Go Fika!

Vad skönt att bli av med den där opålitliga bilen, Maria!!!

Nu har jag bokat föreningslokalen den 27:e oktober. Vilken tid tror ni? 14.30 eller nåt "som vanligt"?

Har inte Ida haft namnsdag i lite väl många dagar nu?

Jessica:
Men oj!! Vad läskigt!!! Hoppas att det beror på blodsamling!
*kram!*

Åh Jessica, vilket fruktansvärt besked!! Helt plötsligt tog hennes (och de i hennes närhets) liv en tvär sväng. Många kramar till din syster och er närstående!!!

Kan han väl? Det har min son...
Alltså, Luke sätter sig inte på tvären ofta och är, efter vad jag förstått, en ganska lätt unge att ha och göra med. Men regnkläder/stövlar. Han VÄGRAR! Det är KRIG!!!! Och om man som vuxen bestämmer sig för att använda sin fysiska styrka och klä på honom det i alla fall, då kämpar han givetvis emot, men sen sitter han bara. Kan inte leka. Ledsen med hela världens problem på hans axlar, hoppet är borta och han väntar bara tills han får ta av dem igen.

Och han har vanligt regnställ, fodrat, vanliga stövlar, fodrade stövlar... *suck*

Men jag har sagt till personalen att de får avgöra om de vill ta den fighten. Vi kan tvätta. Han spelar liksom inte, utan det ÄR något med regnkläder som inte stämmer med honom.

Luke skrattade också åt något Agaton hade sagt, men Luke och hans uttal... jag fattade inte vad han sa, trots att jag uttalade det högt för att se om jag kunde lista ut vad det lät som. Men det var säkert något kiss-och-bajsigt.
*ord jag inte känner igen* Agaton sa så!! Han säger så!!
*jag säger det konstiga ordet högt*
Hihihi! Agaton sa så! Han gjorde det!!

ok... bara ni tyckte det var kul antar jag...

Hur leverpastej kunnat bli pellipess vet i fan. Alexandra tyckte det var så kul och skulle "visa" sin sambo, men då sa han ju leverpastej korrekt. Samma om man ber honom säga Agaton, då gör han det... men i leken heter bästisen Tagaton.
Han är så ivirg och har så mycket på hjärtat och har så mycket ord, men han pratar alldeles för fort och slarvigt. Gör vi det, undrar man ju då? Jag pratar inte särskilt snabbt vad jag vet?
Men när vi ligger och läser godnattsaga kan han ju fastna på en sida och prata hur mycket som helst och fantisera, lugnt och få fram exakt vad han vill säga så man förstår.
Eller kan det bero på att han har 2 språk? Strular det till hans uttal? På sista tiden har han ofta sagt "jag tänker..." innan han vill göra/ha något. T.ex. "jag tänker att jag vill ha nåt å äta!", "Jag tänker att jag vill gå ut!" Är det engelskan som spökar? I think I want something to eat, låter ju helt vettigt... men inte lika bra på svenska.

På tal om något helt annat, så stötte jag på en bekant (Elaine) och hennes son (3 år) har också massa mardrömmar och kan inte sova i mörkret, etc. Hon berättade det, eftersom hon var på väg att köpa en nattlampa till honom.

Det är ganska intressant hur vissa beteende är typiska för åldern våra barn är i (mörkrädd, etc).
Finns det någon annan 2½-åring som leker bebis mycket (Agaton... )? Luke har lekt det i fler veckor nu känns det som. Och han ska ha napp, och han gråter och pratar bebisspråk, och han kryper. Han säger till mig hur jag ska ta hand om bebisen och vad jag ska göra. Och det roliga är att om jag gör "fel" då blir han vanliga Luke igen och rättar till mig. Nej, mamma... och sen får jag nya instruktioner. Det är så kul att se att han kan hoppa in och ur "character"/bebisrollen så.
Men... jag börjar bli lite trött på den där jädrans bebisen som inte kan nåt. Jag tycker det börjar bli ganska skönt nu när Alexis blir mer och mer stor tjej.

Näe, men va FAN rent ut sagt. Usch, jag får också ont i hjärtat. Vilka tankar och känslor hade han sittandes där? Inte bara fysiskt att han frös, men att ha bajsat på sig och att bli lämnad och INGEN saknar en liksom! Hur funtad var den personen som GICK DÄRIFRÅN? Eller? Alltså, jag fattar inte. Bara ställa en patient i hallen och gå??
För som det låter på dig har du inte morfar med en enorm stolthet. Fatta att helt plötsligt inte kunna ta hand om personliga behov/hygien och då inte få den professionella hjälpen han faktiskt har rätt till, som kan sköta den biten på ett professionellt vis! Han har väl betalat skatt i hela sitt liv... för vaddå? Fan, vad arg jag blir!!!!!

Jag tycker också det verkar vettigt med VAB-intyg. Visst, det blir krångligare och säkert blir man irriterad när man själv behöver VAB:a, men jag/vi har aldrig fuskat. Vi har inget att dölja, so bring it on.

På tal om att vara sjuk, så har jag gjort illa ryggen på något vänster. Jag kan inte sätta fingret på när eller hur, men jag reagerade på att det gjorde ont när jag skulle klä på Luke. Han busade i vår säng och smet iväg och själv tyckte han att det var jäääättekul. Jag försöker ju få tag i honom, ben eller armar, det som låg närmast och känner att det gör ont i ryggen. Jag blir irriterad. Jag vet inte om han tog åt sig, men han ville i alla fall bli buren ner för trappen. Jag försöker förklara att A) jag har ont i ryggen, B) du är ganska tung nu, C) jag måste hålla Alexis i handen för hon vill inte bli buren ner.
Det slutar med att vi skuttar ner på rumpan alla tre, ett trappsteg i taget, och halvvägs ner är det som om någon sticker en kniv i ryggen på mig... och Luke är ledsen för jag inte bär honom.
Luke får klättra upp på skötbordet på tvättmaskinen så jag kan borsta hans tänder, Alexis får sitta på bordet så jag kan ta på henne skorna, osv osv.

Men nu har jag tagit lite droger och hoppas de kickar in snart... annars tar jag lite till!

Äter era 2½-åringar skal? Skal på äpplen, t.ex.?
Alexis gör det, men Luke är så jäkla känslig! Han klöks och håller på. Ibland kan han inte äta skal på vindruvor heller.
Äh, men fan, nu får det räcka. Jag skar ett äpple i lövtunna skivor, ca 2mm tjocka.

L: Jag tycker inte om skaaaaal!
H: Jo Luke. Nu får du äta skalet! Du kan det! Alexis äter ju skal och du har många fler tänder än henne.
L: *klöks klöks klöks*
H: Men Luke... sluta... tugga ordentligt!
L: *klöks klöks klöks*
H: *suck*... Gå och spotta ud då'ra... *suck*
L: *klöks klöks SPYR*

Och han hade ätit blåbär 20 minuter innan dess... och han satt på vardagsrumsmattan.
Nanny, du kanske har en aning om vilka färgglada ord som for runt i mitt huvud...

(Jag skrubbade den där jävla mattan i somras till fingertopparna blödde. Och det är ingen överdrift. Jag höll på och var så inne i det att jag inte märkte att fingertopparna blödde förrän jag slutade. Då sved det så in helvete och jag kunde inte ta i något, eller använda styrkan i fingertopparna (öppna saker, etc) på flera dagar. Och för några dagar sen sket Alexis på mattan när hon var utan blöja i 30 sekunder. Skrubba igen. Och nu har Luke spytt på den... Måste man ha mattor?????)

Låter prima Maria! Jag håller alla mina fingar och tår!!!

Mia:
Hmmm!! Den där mattan ligger mest på altanen och torkar efter allt skrubbande. *suck*
Jag är sjuuuuuuuuuk! blev ju Lukes reaktion när han lagt en blå spya på sig och mattan.
Äh!! Du är inte sjuk! (Gud vad elakt jag måste låtit, så här när man tänker efter... han var ju "traumatized" )
Men jo... mattor behöver man nog, för man halkar tydligen jättelätt på golv utan mattor. Jeez Louise!!!

Jessica:
Ok bra! Då är han inte helt onormal i sin vägran att äta skal!

Jessica:
ost?

Mia:
Så skulle jag vilja ha det! Helst en stor madrass som fyller hela rummet! Fast varför vet jag inte... det slutar i alla fall med att jag ligger under 2 ungar som slåss om min värme och mina armar! Om det inte vore för Dino *haha* skulle vi nog klara oss med endast en 90-säng!

Idag ska vi leka med Julian.
H: Idag, efter dagis, ska vi leka med Julian.
L:
H: Kan du säga Julian?
L: Näe! Jag kan säga Ebba!
H: Du kan säga Ebba du...
L: Ja!! Julian heter Ebba!

H: Vad har du gjort idag på dagis?
A: Tagaton och jag har hoppat på berget. Jag kan inte säga Agaton. Jag kan säga Ebba.


It's final. Alla barn får heta Ebba. Det måste ju bli enklast för alla...

Vad heter det, på tal om Julian så har jag bjudit in honom till Halloween-festen... Hoppas ingen tar illa upp!! De var ju med några gånger på fikor i början när våra ettor var mindre, så jag hoppades att ni skulle tycka det var ok...