100 +

Hej!Invägning på viktväktarna i går. Det gick rätt bra, men jag väntar med att skriva vikten tills jag är i kapp . Jag vet dock inte om jag blev så inspererad av mötet. Konsulenten var ju typ i min viktklass. Ska inte de ha nått målvikt innan man får jobba som konsulent?! Sen var själva "lektionen" typ en 20-30 min. Känns lite knäppt att betala 100 kr för det. Speciellt när mna pratar nätan lika mkt som konsulenten . I alla fall är jag taggad till tänderna på att gå ner, med eller utan viktväktarna. Har tränat duktigt i veckan. Ska på bodybalance i dag. Det är en blandning mellan yoga, thai chi och pilates. Jätteskönt.Ni verkar ju oxå jobba på bra.Sweetie: 30 kg jag är impad! Härligt jobbat!Puss på er!

Emmiez--> Tro inte att du slipper undan oss ändå Skönt att vikten håller sig i schack!

HAr ju "bara" 40 kilo kvar.. Risken att jag försvinner är minimal!  *fniss*

Hehe... Stod still i ca 3 veckor innan det började röra på sig nu igen.. Det va då jag blev otålig fast att man vet att det är att kroppen stannar upp lite med tanke på hur mycket jag gått ner nu på 6 mån. Kör nu så att jag bytt ut 2 måltider med CK, kombinerad kur.. Så imorse visade vågen 116,4 Men uppdaterar nästa vecka igen! Nu är nästa mål 113.. Det va det jag vägde då jag   med Lowisen!  Sen är nästa delmål ett nytt tiotal osv. Har ju småmål hela tiden.. Annars är vägen till 75 kilo LÅÅÅÅÅÅNG! Men jag är så taggad nu!Har nytt "kollage" i bloggen nu för den som är intresserad.. Kraaaaaaaam på er!

Ikväll ställde jag mig på vågen och är så besviken på mig själv. När jag kom hem från sjukhuset för en månad sen efter förlossningen vägde jag precis samma som innan jag blev gravid (precis på gränsen till övervikt men normalvikt ändå) och nu idag vägde jag sju kilo mer!! Herregud, har jag gått upp sju kilo på en månad! Är det ens möjligt? Tyvärr, har ju tyckt att jag blivit tjockare och större men inte så fasligt tänkte jag. Imorgon ska jag till jobbet och jag är nu ännu större än när jag var som störst när jag var gravid. Urk! Tänk om de börjar fråga hur bebisen mår. Fast å andra sidan har jag ju bara ätit sedan Moa dog, det är mitt sätt att "trösta" mig på och jag har alltid ätit när jag mått dåligt. Men nu måste jag ta itu med detta igen, kan ju inte fortsätta så här, då lär jag ju ha fetma innan året är slut. Och jag vill inte göra så här mot mig själv varken för min egen hälsas skull och för våra chanser att lyckas när vi ska våga oss på vårt FET.

Hej tjejer!Nu undrar ni säkert vart jag har hållit hus och det undrar jag med. Har haft sjuukt mycket att göra på jobbet så jag har inte hunnit vara inne nåt och inte hemma heller för jag är så trött på kvällarna. Det märks verkligen att sommaren är över, nu börjar vår intensiva period på jobbet och håller på fram till maj med lite mellandagsuppehåll. (Taxibranschen)Sen har jag haft ett annat projekt. Klädbytardagar för barnkläder. Och nu är det över.Hela sommaren och nu sista månaden har vi gjort reklam, svarat på mail, satt upp lappar mm och den här helgen var det dags.Vi har packat upp. sorterat, sålt och packat ner. Det har varit jätteroliga dagar. Jag är helt slut i kroppen och speciellt fötterna. Men det har varit värt det. Det blev väl inte så jättemycket pengar men tillräckligt för att vara nöjd och det var ju första gången så det var bra bara därför tycker jag.Maten har funkat bra. Sallad 2 ggr, sushi och en sån där med dubbel-z som jag inte vågar skriva ut men det var gott just då.I alla fall så är jag nöjd. Nu ska jag slänga upp fötterna lite för jag känner att de är rätt svullna. Det hade nog varit en bra idé att byta skor nån gång, jag gick bara i mina Birkenstock och de blir rätt hårda efter ett tag. Nån har sagt att såna där Foppatofflor är bra, men de är ju så grymt fula att jag inte ids sätta på mig några.TÄNK att det första jag gör när jag egentligen borde vila lite är att gå in hit och kolla läget. Men abstinensen sitter där den sitter.Ha det!

Jag kan inte vänta tills jag mår bra igen eller hur man ska säga för man kan ju aldrig komma över en sån här händelse. Detta kommer ju alltid att vara med en och det känns fortfarande som om allt hände igår. Och allt är så ofattbart och overkligt. Måste helt enkelt sluta tröstäta nu bara för att inte spoliera allt vad jag gjort hittills och för att inte förstöra våra chanser att lyckas inför nästa försök. Vi får se när vi gör det, men nu ska vi ta en paus från det iallafall. Bara tanken på att vara gravid igen skrämmer mig så mycket just nu. Men idag har jag iallafall klarat av att låta bli att tröstäta och ska nu på gympa, första gången sedan maj.