Kan AMS tvinga en att flytta om man har familj och sambo med jobb?

Som arbetssökande har man från och med idag skyldighet att redan från första dagen av arbetslöshet, ha ett utvidgat sökområde.
Om man tackar nej till ett lämpligt arbete som man erbjuds, så riskerar man att anmälas till a-kassan, som sedan kan besluta att minska eller helt dra in ersättningen för en period. Detta
oavsett om man har partner eller barn.

Det är ingen som tvingar en att flytta, däremot är det alltså så att a-kassorna ställer villkor för att betala ut ersättning.
I princip samma regler har gällt sedan 1997. Från 1997 till och med 2000 var det precis som nu. Mellan 2001 och idag har man haft 100 dagar på sig då man som arbetssökande har kunnat begränsa sitt sökområde.

Känner ni många familjer som blivit splittrade på grund av dessa regler? Jag känner ingen...

hus busen skrev 2007-07-02 21:53:26 följande:

Meningen är inte att man ska byta en arbetslös mot en annan. Däremot säger reglerna att man som arbetssökande, under en "rimlig tid" ska kunna ställa om så att man antingen kan pendla eller så att hela familjen kan flytta med utan att man byter en arbetslös mot en annan.
Däremot kan ingen definiera "rimlig tid" på ett bra sätt...

Irres mamma skrev 2007-07-02 22:19:23 följande:

Arbetsförmedlingen kan följa upp de jobb man anvisas att söka. För någon månad sedan skrevs det i tidningarna om en kvinna som hade fått sin ersättning indragen sedan AF ansett att hon med vilje skrivit för dålig ansökan till ett anvisat arbete. De ansåg att hon därmed inte följde handlingsplanen som varje arbetssökande gör upp tillsammans med sin förmedlare, och då kan de anmäla till a-kassan.

Ja, fast grundfrågan är väl egentligen om man ska kunna förvänta sig att bli försörjd via a-kassan för att man inte VILL flytta på sig?

Allt handlar om hur man kommer överens med sin arbetsförmedlare.
Tillsammans med sin förmedlare ska man upprätta en handlingsplan, och det är sedan den som bestämmer vad man "måste" och inte måste göra för att uppfylla villkoren för att få ersättning.

En del förmedlare är stenhårda, andra väljer att vara "slappare" och säga att personer med barn inte behöver söka si eller så. Så som sagt, allt handlar om dialogen med förmedlaren.

Eftersom jag har deltagit på slutet antar jag att jag är en av de du menar?
Jag har en tillfällig projektanställning just nu. Innan den var jag arbetslös en period. Jag har varit arbetslös flera perioder tidigare, har även flyttat över 100 mil för att få jobb. Min syn på det hela har alltid varit densamma. Jag förstår att det måste finnas villkor för att man ska få ersättning. Jag tycker inte att alla villkor är BRA, däremot förstår jag att de finns och ofta också varför.

Dessutom är det som jag skrev tidigare... i princip samma regler har gällt sedan 1997. Jag har aldrig träffat någon som fått familjen splittrad på grund av reglerna. Har du? Jag tror helt enkelt inte att det är ett stort problem, jag tror inte det är något som särskilt många personer i Sverige råkar ut för. Däremot är det väldigt tacksamt för kvällstidningarna att blåsa upp det, för det säljer lösnummer.

Irres mamma skrev 2007-07-02 22:40:43 följande:

Ja, det går säkert att göra så. Å andra sidan kan man ju också tänka som så att om man inte har någon väldigt speciell och efterfrågad kompetens så konkurrerar man med VÄLDIGT många andra arbetssökande om "vanliga" jobb. Om du "tvingas" söka ett sådant "vanligt" jobb 100 mil från din hemort kan du hoppa upp och sätta dig på att samma jobb har minst 20 sökande på den orten där jobbet finns... och har du då ingen specialkompetens eller så, då är det väl rätt sannolikt att arbetsgivaren väljer en person som INTE behöver flytta 100 mil för att börja jobba?
Även om du skriver en normal ansökan alltså.

Jag tror (enkelt uttryckt) att denna oro som många har, är överdriven.

hus busen skrev 2007-07-02 22:41:58 följande:

Nej, så kan det säkert vara. Å andra sidan kan man undra hur bra och hälsosamt det är för människor att gå arbetslösa under lång tid för att de inte vill flytta på sig?
Det är inte svart eller vitt... det kanske till och med kan vara så att det för en del personer är BRA att de "tvingas" flytta på sig. De kanske får möjligheter till ett liv som är väldigt bra för dem, trots att det känns pissigt att "tvingas" göra något.

Jag tycker det är viktigt att man är öppen för möjligheter istället för att låsa fast sig vid problem. Det betyder inte att man ska gilla läget alla gånger, det betyder inte att man måste tycka att alla regler är skitbra.
Men man vinner inte heller särskilt mycket på att sätta sig på tvären, sparka bakut och bara se ett skräckscenario framför sig, när sannolikheten är väldigt väldigt hög att detta skräckscenario aldrig kommer att inträffa... förstår du hur jag menar?

Men som sagt... om man inte har någon väldigt speciell kompetens som efterfrågas på något särskilt ställe, så konkurrerar man på samma villkor som alla andra.

Att det finns krav på att man måste SÖKA jobb på andra orter, betyder ju inte per automatik att man blir ERBJUDEN jobb på andra orter.
De som varit arbetslösa och sökt jobb på sin hemort vet väl troligen hur svårt det kan vara att få jobb DÄR. Om man (som sagt) inte har någon särskilt efterfrågad spetskompetens så finns det i regel ingen anledning för en arbetsgivare att hellre anställa en person som måste flytta 100 mil med sin familj och som inte kan börja jobba förrän kanske 4-5 månader senare, än en person som FINNS på orten och kan börja jobba snabbt.

Eller hur?

Det är ju inte direkt så att erbjudandena haglar när man är arbetslös, det vet väl de flesta. Och om man HAR särskild spetskompetens så kanske tanken på flytt inte är så himla hotfull, för då gissar jag att man vill få användning för sin utbildning och sina kunskaper.

Som sagt, jag tror oron är enormt överdriven.