oftast synonymt med fundamentalist.?

Billes mamma,
"Jag tror att barn som växer upp i en homosexuell familj kan få snedvridna uppfattningar om familjebildningar, och att de kan få en svår uppväxt med bemötande från omgivningen."

Öhum... vad är "snedvridna familjebildningar" och vad är det som är så hemskt med de?!

Och jag kan ju direkt fråga samma fråga jag ställt förut till de som tycker som du, men inte fått värst många svar: vad är det som alla män har gemensamt, garanterat, respektive alla kvinnor? Egenskaper som absolut inte kan vara gemensamma för två personer med olika kön. Vilka egenskaper, vilka beteenden, kommer helt klart ett barn med två föräldrar av samma kön kommer att bli utan? (i hemmet)

Sorry, menar förstås "snedvridna uppfattningar om familjebildningar".