Hur hantera andras barn som slåss?

Jonzonskan - jag håller helt med (se även min tilläggskommentar). Problemet är att barnet inte lyssnar även fast jag tar honom i armen, spänner blicken i honom och säger till på skarpen.

Så jag fundera på hur jag ska hantera situtionen utöver detta. Ser liksom inte riktigt hur jag ska kunna träffa denna mamma tillsammans med våra barn efter detta.

Ann-Sophie, jag känner mig faktiskt också rätt tveksam till att det är ett normalt beteende. Men efterosm jag få´tt så många svar i tråden om att tvååringar gör så så vet jag liksom inte vad jag ska tro längre...

Har inte läst hela tråden så jag kanske upprepar något.

Har själv en son som är snart 2,5 år. Han slår och knuffar andra barn. Oprovocerat.
Jag kan säga att jag mår så fruktansvärt dåligt av detta. Inte minst pga att jag har en dotter oxå som blir 6 mån snart som jag går på öppna förskolan med. Men jag går inte dit längre när jag måste ha sonen med mig utan går dit när han e på dagis.
Jag säger alltid till min son om han slåss eller knuffas eller vad som helst. Spelar ingen roll varför han gjorde det utan han ska lära sig att man kan leka o va sams. Äldre barn går jättebra men yngre o jämngamla går inte alls. Det har kommit till en punkt då jag sitter med honom i leken. Är beredd och tar tag i hans arm, stoppar den så att säga när jag ser att han tänker slåss eller knuffas och tittar honom i ögonen och talar om att så gör man inte. Berättar sen vad man kan göra istället. Tex kramas, samsas med leksaken, köra bilen runt istället för in i människor och barn och att man faktiskt får ont o gråter när han gör som han gör. Det funkar ganska bra. Jag tycker de blir bättre o bättre. Ibland räcker det med att jag bara stoppar han innan han slåss så kommer han på att justja man kunde ju kramas istället eller leka o vara sams.

Vad jag vill få sagt är nog att försöka prata med din kompis. Säg till henne att du tycker det är jobbigt och att du gärna hjälper henne på alla sätt å vis så det blir bättre..(om du vill de förstås) Få henne att förstå att hon behöver ta tag i det. Att du inte tycker det är okej.

Alla böcker och babysidor på nätet och tidningar som jag läst står det om detta betende just hos 2 åringar så inte är det onormalt iaf.

Hmmm kanske kan du prata med BVC om detta (även fast jag inte är ett stort fan av BVC så kan dom ju en del) eller med vänner/kollegor som har eller har haft barn i samma ålder.
Du ser ju att det finns fler. Jag har aldrig träffat på en sådan tvååring och reagerade mest mot grejen att alla tvååringar är sådana här. Men barn är såklart olika.

Måste faktiskt hålla med AnneSophie. Jag har två barn och dom har aldrig betett sej på det viset. Har flera vänner och bekanta med barn i 2-års åldern och inget av deras barn faller heller in i beskrivningen.

Inte vet jag, det kanske inte är ett onormalt beteende men inte tror jag det är särskilt vanligt heller?

Håller också med AnneSophie, tycker inte det är ett vanligt 2åringsbeteende. Visst att en 2åring nång gång puttas,slås eller tar saker det är väl normalt men absolut inte hela tiden.

Förstår att det är jobbigt för dig och även för den som har det barnet. Men jag tycker nog att du ska prata med mamman om hur du upplever det, ni har ju varit goda vänner länge så då får ni komma på ett sätt ihop om hur ni ska kunna umgås så det känns bra för både henne och dig.

Vi har träffat ett par barn (absolut inte många) som har detta sättet och min dotter (har nu fyllt 3) reagerar på exakt samma sätt som din 1åring, hon blir rädd och vill sitta hos mig, jättetråkigt och sen har inte jag haft hjärta att föreslå en lekstund med de igen för dottern vill inte. Det är svårt det här men man måste ändå tänka på vad som är bäst för ens egna barn.

Det är verkligen Inte ett onormalt beteende för er som verkar tro det.

nyfiken1: Det är säkert inte onormalt. Tror bara inte att det är så jätte vanligt heller .

Jag har som jag skrivit tidigare i tråden en tjej som var sån när hon var 1-3 år och jag tycker inte det är ett vanligt 2 års beteende, om det skulle vara det så skulle var och varannan göra så och så är inte fallet. Jag jobbar på dagis och har bara stött på ett barn på 8 år som beter sig så på dagis. men det är så att alla barn är olika och på samma sätt som det finns dem barnen som är extremt tillbakadragna så finns det väldigt utåtagerande barn, inte helt vanligt med någon av dessa barn men det finns. visst är just 2 års åldern en omvälvande tid för barnet men att säga att detta betende är normalt det tycker inte ens jag som har haft en sån ilbatting hemma.

Annut, intressant att höra att inte ens du som haft ett barn som betett sig så tycker att det är et tnormalt beteende.

Jag har kommit fram till att jag struntar i vad som är "normalt". JAG tycker hur som helst inte att detta barns beteende är OK. Händer det igen tänker jag säga till mamman att de får passa sitt barn extremt noga när han är med andra barn så att han inte kan slåss. Helt enkelt vara i närheten av honom hela tiden så att de kan ingripa. Annars funkar det inte att ses med barnen.