Anonym (Villrådig)

Äldre 14 Oct 05:50

34 svar

Behöver råd om parterapi!

Hej!

Jag är i STORT behov av er hjälp vad gäller min relation, och tar tacksamt emot alla råd jag kan få!

Jag och min sambo har nämligen hamnat i en för mej mycket konstig och jobbig situation, som handlar om att vi har det väldigt upp och ner i vår relation, vilket tär enormt på kärleken, tilliten och livsenergin.

Kortfattad historik om oss:

Vi har varit ett par i 4 år och 3 mån., är 31 och 35 år, har varken barn eller är förlovade. Vi har bott ihop i mindre lägenheter tidigare, men för några mån. sen flyttat ihop i en gemensam större lägenhet. Vi vill båda ha barn nån gång, men har inte kommit "till skott" än bl.a. p.g.a. att vi grälat mycket och haft det väldigt jobbigt i perioder, blandat med att vi haft det mycket mysigt och bra, med ett bra och hett sexliv och mycket mys och omtanke om varandra.

Problemet:

Det som är jättejobbigt är just kontrasterna - vi har det jättebra och mysigt vissa dagar, och hur mycket gräl och bråk som helst andra dagar. Vi pendlar mellan att verkligen älska varandra djupt och att hata varandra djupt!

Som jag ser det så har vi fastnat i vissa "gräl-roller" gentemot varandra, och enligt mej så beror det till stor del på att min sambo ofta vägrar att se SIN del i saker och ting, skönmålar sej själv och sätter in mej i en roll att "jag vill bara ha gräl" - vilket jag naturligtvis inte vill. Han säger att "såhär tycker och vill du!", när det inte alls är så.

Som i går kväll/ i natt - vi gör en god middag tillsammans och har det mysigt med vin till och bra TV. Jag har gjort mej fin och så för min sambo, och han har inte ens bytt om och duschat för min skull.

Jag frågar honom om han inte ska ta på sej en finare tröja än sin skitiga jobbtröja och om han inte ska duscha - han sätter på sej en finare tröja och säger att han ska duscha sen innan han går och lägger sej.

Jag ska jobba flera nätter framöver, och han vet att detta är enda natten vi får tillsammans på flera dygn.

Han sitter framför TV:n, jag dukar av, diskar, servar honom med tilltugg och myser med honom - han ser på TV-program efter TV-program och dricker whiskey och slappar. Visst, inget fel i det iofs - men tiden går... Och klockan börjar närma sej 3:30 på natten, och jag undrar lite försiktigt hur länge han eg. ska se på TV, tror "i min enfald" att han vill älska mej mej efter vår mysiga kväll tillsammans, och att han ska duscha som han sagt för många timmar sen.

Han säger att han inte orkar duscha, och blir skitsur på mej när jag säger att han inte längre bryr sej om att göra sej fin och fräsch för mej, ens när det är lör.kväll. Inte heller tar han minsta initiativ till sex, och jag känner mej oviktig för honom - som att TV:n är viktigare än vår relation.

Jag säger som jag känner till honom - han känner sej anklagad och säger att jag bara ska va tyst och sluta - jag känner mej i min tur oförstådd och oälskad.

Allt leder så småningom till ett jättegräl, som slutar med att han säger att jag får skylla mej själv som ställer till en sån scen när han ju bara vill kolla på TV, han säger att jag är "onormal" och att han är "helt normal", att mina åsikter och känslor är oviktiga, och han har bara klart för sej att "jag bara vill gräla".

Jag känner mej arg, frustrerad, oförstådd och oälskad - för det enda jag eg. ville (och trodde han med ville) va att vi skulle göra oss fina och fräscha för varandra, ha en mysig ikväll tillsammans - och sen avsluta med en härlig och skön stund i sängen - och inte bara sitta framför TV:n!

Han hävdar att jag är "onormal" som t.ex. vill att man ska ge varandra en godnattpuss och kram innan man ska sova, som tycker att det är mysigt att älska med varandra en lör.kväll (då vi alltid båda är lediga). Han menar att "normala par" inte gör så, att jag har "höga och konstiga krav" på honom etc.....

Jag blir så himla ledsen och arg när han säger så!!! Känns som han inte älskar mej, fast han ofta säger och visar det annars till vardags.

Men sånt här får mej att tvivla starkt...

Och det värsta är att vi haft det såhär VARJE lördag de senaste veckorna!! Och att det alltid slutat med att han säger att han "inte orkar mer", tar på sej ytterkläderna för att gå. Och jag hindar honom och säger att "Vi kan säkert lösa det här med bättre kommunikation, det handlar om missförstånd!".

Det tror jag också att det gör - men jag orkar verkligen inte ha det såhär varje helg.....

Så nu undar jag om nån här vet vart man vänder sej för att komma till parterapi??? Eller heter det eg. familjeterapi va?... Sen undrar jag vad det billigaste alternativet kostar - har hört 200:-, men undrar hur man får det priset? Är det långa köer?...

Berätta gärna allt ni som vet!!

Och ni som vill får gärna skriva några rader om vad ni tror om chanserna för vår relation och vad ni tänker om den utifrån min beskrivning - för jag tvivlar alltför ofta nuförtiden...

/Kram

Anonym (Villrådig) Trådstartaren

Äldre 17 Oct 02:23

#11

Anonym (tips) skrev 2007-10-16 12:33:01 följande:

Hos oss (Stockholm) har kyrkan familjerådgivning också. Vi går dit (en lokal på Södermalm) och just i vår församling är det gratis och man får gå så länge man behöver, inte bara tre gånger som inom kommunen. Vill påpeka att vi inte är speciellt religiösa, inte gifta eller har döpta barn ens... Och vår terapeut är jättebra!

Tack för tipset! Men kruxet är att vi inte är medlemmar i svenska kyrkan, har gått ur för länge sen... Hmm...

Annars hade det varit nåt att kolla upp!

Får jag fråga om er situation löste sej, och i så fall - på vilket sätt? Vad kom ni fram till liksom att ni gjorde för fel mot varandra?...

/Kram

Anonym (Villrådig) Trådstartaren

Äldre 17 Oct 02:28

#12

sötäpplet skrev 2007-10-16 18:44:37 följande:

Vi var ett så "bra och lätt" par så vi gå ganska sällan. Så här när vi blickar bakåt säger vi båda att vi skulle krävt att få gå oftare. Inför sommaren förra året ville vår terapeut ta ett sommaruppehåll. Under sommaren gick vi isär. Men vi har behållit kontakten hela året och nu i sommar igen så började vi prata på allvar med varandra igen och nu, sen några veckor är vi ihop igen. Vi blev ihop när vi var hemskt unga (tonåringar) och har varit ihop lääänge. Vi behövde kanske ett år i egna lägenheter, med egna kompisar och egen tid. Vi tillämpar de tekniker som familjerådgivningen lärde oss. Det gjorde att vi gick isär som vänner och det funkar också nu när vi har pratat, verkligen pratat ut om många svåra bitar av vårt förhållande. Det finns många par i vår bekantskapskrets som gått till familjerådgivning. En del har gått isär, andra håller ihop. Samtliga är överens om att förhållandet blev bättre av rådgivningen.

OK. Tack för svaret, och att du delar med dej av dina egna erfarenheter!

Och vad roligt att ni hittat fram till varandra igen, på ettnytt och bättre sätt.

Får jag fråga även dej om du vill dela med dej av vad som är viktigast för er att tänka på för att ha en bra relation, vilka "misstag" gjorde ni? vad är det viktigaste ni lärt er?...

Skulle va så intressant att veta! Och här är vi ju även anonyma om vi vill!

/Kram

sötäpplet

Äldre 17 Oct 12:45

#13

Det viktigaste är väl att vi 99% av gångerna det blev gräl förrut så missförstod vi varandra. Så är det nog fortfarande, men vi grälar mycket mindre och det blir inte alls samma stora uppslitande gräl. Nu pratar vi mer lugnt och lågmält med varandra.

Sen är det ju det klassiska. Avsätt tid för bara oss två, göra roliga saker ihop INTE hamna framför tvn.

Sen är det ju olika läxtekniker som vi använder. Men de är väldigt individuella för varje par. Dels känns det för privat och dels så det tror jag inte att det tjänar något till att du får veta just våra specifika problem och "läxor".

Anonym (Villrådig) Trådstartaren

Äldre 19 Oct 03:11

#14

sötäpplet skrev 2007-10-17 12:45:05 följande:

Det viktigaste är väl att vi 99% av gångerna det blev gräl förrut så missförstod vi varandra. Så är det nog fortfarande, men vi grälar mycket mindre och det blir inte alls samma stora uppslitande gräl. Nu pratar vi mer lugnt och lågmält med varandra. Sen är det ju det klassiska. Avsätt tid för bara oss två, göra roliga saker ihop INTE hamna framför tvn. Sen är det ju olika läxtekniker som vi använder. Men de är väldigt individuella för varje par. Dels känns det för privat och dels så det tror jag inte att det tjänar något till att du får veta just våra specifika problem och "läxor".

OK, men tack så mkt för det du delar med dej av iaf! Låter iofs lättare sagt än gjort!

Men har det varit lätt eller svårt för er att ändra er till det bättre? Hur lång tid tog det??...

När det gäller mej och min sambo så har vi ett typ "varannandagsförhållabde" - dvs vi gör slut varannan dag, och är "nykära" och hoppfulla varannan dag. Jättejobbigt med dessa toppar och dalar!! skapar inte den tillit och trygghet vi båda behöver, och förhållandet blir mer som en slags "maktkamp2 där man båda eg. vill komma när avarandra, men med olika "metoder" som missförstås...

Vem har eg. sagt att kärleksförhållanden ska va lätta???....

SKA de va det????????

***Kram***

Anonym (BTDT)

Äldre 19 Oct 03:31

#15

Jag tror nog att ni behöver en bättre kommunikation, så kolla detta med terapeuter. St Lukas stiftelsen brukar kunna vara bra.

Det går inte att ta för givet att den andre ska förstå vad man menar om man inte säger något. Som i exemplet med er myskväll, där du piffat upp dig och antar/tror att din sambo ska göra samma, och vidare anta/tor att ni till natten ska ha det skönt.
Visst, sexet kan jag hålla med om eftersom det trots allt finns talesätt till det klassiska svenska lördagssexet. Ofta brukar det vara det vanliga att mannen klagar över att det bara blir lördagssex Men i alla förhållanden går sexet upp och ner.
Men det var detta med anta och tro som jag ville komma till. Om man inte själv säger vad man vill ha, så blir det sällan så. Jag menar inte att du skulle ha sagt, "på lördag när vi ska äta och dricka gott så vill jag att du klär upp dig för min skull och att vi sedan älskar hela natten", eftersom ni har det lite knaggligt redan nu, så hade det nog inte varit en bra öppningsreplik. Men killar är inga tankeläsare.
På TV häromdagen (minns inte vilket program) var det en terapeut som pratade om konsten att hålla ihop förhållanden, med alla krav som är idag och stressen som rullar runt i tillvaron. Hon menade att man direkt i almanackan skulle skriva upp sin gemensamma tid. Att man tom kunde boka in dagar, kvällar för sex. Eftersom det var viktigt att man behöll den fysiska attraktionen för varandra, att den var minst lika viktig att arbeta på som allt annat i förhållandet.

Jag tror att ni behöver reda ut vad ni vill ha ut av ert förhållande. Vilka förväntningar har han på dig, vilka har du på honom. Går dessa att förena. Göra det tillsammans med en terapeut kan vara bra, så det inte blir pajkastning och anklagelser.
Lycka Till

Anonym (Villrådig) Trådstartaren

Äldre 19 Oct 03:47

#16

Anonym (BTDT) skrev 2007-10-19 03:31:16 följande:

Jag tror nog att ni behöver en bättre kommunikation, så kolla detta med terapeuter. St Lukas stiftelsen brukar kunna vara bra.Det går inte att ta för givet att den andre ska förstå vad man menar om man inte säger något. Som i exemplet med er myskväll, där du piffat upp dig och antar/tror att din sambo ska göra samma, och vidare anta/tor att ni till natten ska ha det skönt.Visst, sexet kan jag hålla med om eftersom det trots allt finns talesätt till det klassiska svenska lördagssexet. Ofta brukar det vara det vanliga att mannen klagar över att det bara blir lördagssex Men i alla förhållanden går sexet upp och ner.Men det var detta med anta och tro som jag ville komma till. Om man inte själv säger vad man vill ha, så blir det sällan så. Jag menar inte att du skulle ha sagt, "på lördag när vi ska äta och dricka gott så vill jag att du klär upp dig för min skull och att vi sedan älskar hela natten", eftersom ni har det lite knaggligt redan nu, så hade det nog inte varit en bra öppningsreplik. Men killar är inga tankeläsare.På TV häromdagen (minns inte vilket program) var det en terapeut som pratade om konsten att hålla ihop förhållanden, med alla krav som är idag och stressen som rullar runt i tillvaron. Hon menade att man direkt i almanackan skulle skriva upp sin gemensamma tid. Att man tom kunde boka in dagar, kvällar för sex. Eftersom det var viktigt att man behöll den fysiska attraktionen för varandra, att den var minst lika viktig att arbeta på som allt annat i förhållandet.Jag tror att ni behöver reda ut vad ni vill ha ut av ert förhållande. Vilka förväntningar har han på dig, vilka har du på honom. Går dessa att förena. Göra det tillsammans med en terapeut kan vara bra, så det inte blir pajkastning och anklagelser. Lycka Till

TACK för ditt svar - det betyder mycket!!

sötäpplet

Äldre 19 Oct 11:19

#17

Jag känner igen lite av det du beskriver. Särskilt det där med toppar och dalar.

På någotsätt så har det här året ifrån varandra gett oss båda lite perspektiv på saker och ting.

Vi har blivit lugnare och tryggare. Vi kan leva utan varandra. Det är ingen idé att hota med att "göra slut" längre. För vi vill båda leva med varandra och vi vet det. För oss är det slut med sånt tjafs helt enkelt. Det leder inte till något konstruktivt. Det för oss inte framåt. Och det är ju framåt, tillsammans som vi vill.

Inredning är en het potatis för oss. Vi bryr oss båda och har helt olika smak. Förrut visste vi redan innan att det skulle bli fajt ändå tog vi upp grej efter grej. Kunde aldrig få klart hemmet för vi kom inte överens om lampor, tavlor osv. Och grälen kunde urarta, vi tog upp gammal skit, sårade varandra och... i värsta fall gjorde en av oss slut. Vidrigt.

Nu är vi mer tillåtande. Jag menar. Vem bryr sig egentligen om lampor och gardiner? Vi får helt enkelt kompromissa och stå ut med att ha skitfula gardiner några månader åt gången.

sötäpplet

Äldre 19 Oct 11:38

#18

nu när jag skriver det låter det helt psyko. Att kunna göra slut över inredning. Men ... ja. Så var det/blev det då. Då var det liksom strid man mot man på något sätt och alla medel blev tillslut tillåtna.

Nu går vi in i diskussioner med vetskapen att "vi måste komma överens, någon annan lösning finns inte".

Anonym (Villrådig) Trådstartaren

Äldre 21 Oct 13:22

#19

sötäpplet skrev 2007-10-19 11:38:43 följande:

nu när jag skriver det låter det helt psyko. Att kunna göra slut över inredning. Men ... ja. Så var det/blev det då. Då var det liksom strid man mot man på något sätt och alla medel blev tillslut tillåtna.Nu går vi in i diskussioner med vetskapen att "vi måste komma överens, någon annan lösning finns inte".

Å, tack SÅ MYCKET för ditt svar - gulliga du!!

Får jag fråga hur gamla ni är, och om ni har barn?...

Vi har också haft det PRECIS som er den senaste tiden - TACK för att du delar med dej så öppet om era lärdomar!!!

Själv har jag "kommit på" att jag BARA kan ämdra på mej själv, mina tankar och min inställning - och genom att tänka mer positiva, kärleksfulla, empatiska och tillitsfulla tankar om min sambo och om vår relation - så skapar jag som POSITIVA ringar på vattnet . vilket leder till att det blir en mjukare stämning mellan oss, mindre laddad och mer fylld av värme, kärlek och tillit. Låter säkert "klyschigt" - men för mej funkar det iaf!

MAN KAN BARA ÄNDRA PÅ SEJ SJÄLV - och POSITIVA TANKAR SKAPAR POSITIVA "RINGAR PÅ VATTNET"!!!! = Dagens insikt!!

***Kram***

sötäpplet

Äldre 22 Oct 22:45

#20

japp, det är en insikt som jag har gjort. Men skillanden nu är nog att vi är TVÅ som har den insikten numera.

Samt att vi får helt enkelt "gilla läget" på något vis. Vi vill leva med varandra, vi vill inte leva utan varandra och då får vi också leva med de sidor hos vår partner som vi tycker lite mindre om.

Tidigare kunde jag gå in i diskussioner med vissa "principer" som jag inte skulle rucka på. Sen kompromissade jag bort allt annat och med det hela mej själv i paketet ändå. Nu är jag tryggare och lugnare. Jag ser till att jag får vad jag behöver för att må bra. Men vet också att "principerna" gå att rucka lite på.

Du måste logga in för att svara i en tråd.

Behöver råd om parterapi!

INNEHÅLL