Pickande undulat...?

Allmänt om undulaten
Den vilda undulaten lever i Australien, är grön och lever i flockar. Den framodlade undulaten finns i många färger. En undulat är lättskött, mycket social och kan bli väldigt tam och pratsam om du ägnar den tillräckligt mycket tid. Om du däremot lämnar den ensam långa stunder på dagen ska du skaffa den en partner. En ensam undulat är en mycket olycklig och förvirrad undulat.

Den bor helst i en voljär, eller så stor bur som möjligt (se nedan). Inred med naturgrenar av olika tjocklek - inte plastpinnar eller sandpapper beklädda pinnar.

Undulaten lever i par och kan bli upp till 18 år gammal. Medellivslängden är dock bara 6 år, pga inavel, tumörbenägenhet samt felaktig utfodring och skötsel.

Miljö
Temperatur: En frisk fågel tål temperaturer som är behagliga för dess ägare. Plötsliga ändringar i temperaturen kan vara ett potentiellt hot mot en redan sjuk fågel.

Fuktighet
Sällskapsfåglar kan anpassa sig till många olika fuktighetsnivåer, men fåglar som härstammar från subtropiska klimat kan må bra av hög luftfuktighet i hemmet (ca 65%, framför allt amazoner och aror). Hög luftfuktighet kan du ordna med t ex vistelse i badrummet med rinnande dusch eller regelbundna duschningar av fjädrarna med vatten och blomspruta.

Ljus och frisk luft:
Frisk luft och direkt solljus (inte filtrerat genom glas) är alltid gynnsamt under förutsättning att fågeln kan hitta skugga. Burar: Den största bur som kan få plats i hemmet rekommenderas för fåglar som för det mesta kommer att vara instängda. Buren måste vara stark nog så att fågeln inte ska kunna böja spjälorna eller öppna buren. Den ska vara tillverkad av ogiftigt material (fri från zink och bly) och ut formad så att den är säker och lätt att rengöra. I de flesta fall behöver buren vara bredare och längre än den är hög, så att fågeln kan sträcka ut sina vingar (se också jordbruksverkets nya föreskrifter om samtliga burstorlekar). Det är emellertid viktigt att långstjärtade fåglar får tillräcklig burhöjd.

Sittpinnarna: ska vara lätta att byta ut, vara rena och ha olika tjocklek för att befrämja ett naturligt slitage av klor och fötter. Allra bäst är trädgrenar av obesprutade fruktträd samt ek, lönn och björk. En enda välplacerad sittpinne kan var nog för viga klättrare som papegojor efter som de brukar föredra den högst belägna sittpinnen även om det finns fler.

Två sittpinnar, en i var ända av buren, ska finnas tillgängliga för arter som t ex finkar, som föredrar att flyga eller hoppa framför att klättra. En sittpinne ska placeras så att spillningen inte förorenar fågelns mat eller vatten och så att fågelns stjärt inte kommer i kontakt med mat, vatten eller burens golv.

Mat- och vattenskålar: Om man använder vida skålar snarare än djupa koppar ser maten mer attraktiv ut och fågeln kan uppmuntras att äta nya födoämnen. Friska papegojor med normal rörlighet kan lätt ta sig till mat och vattenskålarna. Därför är det inte nödvändigt (eller önskvärt) att placera skålarna alldeles intill varandra eller intill sittpinnen. Du bör ha 2 set med mat och vattenskålar, så att det ena kan användas när det andra diskas.

Hygien: Gör rent burgolvet och diska skålarna dagligen. Det kan medföra allvarliga hälsoproblem om maten och vattnet blir dåligt. Noggrann rengöring av buren bör du göra varje vecka. Du kan då lättare upptäcka tidiga tecken på sjukdom (se spillningen nedan).

Burunderlag: Tidningspapper, pappershanddukar eller annat enkelt papper för golvtäckning kan vara att föredra framför sand, så att spillningens utseende och antal kan övervakas dagligen.

Trygghet: Många fåglar mår bra av att det i buren finns en tillflyktsort där de kan känna avskildhet, till exempel en papplåda, häckningslåda eller liknande.

Aktivitet
De flesta arter bör erbjudas möjlighet till motion i form av övervakad frihet från buren eller flygning inomhus. Gärna ett par timmar om dagen (minst 45 minuter morgon och kväll). De uppskattar ett dagligt bad eller en dusch. Detta stimulerar fågelns normala putsningsbeteende och håller fjädrarna hela och rena. Observera att när en ny fjäder utvecklas
(s k blodpenna), pickar gärna fågeln på denna för att öppna fjäderskidan (det dammar). Detta skall inte misstolkas som fjäderplockning eller reaktion på hudparasiter.

De flesta sällskapsfåglar är intelligenta, mycket sociala och aktiva djur som behöver få sina psykologiska behov tillfredställda. Placera buren, eller ett klätterträd med tillhörande lekområde, nära familjens aktiviteter i hemmet.

Leksaker är nyttiga som mental stimulans och brukar uppmuntra till fysisk träning och näbbslitage. Men de måste väljas med fågelns säkerhet i åtanke och bytas ut / roteras veckovis. Tuggvänliga föremål som ogiftiga naturgrenar, kottar, tuggben av råhud (för hundar), rep av naturfiber och mjukt furuvirke fungerar bra. Se upp med sköra plastleksaker, små kedjor och länkar (av zink-legering), metallklipps och blytyngda leksaker. Andra saker att undvika är luftföroreningar som cigarettrök, insektssprayer och giftiga ångor från
t ex överhettade teflonföremål. Se också upp med takfläktar. Katter, hundar och små barn bör inte finnas nära fågeln utan tillsyn.

Profylax
Många sjukdomar på fåglar syns inte bara genom att titta på fågeln. I själva verket är det naturligt för dem att aktivt maskera sina sjukdomssymtom (inför flocken) så länge de klarar av det.

Att dokumentera den nyinköpta fågelns verkliga hälsotillstånd och göra årliga hälsokontroller hos din fågelveterinär, är därför kanske det effektivaste sättet att skydda din fågels framtida hälsa - innan sjukdomen är alltför uppenbar och svårbehandlad.

Bedömning av spillningen
Att ge akt på spillningen är en viktig och enkel metod att övervaka en fågels hälsa. Tidningar eller annat pappersmaterial med slät yta är idealiskt att användas för täckning av burbottnen. Vid den dagliga städningen kan antalet, volymen, färgen och konsistensen på spillningens tre komponenter iakttagas. En fågels normala spillning varierar i utseende beroende på fågelns diet.

Normal spillning: Avföringen kan variera något i färg och konsistens. Foder bestående huvudsakligen av frön ger oftast homogen avföring som är svart eller mörkgrön. Fåglar som äter fullfoder (t ex pellets) har oftast mjukare, brunaktig avföring. Avföringen ska dock normalt alltid vara sammanhängande. Urinen ska vara en genomskinlig och klar vätska. Foder som innehåller mycket vatten, t ex grönsaker och frukt, ökar andelen urin.Uraterna (den krämiga helt vita avfallsprodukten från njurarna) är ofta utflytande i urinen, eller tycks vara lindad runt avföringen.

Onormal spillning:
Den sjuka fågeln kan uppvisa:
- Minskning av det totala antalet eller volymen spillning.

- Färgförändringar till gult eller grönt av urater och urin (ofta pga leverskador).

- Ökat vatteninnehåll i avföringen (dvs diarré) gör den ej längre sammanhängande utan utspridd i små delar av urinen.

- Ökad urinmängd. Fågeln kan dock fortfarande ha normal sammanhängande avföringsdel, dvs ej alltid diarré.

- Minskning av avföringens volym men med ökad mängd urater (t ex vid svält).

- Förekomst av blod i spillningen (t ex vid blyförgiftning).

- Förekomst av helt osmälta foderpartiklar i avföringen (t ex vid skador i magtarmkanalen).

Vissa normala variationer ses ibland hos äggläggande honor (stor volym), ungar som matas med handuppmatningsfoder, den första avföringen på morgonen (större och lösare), vid tillstånd av nervosietet och stress (ökad mängd urin) eller efter intag av stora måltider med karakteristisk färg (t ex blåbär). Djurägaren bör därför kontrollera flera omgångar spillningar under dagen innan den bedöms som onormal.

De tidigaste tecknen på sjukdom
Följande symtom behöver inte kräva omedelbar behandling, men eftersom de är onormala ska varje fågel som visar dessa symtom kontrolleras av en fågelveterinär om de inte har upptäckts vid rutinkontrollen.

Alla grader av viktförluster - eller avvikelser i bröstmuskelns utseende och storlek (denna täcker normalt bröstbenet i en halvcirkelformad båge på den friska fågeln). Att väga fågeln regelbundet och skriva journal är ett mycket bra sätt att upptäcka tidiga förändringar i hälsotillståndet på din fågel.

Utdragen ruggning eller ständig förekomst av pinnfjädrar/blodpennor.

Bruna, böjda, plockade eller tuggade fjädrar.

Onormala eller matta färger på fjädrarna (till exempel gult i normalt blåa, gröna eller vita fjädrar. Svart i gula eller gröna fjädrar).

Smutsiga eller kladdiga fjädrar över näsborrarna eller runt kloaken.

Pluggar i näsborrarna (A-vitaminbrist).

Rodnad, svullnad eller förlust av fjädrar runt ögonen.

Flagig hud eller näbb.

Avsaknad av mönster, (blank-)slitna eller såriga undersidor på fötterna (A-vitaminbrist).

Hälta eller växling av kroppsvikten från ben till ben.

Förvuxna näbbar eller klor. Mörka rödsvarta fläckar under ytan på näbben.

Mindre förändringar i talvanor, bitvanor eller ätvanor.

Låg fruktsamhet hos avelsfåglar.