*Ja nu var jag allt snäll :-) Slänger in

Anonym 2389629,

" Yiskah:
Du har så rätt. Bisarrt att jämföra incest och homosexuella - vilken förnedring för alla som anser att incest är sjukt (de allra flesta tror jag)."

Följdaktligen förnedrar alltså de som tycker att homosexualitet är ok, de som tycker det är sjukt...? Hm...

Det var bara en vecka sedan jag fick klart för mig att incest betyder sex mellan närsteående släktingar rent allmänt, och jag trodde att det betydde pedofili utförd av anhörig. Alltså kan man inte likställa incest med pedofili. Incest är ett mycket vidare begrepp.

Anonym 2390274

"Och låt mig säga som så, att om det inte är sjukt rent medicinskt, så tillåts inte incest eftersom det är just skadligt för samhället och dess strukturer."

Då känner du till nån jag inte känner till. Vill du berätta? Det är skadligt anser jag, om syskon skaffar barn. Eftersom barnet mycket sannolikt är skadat. Inte skadligt för samhället eller några andra, om syskonen har sex, om de skulle vara kära i varandra, eller adoptera barn. Man kan dessutom betänka det finns mycket bättre preventivmetoder nu än förr i tiden.

"I Sverige som de allra flesta länder och samhällen anses incest vara en olaglig handling eftersom det skulle innebära att barn av syskon skulle tillåtas. Dessa barn skulle inte vara särskilt livsdugliga. (nu hårddrar jag resonemanget, men för tydlighetens skull..) Därtill är barnet i vissa fall en potentiell partner om föräldrarna anser incest ok. Vad tycker man om det då?"

Jag ser inget direkt hinder för att tillåta sex mellan syskon, men att det inte skulle vara tillåtet att skaffa barn. Jag tror, att om två vuxna (syskon) är normalt begåvade, normalt kunniga, så inser de också att det inte kan bli nåt kärleksbarn som har båda deras genuppsättningar. Precis som ett manligt homosexuellt par eller ett kvinnligt. Bara för att de skulle bilda en ovanligt par och vara kära betyder inte att de är efterblivna på något sätt och inte kan tänka klart. Och som sagt, är det inte lagligt så är det inte.

Och som du skriver det, att om två syskon hade adopterat ett barn, så skrev du att barnet är en potentiell partner för föräldrarna!! Men då är vi ju inne på pedofili, d.v.s. sex med minderåriga och inte nåt självvalt mellan två vuxna! Menar du verkligen att då, bara för att adoptivföräldrarna är syskon, så löper de större risk att var pedofiler??! Det är ju det som Åke Green stod och predikade i kyrkan och beskyllde homosexuella att vara, mycket större potentiella pedofiler än heterosexuella! Tror du att det är så också?

Vadå, vem är vem nu då? *förvirrad*

Om läggningen: jag tror att det är en blandning fatima, mellan inlärt och genetiskt. Man har grunden i generna, men sen så samverkar den informationen med det man upplever i livet, det vill säga miljön. Så det blir ett hopkok. Men aboslut är det mer genetiskt, tror jag. Det är inget enkelt direkt.

Men jag tycker att det blir väldigt fel att tala om om man är antingen hetero, homo eller bi. Det är så onödigt att kategorisera på det sättet. Det är individer man blir attraherad eller intresserad av. En tjej kanske bara har tänt på män, tills en dag hon faller för en kvinna, i en spännande situation då hon är öppensinnig och vågar känna de känslorna. Och vad säger man då? Var hon först hetero och sen blev homo? Och hittar hon en kille igen efter det, så är hon bi...? Eller var hon bi från början? Nej, varför ska man behöva kategorisera alls? Huvudsaken är att man inte behöver förneka några av de känslor man känner.

Det var om rena läggning, men sexuella blockeringar, de är nog både genetiska och miljötriggade de också. Man blir oerhört påverkad av vad som anses ok i samhället ellet inte. Och det kan göra att man förtränger många känlsor. Men så finns de där luktämnena och kemiska signalerna, de som man inte är medveten om, och de kan attrahera eller göra så att man stöter bort något. Och det blir en kamp mellan de och sånt som marn "borde" känna eller inte känna. Sånt man lärt sig. Ja, det är lika komplicerat det här. Finns inga rätta svar ännu, vad jag vet, vetenskapliga alltså

Varför inte fatima? Det kan teoretiskt sätt vara blockeringar som är både genetiska: om man är syskon så har man liknande arsvanlag, samma föräldrar, så det kan vara något som att om man har för lika sorts ämnen man utsöndrar så kan det uppfattas som avstötande (för det andra syskonet alltså).

och miljömässiga: man kanske lär sig känna igen varandras lukter eller nåt, när man är liten, liksom under en viss kritisk tid i livet. Så blir man präglad av de lukterna, och det följer med en hela livet och man "kommer ihåg", omedvetet såklart, att det är liksom "hemma" och och man blir inte intresserad av "hemma" utan bara av nya saker.

Pamela,
?Men faktum kvarstar, ni jaemfor homosexualitet med en ren hypotetisk situation som varken du eller jag eller nagon annan i detta forumet har bevis pa, eller har nagon som helst vetskap om den faktiskt overhuvudtaget existerar. Poaengen i detta....??

? Vad jag undrar DaCiss, varfor involverar vi en situation som ingen har nagot konkret bevis pa att den existerar. Da kan vi ju lika gaerna diskutera och jaemfora en eventuell kaerlek med en utomjording. Vad e poaengen??

Ja visst kan vi diskutera sex och kärlek mellan rymdvarelser och människor också om du vill!  Men för mig känns det lite granna komplicerat eftersom vi inte känner till något om hur dess rymdvarelser ser ut, hur de tänker (om de tänker), och om hur den arten fortplantar sig, så det blir lite väl mycket spekulationer för att det ska bli en bra diskussion. Däremot kärlek mellan två människor ( = syskon i detta fall) kan vi ju lite lättare föreställa oss och diskutera kring.

Jag har ingen som helst aning om om syskonrelationer existerar, rent fysiskt, och ej heller hur många som fantiserar om det (som fatima påstår händer). Men det som är intressant med denna diskussion är ju allas personliga gränser för vad som är ok eller inte och varför, och jag tycker att syskonkärlek är ett ypperligt exempel där man kan applicera människors principer på. Mycket intressant att höra hur alla resonerar, vilka argument (eller inte argument) de använder för att förklara varför deras gränser ligger där de gör. Och jag tycker alltså inte alls att vi jämför homosexualitet med incest, inte alls! Vi jämför våra olika åsikter vi har om människors olika sexuella läggningar och vilka relationer de har. Om vi jämför de med varandra, jämför vi lika mycket heterosexuella med incest i så fall.

Pokemon,
" Fatima
"dina paraller till kriminella osv är irrelevanta, vi diskuterar sexuella lustar och blockeringar."

Det är inte alls irrelevant. För kriminella utför en olaglig handling liksom syskon som utövar sexuella handlingar med varandra. De har något relevant gemensamt, nämligen att de har satt sina egna gränser utanför lagens gränser. Därmed är liknelsen relevant.

Homosexualitet däremot är inte olagligt och därmed är det inte relevant att jämföra incest med homosexualitet.

Och det var ju egentligen hetero- och homosexuella som föräldrar det handlade om från början. Altså är syskonsex irrelevant. Jag struntar i om mitt barn hamnar i en homosexuell familj men jag vill inte att barnet hamnar hos ett incestuöst syskonpar eller kriminella."

Men det kan inte vara det enda som du bedömer människors godhet och ja, hur de är som människor, efter, eller?! Vad som är lagligt och inte? Det du säger är att om du hade haft barn året innan lagen kom som avkriminaliserade homosexualitet, så skulle du inte kunna lämna dina barn till några homosexuella, för de var något som var olagligt och därmed riktigt illa. Men det datumet det blev lagligt, då plötsligt skulle du se människorna i ett helt annat ljus! Då var de plötsligt laglydiga människor! Hur ser du på civil olydnad exempelvis? Strejker som inte går till enligt regelboken? Svartjobb? Tyder det på att man absolut inte kan ta hand om barn, eller?

Jag använder lagligheten som argumentförstärkning möjligtvis, men inte som något ensamt argument som säger allt. Jag använder mitt sunda förnuft istället, det blir mer rätt då. Jag behöver inget ?bevis? för att misshandel är dåligt, genom att veta att det i så fall begåtts ett brott. Jag ser på den vidriga handling och drar min slutsats efter den. Behövs ingen lag för det. Laglydigheten säger något om personen som begår handlingen, ja. Men det är väl en ruskig skillnad om det handlar om självvald kärlek (= något positivt och underbart) jämfört med våldtäkt eller misshandel! Ingen lag som bara består av blaj från gamla inskränkta tider kommer nånsin ta överhanden över min förmåga att kritiskt och empatiskt. Eller det hoppas jag i alla fall innerligt.

Pamela,
"Eftersom att det inte finns nagra bevis pa syskonpar som lever i en situation 'daer det inte skadar nagon' som DaCiss uttrycker det (dvs inte skaffar egna gemensamma barn tillsammans) sa aer det lika irrelevant och kontra-produktivt i min mening att jaemfora det med nagot annat som aer lika hypotetiskt."

Det är liiite konstigt att det är så oerhört viktigt för dig att försöka få oss att inse att den här diskussionen är SÅ irrelevant - bara för att vi inte vet hur vanligt fenomen är!

Ja då kan jag bara beklaga att du fortfarande är här och är tvungen (?) att ta del av den ytterst irrelevanta diskusissionen. JAG finner den relevant och intressant, även om fenomenet aldrig nånsin kommer att existera eller inte och därmed är hypotetisk. Eller om det faktiskt existerar, men ingen vågar tala om det på grund av andra människors inskränkthet och ovilja att ta de på allvar.

Pokemon,
"Vad man anser om civil olydnad och svartjobb handlar ju inte endast om ens åsikt i sak utan även konsekvenserna av handlingarna. Om ett par utövar kriminella handlingar kan barnen fara illa eftersom ett eventuellt straff kan drabba barnet direkt eller indirekt. Svartjobb är ju inte så smart om man har barn, tänk på föräldrapenningen t ex. För inte tala om grova brott som kan ge fängelse och liknande."

Jo, men du vill ju låta påskina att det är själva olagligheten som är ett argument, och så är det väl ändå inte? Som jag sa, man kan inte sluta använda hjärnan och istället använda lagarna som enda bas för ens beslut. Finns totalt förkastliga saker som männskor kan göra, men ändå komma undan med det, och de döms alltså inte -> de "ser" oskyldiga till brottet. Eller så kan man göra fruktansvärda saker men som inte är olagliga eller straffbara. Saker som rör moral kan vara MYCKET värre än exempelvis svartjobb, enligt mig. Exempelvis är det inte olagligt att ha nazistiska åsikter om man inte sprider de. Vilka skulle du hellre lämna ditt barn till: en familj vars pappa svartjobbar nånstans för att överleva, men som har sunda och medmänskliga åsikter än den där nazistiska familjen där barnen inte får träffa några andra barn med utländskt ursprung, utan bara "ariska" barn?!

Pokemon,
?Och för att komplicera frågan som egentligen inte har nån relevans...
Att homosexualitet inte är reproduktivt betyder inte att det hämmar. Inavel däremot är hämmande. Det är något som går emot naturen och därför säger naturen ifrån när det blir inavel.?

Ja, fast sex som inte ger barn är inte ?mot naturen?. Jag har i alla fall inte sett hur det skulle kunna vara det. Vi i dagsläget, har satt lagarna efter det att beteendet (sex), KAN ge barn som är skadade, är vi överens om det? Då känns det för mig som att, om man ska vara konsekvent, så borde inte såna som av andra anledningar inte heller kanske kan få friska barn, som ex lider av ärftliga sjukdomar, inte heller få ha sex, för att det kan leda till skadade barn. Finns det några såna lagar? Jag vet faktiskt inte. Men, det jag tycker är fel att lagen sätts efter nåt som inte stämmer: att sex automatiskt leder till barn. Förr i tiden kan jag klarare se varför lagen såg ut så. För då fanns inte preventivmetoder lika tillgängligt som idag. Då var det mycket större risk för barn om det fanns sex. Nu är dessutom kunskapsnivån hos folket enormt mycket större än då.

Som jag redan tagit upp, så tror jag att det finns ärftliga, genetiska spärrar hos oss som gör att vi inte lätt faller för vårt syskon. Plus allt inlärt (och miljöpåverkan, det vill säga inlärt, fastän omedvetet, genom luktämnen). Därför tror jag inte alls att syskonkärlek är vanligt eller nånsin kommer att bli vanligt. MEN jag tror att det existerar. Precis som det finns andra minoritetsbeteenden inom praktiskt taget allt. Och jag vill inte diskriminera dessa människor för att de råkade födas med dessa gener eller råkade ha en uppväxt som samverkade så att detta skedde. De är de som de är. Det jag vill, är att sätta stopp om någon annan människor kommer att få lida av det (att de skulle få biologiska barn). Och jag tror inte att det just i dessa gener, som dessa personer inte delar med andra, (att deras blockeringar för sexuella med närstående är mindre), att det finns nån sorts sinnesjukdom eller aggresivitetsgener, eller gener för pedofili eller vad som helst. Visar det sig i några undersökningar att dessa beteenden LIGGER i samma gener, då skulle jag tänka om. Men jag ser ingeting som tyder på detta, alltså kan jag inte se hur det skulle vara fel eller dåligt om de hade sex med varandra. Och då önskar jag därför att det kulle vara lagligt (lagen är fel och förlegad, som den är idag).

Även om de människorna det gäller är få, så är det också människor. Och min önskan är ju att man ska få leva som man vill, så långt det bara är möjligt. Och detta skall bara inskränkas då det finns en anledning att göra det, alltså om de riskerar skada andra. Och då kan man hävda att sexet KAN leda till barn och därför är det inte ok. Men då anser jag att lagen måste sättas hårdare mot andra grupper i så fall, som också riskerar få skadade barn. Och jag vet inte om andra tycker att det borde göras, vad säger du? Jag vill att lagarna skall vara konsekventa. Men hellre såklart bra OCH konsekventa.

Pokemon,
?Jag tycker den här diskussionen om syskon som älskande är absurd. Det handlar inte om diskriminering utan sunt förnuft. Men vill du kalla det diskriminering så är det okej, jag vill inte ha incest och diskriminerar då gärna. Låter knäppt men så är det!?

Ja, det later knäppt. Och att hänvisa till sunt förnuft som argument rent allmänt - det hjälper föga, för det stämmer inte med mitt sunda förnuft. Det vill säga det finns inget universellt ?sunt förnuft? Du har ditt eget sunda förnuft och det är tydligen inte som mitt.

?Menar du att du tycker det är helt i sin ordning att ditt bortadopterade barn fick växa upp i en incestuös familj? Hur vet du hur detta par drar sin gräns? Tänk om de anser att incest som incest - barnet är också min partner. Skulle det också vara i sin ordning bara för att de tycker om varandra??? Menar du att detta barn inte känslomässigt kan fara illa av att leva i en incestuös familj? Ser du inte detta samband? Jag tror inte att det är sant att jag ställer dessa frågor..?

Hold your horses! Vi pratar inte om ALL incest, utan incest (sexuella kontakter mellan anhöriga) som är självvald, mellan två vuxna människor. Menar du alltså, att om man blir kär i sitt syskon, det betyder att man inte har några spärrar när det gäller pedofili? Drar du alltså det sambandet?! Finns det några studier du känner till som stöder detta samband så vill jag gärna höra om det, för jag känner inte till det. Alltid intressant att lära sig mer.

Barn kan alltid lida av att leva i familjer som inte är norm i samhället, exempelvis barn till ensamstående. Men det garanterar ju inte att barnet får det dåligt, alls. Det beror på hur man som föräldrar hanterar situationen. Och hur omgivningen beter sig kring den familjen. Där har alla ett ansvar. Inskränkta människor som säger ?nej, det är mot sunt förnuft, som ni har i er familj?, lär ju inte direkt hjälpa ett sånt barn? Ett barn med bara en förälder kan ha det mycket bättre än en som har sina båda föräldrar där, det hänger ju på hur föräldrarna är och beter sig, inte om de är en förälder eller två. Den sexuella läggningen styr inte hur man beter sig mot barnet, utan snarare föräldrarnas personligheter. Finns det enligt dig klara kopplingar mellan beteenden i allmänhet och sexualitet? Vilka är det i så fall?

Att man inte kan hantera sina egna känslor och handlingar och därför inte kan stoppa sig från att begå brottsliga handlingar som pedofili eller om man våldtar andra, det är en helt annan sak enligt mig än bara sexuell läggning. Det är en helt annan dimension. Det finns inget som säger att någon sexuell läggning automatiskt gör att man inte längre kan hantera rätt och fel och bete sig bra mot andra och så vidare. Åke Green stod och predikade att homosexuella mycket lättare blir pedofiler exempelvis, så vissa tror det, jag vet. Men jag håller inte med för fem öre och hoppas innerligt att han döms för hets mot folkgrupp i högre instans. Det ska inte vara ok att gömma sig bakom sin tro, och då kunna få bete sig hur som helst

Enligt ditt resonemang så ?ser? man på familjekonstellationen, föräldrarnas sexuella läggning och samlivssätt. Men det stämmer inte alls enligt mig. Det finns familjer som ?ser? heterosexuella och ?vanliga? ut utåt, men där mannen går till båda manliga och kvinnliga prostituerade, eller kanske kollar barnporr eller annan förbjuden porr, eller förgriper sig på barn. Alltså, i vilken relation man lever, säger inget aboslut om var de föräldrarna står i fråga om sexuell läggning.

?Att det sen kanske på sin höjd finns ett par stycken syskon som är älskare tycker jag pekar på att de flesta inte tycker att det är helt okej...?

Ja, men BRA då ? att det finns så få! Men är det majoriteten som ska få bestämma vad varje människa ska få eller inte få göra i sängkammaren, privat och självvalt hemma hos sig, och som inte skadar nån annan?? Jag anser inte det.

Lamila,
"Det jag opponerar mig mot är att man i syfte att "forsöka få oss fatta" hur onaturligt homosexuallitet är, drar paralleller om incestförhållanden ,ständigt drar upp sexuella blockeringar av olika slag,otrohet, kryddar med lite religion och förklarar att det är för att "skapa förståelse för varandras gränser"

Så ser jag det inte alls. Det fatima försöker göra (om jag får tolka dig fatima, hoppas det är ok? Säg till annars så tar jag bort inlägget, ) är att allas gränser för vad som är ok eller inte, är en fråga om tro. Även om hennes kommer fån gud, och det är lätt att klanka ner på som bara blaj och kan inte bevisas etc, så är inte hennes "tro" mindre "rätt" än nån annans tro. Om man sätter sin gräns vid syskon, så gör man det också på "tro" att där går gränsen flr vad som är naturligt, eller bra. Det är det som de senaste, tja vet inte hur många sidor egentligen, behandlat.

Om du läser fatimas inlägg långt bak i tråden så ska du se att hon inte alls tycker homosexualitet är sjukt eller liknande. Jag håller inte med fatima alls. Vi står på ytterkanterna, så långt ifrån varandra man kan komma i stort sett! Men hon har i alla fall diskuterat på ett respektfullt sätt här, och det tycker jag är bra gjort av henne, med tanke på hur hon fått sin tro ifrågasatt och hånad.

Yiskah,
"Men ni bara fortsätter att jämföra sånt och till råga på allt vill få oss att förklara varför vi inte själv likställer vår kärlek med incest. Det har inte med saken att göra. Det är ju absurt!"

Vi likställer kärlek med kärlek, och jag har väldigt svårt att se nåt kränkande i det. Kärlek, en härligt pirrande känsla av intresse och attraktion. Jag tycker att kärlek är vacker. Jag säger som DaCiss: "all kärlek är vacker" Det är handlingar då man tar makten över andra människor och kränker de, oavsett anledning, kärlek, psykisk sjukdom, mm, DET är vidrigt! Men det är en helt annan sak.

Lamia, jag känner mig också kränkt och ledsen och förfärad över flera ämnen som diskuteras här på FL och åsikterna en del människor har angående de. Rasism (eftersom jag är av utländsk bakgrund och dessutom en medmänniska) och barn-aga (förfärligt, och dessutom olagligt precis som incest är) är två exempel. Vissa andra här tar mäkta illa upp över vissa sex-trådar där det sägs att porr är bra eller där vad som finns i människors sexuella fantasier kommer upp. Men jag, eller nån annan, kan inte bara för att de känner så, stoppa de andra från att diskutera ett ämne eller att ha sina åsikter, så länge de följer FL:s regler. Så är det när 1000-tals människor ska samsas på en sida. Alla tycker inte lika och respekt måste finnas från allas sidor. Och respekt innebär inte att man inte låter folk ha sina åsikter, för det får de, utan det handlar om hur de läggs fram och vad meningen med det är, här på FL. Allas åsikter är inte ljuvliga för alla människor. Men det kommer vi aldrig ifrån, förrän den dagen då alla människor är klonade på jorden och har haft precis samma uppväxt. Och den dagen kommer att dröja? Jag påminner om vad som står i reglerna för FL:

?Sakfel och minoritetsåsikter
Människor är i sin fulla rätt att ha fel och alla behöver inte vara av samma mening. Familjeliv kommer inte stoppa inlägg som ger uttryck för mindre accepterade åsikter så länge de görs på ett respekterat och seriöst sätt.?

Samtidigt är det inte ok att uttrycka sig nedsättande eller kränkande om en grupp människor, det vill säga hets mot folkgrupp. Så det är en balansgång. Men ett som är säkert, är att det är mycket få ämnen där ämnet som sådant är för ?fel? för att kunna diskuteras. Och ett tecken på att detta som ämne inte är förbjudet att diskutera är att denna tråd fortfarande finns kvar. De som blir stötta av diskussionen får anmäla de inlägg de tycker bryter mot reglerna, och går det inte igenom, så får man avstå från att läsa det som gör en så ledsen eller arg. En del tycker att inskränkta åsikter, hur brutala och hemska de än må vara, försvinner enklast genom att att lägga locket på. Jag tycker inte det, därför diskuterar jag hellre och bemöter. Och det är upp till var och en att själva bestämma om de vill det eller inte.

Men visst kan vi tydligare distansera denna del-diskussion från frågeställningen i denna tråd, om det nu i sig gör en sån stor skillnad (jag tycker det inte gör någon skillnad). Jag startat en ny tråd där vi kan diskutera sexuella läggningar, giftermål och adoption, och specifikt syskonkärlek och sex.
www.familjeliv.se/Forum-5-74/m2403729.html
Så välkomna dit, Pokemon, fatima och DaCiss, och ni andra som vill naturligtvis.

Yiskah,
"Som du själv säger så har homosexuella fått kämpa och som du ser får vi göra det fortfarande varje dag och jag tycker i så fall inte det är värre än så att de som är incestösa i så fall gör samma sak som oss. Ut och visa upp er! Kämpa för er kärlek! Visa hur många ni är och vad ni anser er ha för rättigheter. Vad e det konstiga i det, vi får väl all stå för vår egen sak!"

Men ursäkta Yiskah, det där var väldigt egoistiskt sagt. Tycker du att man bara ska bry sig om sig själv och sk*ta i andra?! Ska män bara strunta fullständigt i jämställdhetskampen och lämna den till oss kvinnor att föra bäst vi vill? Ska vi lämna tredje världens kamp för för mänskliga rättigheter och ett bra beteende från oss i västvärlden, åt de själva att ta hand om? Ska barn kämpa för sin egna rättigheter bäst de kan, mot aga och för en bra skola etc? Finns det ingen solidaritet med andra människor eller medmänsklighet kvar eller? En sån värld skulle jag inte vilja leva i. Usch.

Yiskah,
"Utpia: Det var inte alls så jag menade, och jag tycker inte det är det minsta egoistiskt och det tror jag du vet mycket väl. Vad jag menar är att varför skall ni ta på er och debattera för några som vi inte ens vet om de finns. De visar sig ju inte ens öppet, det vore väl ett steg i rätt riktning för dem i så fall, att blotta sin närvaro då.
Som om jag skulle börja kämpa för aliens och deras rättigheter här i denna debatt, vi vet inte säkert om de finns och om de nu gör det så kryllar det ju inte direkt av dem och sen får de själva visa sig då så man kan göra allvar i saken. Men vad ni fortfarande håller på med och vad ni verkar ha så fullkomligt svårt att både förstå och respektera är att det ni ältar är helt irrelevant i just denna tråd/debatt."

Nu tar du väl i en smula när du jämför syskon som blir kära med aliens som blir kära?! För det första: nej, jag håller ändå inte med om ditt argument för att försöka släta över den här debatten, det vill säga att detta inte existerar. En lag finns redan om syskon som har sex, men lagar om aliens som har sex saknas, eller hur? Varför finns en lag om syskonkärlek om det inte nånsin existerar eller har existerat?

För det andra, så bryr jag mig om de människor som existerar. Jag vill att de ska må bra, att de ska bli rättvist behandlade. Om det så än skulle röra sig om 2 personer på jordklotet som är på något visst annorlunda sätt, är inte norm, det vill säga som inte är norm, så bryr jag mig även om deras välmående och frihet (som varnligt inom de ramar att det inte skadar andra).

För det tredje, så tycker jag att såna här principdiskussioner och känsliga saker är mycket viktiga att föra. Där många har mycket bestämda åsikter, men oftast aldrig satt sig ner och verkligen tänkt till om det finns argument bakom de eller inte.

Och om att de borde "komma ut" om det finns några som är kära i sina syskon, tror du seriöst att nån vettig människa, som vore kär i sitt syskon, skulle skulle våga gå ut med att de begår brott som kan ge upp till ett års fängelse, och att de skulle vilja ta den smädning som i stor sett alla skulle utsätta de för om de fick veta....? Tror inte jag.

Men, som sagt, vi har övergått i en ny tråd för att diskutera detta.

fatima,
"Som jag skrivit tidigare tror jag att våra sexuella blockeringar mot det egna könet, syskon, släkt, andra partners när man är gift osv är inlärda spärrar i det undermedvetna.
genom att ta ett exempel på syskon som aldrig träffats, och varför de inte har denna spärr som de haft om de växt upp tilsammans, de kan alltså bli förälskade, tycker jag det blir uppenbart att vi kan lära oss att blockera sexuella känslor.

Jag tror därför att den sexuella läggningen hos föräldrarna spelar roll, då jag tror att det är samhällets "norm" som formar bockeringarna. Om normen blir att man ej bör välja sin parter genom att hålla sig till ett kön utan det ses som en norm att vi skall bli förälskade i "individer", tror jag alltså att blockeringarna kommer försvinna."

Ja, visst kan vi "lära oss" att blockera sexuella känslor. Hjärntvätt "funkar" mer eller mindre - fast frågan är hur hälosamt det är för den personen som utsätts för det.....? Att man förnekar nåt betyder inte att man utplånar det. Har som sagt själv sett det på alldeles för nära håll hur min bästa kompis kämpat med sin homosexualitet och ex gått iväg från fest efter fest storgråtandes över hur "sjuk" och annorlunda han kände sig. Som om han gick rutn i en egen värld, i en bubbla, för att han inte var som "alla andra". Och den enda hjärntvätt han var utsatt för var samhällets värderingar och normer. Han lyckades hålla en hyfsat "normal" fasad utåt, men vem han var, kunde har inte gömma för sig själv. Han ville så innerligt, men kunde inte. Han led. Alltså, vissa saker kan man nog lära sig leva med, men andra inte. Och jag kan inte sitta här och bedöma vilkas känslor som är fel eller inte fel. Jag vill inte pracka på någon min syn på andra. Mina känslor är mina känslor och inte andras känslor. Vi är inte lika, så det är inte konstigt att vi inte är gjorda för att ha det lika heller.

Och du svarade aldrig mig i "min" tråd om det här, har jag för mig -> Vad är det mega-katastrofen vi har att vänta oss OM alla sexuella blockeringar (för sex och attraktion för vuxna människor) försvann?! Jordens undergång? Att alla människor får leva lyckliga så som de vill? Du kan svara i den tråden istället.