Behöver råd om parterapi!
Hej!
Jag är i STORT behov av er hjälp vad gäller min relation, och tar tacksamt emot alla råd jag kan få!
Jag och min sambo har nämligen hamnat i en för mej mycket konstig och jobbig situation, som handlar om att vi har det väldigt upp och ner i vår relation, vilket tär enormt på kärleken, tilliten och livsenergin.
Kortfattad historik om oss:
Vi har varit ett par i 4 år och 3 mån., är 31 och 35 år, har varken barn eller är förlovade. Vi har bott ihop i mindre lägenheter tidigare, men för några mån. sen flyttat ihop i en gemensam större lägenhet. Vi vill båda ha barn nån gång, men har inte kommit "till skott" än bl.a. p.g.a. att vi grälat mycket och haft det väldigt jobbigt i perioder, blandat med att vi haft det mycket mysigt och bra, med ett bra och hett sexliv och mycket mys och omtanke om varandra.
Problemet:
Det som är jättejobbigt är just kontrasterna - vi har det jättebra och mysigt vissa dagar, och hur mycket gräl och bråk som helst andra dagar. Vi pendlar mellan att verkligen älska varandra djupt och att hata varandra djupt!
Som jag ser det så har vi fastnat i vissa "gräl-roller" gentemot varandra, och enligt mej så beror det till stor del på att min sambo ofta vägrar att se SIN del i saker och ting, skönmålar sej själv och sätter in mej i en roll att "jag vill bara ha gräl" - vilket jag naturligtvis inte vill. Han säger att "såhär tycker och vill du!", när det inte alls är så.
Som i går kväll/ i natt - vi gör en god middag tillsammans och har det mysigt med vin till och bra TV. Jag har gjort mej fin och så för min sambo, och han har inte ens bytt om och duschat för min skull.
Jag frågar honom om han inte ska ta på sej en finare tröja än sin skitiga jobbtröja och om han inte ska duscha - han sätter på sej en finare tröja och säger att han ska duscha sen innan han går och lägger sej.
Jag ska jobba flera nätter framöver, och han vet att detta är enda natten vi får tillsammans på flera dygn.
Han sitter framför TV:n, jag dukar av, diskar, servar honom med tilltugg och myser med honom - han ser på TV-program efter TV-program och dricker whiskey och slappar. Visst, inget fel i det iofs - men tiden går... Och klockan börjar närma sej 3:30 på natten, och jag undrar lite försiktigt hur länge han eg. ska se på TV, tror "i min enfald" att han vill älska mej mej efter vår mysiga kväll tillsammans, och att han ska duscha som han sagt för många timmar sen.
Han säger att han inte orkar duscha, och blir skitsur på mej när jag säger att han inte längre bryr sej om att göra sej fin och fräsch för mej, ens när det är lör.kväll. Inte heller tar han minsta initiativ till sex, och jag känner mej oviktig för honom - som att TV:n är viktigare än vår relation.
Jag säger som jag känner till honom - han känner sej anklagad och säger att jag bara ska va tyst och sluta - jag känner mej i min tur oförstådd och oälskad.
Allt leder så småningom till ett jättegräl, som slutar med att han säger att jag får skylla mej själv som ställer till en sån scen när han ju bara vill kolla på TV, han säger att jag är "onormal" och att han är "helt normal", att mina åsikter och känslor är oviktiga, och han har bara klart för sej att "jag bara vill gräla".
Jag känner mej arg, frustrerad, oförstådd och oälskad - för det enda jag eg. ville (och trodde han med ville) va att vi skulle göra oss fina och fräscha för varandra, ha en mysig ikväll tillsammans - och sen avsluta med en härlig och skön stund i sängen - och inte bara sitta framför TV:n!
Han hävdar att jag är "onormal" som t.ex. vill att man ska ge varandra en godnattpuss och kram innan man ska sova, som tycker att det är mysigt att älska med varandra en lör.kväll (då vi alltid båda är lediga). Han menar att "normala par" inte gör så, att jag har "höga och konstiga krav" på honom etc.....
Jag blir så himla ledsen och arg när han säger så!!! Känns som han inte älskar mej, fast han ofta säger och visar det annars till vardags.
Men sånt här får mej att tvivla starkt...
Och det värsta är att vi haft det såhär VARJE lördag de senaste veckorna!! Och att det alltid slutat med att han säger att han "inte orkar mer", tar på sej ytterkläderna för att gå. Och jag hindar honom och säger att "Vi kan säkert lösa det här med bättre kommunikation, det handlar om missförstånd!".
Det tror jag också att det gör - men jag orkar verkligen inte ha det såhär varje helg.....
Så nu undar jag om nån här vet vart man vänder sej för att komma till parterapi??? Eller heter det eg. familjeterapi va?... Sen undrar jag vad det billigaste alternativet kostar - har hört 200:-, men undrar hur man får det priset? Är det långa köer?...
Berätta gärna allt ni som vet!!
Och ni som vill får gärna skriva några rader om vad ni tror om chanserna för vår relation och vad ni tänker om den utifrån min beskrivning - för jag tvivlar alltför ofta nuförtiden...
/Kram
Och jag suger i mej och tar till mej! 
