Vad är genustänk för dig?

Jag tycker att det är ett problem att den allmänna uppfattningen om genustänk verkar vara den grava missuppfattningen att "det går ut på att flickor inte får ha rosa och pojkar måste leka med dockor". Om det vore så skogstokigt skulle det ju vara alldeles skogstokigt.

Men "genustänk" är ett ganska stort begrepp, menar du i förskolan, i arbetslivet, i politiken, akademiskt?

Ett sätt att förklara det i korthet och väldigt förenklat är att säga att det är taskigt och orättvist att behandla folk olika och ge dem olika chanser utifrån vilket kön de har.

Ordet genus betyder "socialt kön", den delen av "könet" som är skapat av samhället och dess förväntningar. (Exempel: Jag är kvinna, alltså har jag bröst, det beror på mitt kön och har inget med genus att göra. Samhället förväntar sig att jag skall raka benen, det beror på att folk tycker att man skall ha rakade ben för att vara "kvinnlig", det hör alltså till mitt genus.)

Jag anar när du skriver "vi i förskolan" att du jobbar i förskolan? Själv har jag jobbat inom skolan ganska länge och kan i så fall relatera till problemet. Man ska vara "genusmedveten", det talas om "genustänk" och "genusperspektiv" utan att man får någon som helst hjälp med att formulera vad det innebär.

För mig är genus något som genomsyrar i princip allt vi gör. Genom vad vi gör "positionerar" vi oss som maskulina eller feminina, i alla sociala situationer. Små barn möts av olika förväntningar - man förväntar sig att pojkar och flickor ska bete sig på ett eller annat sätt, och vi vuxna (och andra barn för den delen) bekräftar deras beteenden positivt eller negativt. En pojke som beter sig "som en flicka" korrigeras, och tvärtom. Och barnen i sin tur plockar upp omgivningens reaktioner och lär sig snabbt hur de ska bete sig för att uppfattas som "rätt könade".

Ett "genustänk" i förskolan föreställer jag mig får konsekvensen att man inte korrigerar barnens beteende bara för att de agerar "fel" i förhållande till sitt kön och att man inte bekräftar positivt bara det som är önskvärt hos en pojke eller flicka (t ex att kommentarerna "vad söt du är idag", "vilken tuff tröja", eller "vad stark du är" inte behöver riktas till olika kön). Att man är _medveten_ om sina förväntningar på könen istället för att omedvetet låta förväntningarna styra och därigenom bekräfta och på så vis förstärka könsskillnaderna. Med mera. Hänger du med? Allt för att ge pojkar och flickor samma möjligheter att utvecklas inom alla områden i livet.

Om jag tar skolan som exempel så förväntas pojkar vara mer okoncentrerade, högljudda och dåliga på att ta ansvar i jämförelse med flickor. Alltså kan en pojke som uppvisar det beteendet uppfattas som helt "normal", medan en flicka som beter sig likandant uppfattas som ett större bekymmer. Så ett genustänk för mig... skulle i skolan i så fall vara att försöka bli medveten om alla gånger jag bemöter flickor och pojkar på olika sätt och alla gånger som jag låter mina förväntningar styra hur jag tolkar vad eleverna gör och säger. Med mera...

Galenskap.

Att inte begränsa människor utifrån deras kön.

För mig betyder det att man faktiskt verkligen fokuserar på olikheter. Varför ens ha ett namn genustänk? Varför inte behandla barn som dom är, just barn?
Visst är ju killar lika söta i fina kläder som tjejer. Vem säger inte det åt sin son vad fin/söt du är?

Det går ju inte att komma ifrån heller att det finns olikheter som skiljer kille/tjej åt. Vad är fel på det?
På vilket sätt begränsas barn pga kön? Börja inte med barnen börja i ert egna hem iförsta hand. Oftast är det ju tjejen som tar hela ansvaret och vad lär man då sin son/dotter? Jo att mamma städar och fixar sköter om barnen medans pappa ligger i soffan och vilar för han är trött. Då spelar det ingen roll hur mycket "genustänk" man har för barnen ser hur det går till och tar med sig det ut i livet.

Vill ni ändra förutsättningarna börja i hemmet. Rosa kläder till pojkar och dockor till killar kommer man ingen vart med.

Xian - jag gissar ganska friskt, men jag skulle tro att de flesta som är genusmedvetna också är ganska måna om att leva jämställt hemma. Det är inte för att man vill lämna ifrån sig ansvaret till pedagogerna som barnen möter som man önskar en genusmedveten hållning från personal i skola och barnomsorg. Snarare önskar man att barnen inte ska komma hem och plötsligt vara lite mindre sig själva och istället mer sitt kön än de var tidigare.

Jag håller med dig om att man ska behandla barnen som barn, inte som kön. Men vilka olikheter menar du skiljer killar och tjejer åt? Det är ju den sortens föreställningar som gör att man fokuserar på olikheter och behandlar barnen på ett stereotypt sätt.

supersemlan

Jag vet många som har "genustänk" som inte lever efter det hemma. Känner många privat där det inte kan bli annat än fel när man är i "traditionella" roller i hemmet och försöker få barnet att ta efter något annat. Ena gången kan man läsa i trådar här tex om hur viktigt det är för att i nästa tråd så beklagar sig samma person hur tungt lass hon drar hemma

Jag behandlar inga barn olika pga kön, jag säger lika ofta att killar är söta och fina, tjejer duktiga och starka. Mina barn får leka med vad dom vill.
Men olikheter har vi man/kvinna det kan vi aldrig komma ifrån.
Däremot så ska man inte hindras göra det man vill för att man inte har "rätt" kön.

Jag tycker det är jättebra att olikheter finns på så sätt så kompletterar vi varandra men vi ska aldrig hindra någon pga könet.
För vi är olika men det ena är inte bättre än det andra

xian - men allt annat än millimeterrättvisa i hemmet blir ju mer eller mindre ojämställt, eller hur? Det är såklart både svårt och hårt arbete att komma ifrån de traditionella könsrollerna i hemmet om man har fostrats in i det och lever i ett heterosexuellt förhållande (det finns ju dessutom alla möjliga andra typer av familjekonstellationer), det betyder inte att "genustänk" inte finns med i bilden även om de mest jämställda förhållanden då och då råkar i en svacka.

Jag håller med dig i det mesta du säger och tror säkert att du menar allvar med att du inte behandlar barn olika pga kön. Men att du samtidigt säger att "olikheter har vi man/kvinna det kan vi aldrig komma ifrån" antyder ju att du trots allt förmodligen gör det då och då. Det gör jag också, även om jag gör mitt bästa för att undvika det.

Självklart är vi olika! Men olikheterna behöver inte nödvändigtvis vara kopplade till kön, menar jag.

Människa först. Sedan kön.