Väntan på äggdonation

vi har valt att berätta för de som vet att vi försöker få barn,vi har gjort det i så många år nu så alla våra vänner och släkt vet.
Det kändes så naturligt för oss ganska snabbt efter beskedet från läkarna att ivf med mina ägg inte längre var någon ide så vi berättade nästan direkt til de närmaste och förvånansvärt nog så tyckte alla vi berättade det för att detta var det bästa som kunde ske,att vi valde dinerade äggceller alltså...
Det blir ju vårat barn,jag får förhoppningsvis bära det lilla livet,föda fram den lilla,mata,vagga,trösta och allt som hör till så det kommer inte kännas konstigt ör jag övertygad om,därför vi ser det så naturligt.

Min moste fick i våras tvillingflickor med hjälp av donerade celler och de säger att ena flickan tom har hennes haka

Eran donator, e det någon ni känner? Eller hur har ni fått tag i henne? Men om vi skulle ta tag i å berätta om det skulle det vara mkt lättare att få tag i en donator ju..
Va kul att moster din lyckades!!
Kram

hej jag vill önska er lycka till.
jag har tvillinga på 4 år & gravid med tredje nu.
efter denna graviditeten tänkte jag faktiskt donera ägg..
men vet inte alls hur man går till väga...
finns så många männsikor som så gärna vill ha barn men inte kan få, de hade vart en ära att få hjälpa till.

hej hej
Jag var bara ca 15 när det konstaterades att jag var i för tidigt klimaterie så då fick ju familjen veta direkt.Nu har jag även berättat för svärmor och några nära vänner ,är så skönt att slippa dumma kommentarer från de man tycker om. Det räcker gott och väl med alla frågor från bekanta .
Om du orkar berätta så är det skönt att ha nån att kunna prata med när det känns extra jobbigt,annars finns ju vi här på fl.
kram

Är också i för tidigt klimakterium, och vi har varit helt öppna med vår situation.
Det underlättar att folk vet.

Vi har haft ett otroligt stöd av främst våra närmaste vänner, vilket vi är djupt tacksamma över.
Och dom har följt vår resa och tyckt att detta är otroligt spännande.

Däremot har viss släkt då tyckt att kan vi inte på naturlig väg så borde vi ha låtit det vara.
Såna kommentarer kommer oftast från den äldre generationen och inget vi fäst oss vid.
Kram.

Vi fann våran ängel via fl faktiskt
Finns mnga otroligt fina människor som donerar här på fl...
Man rekomenderar att korsdonera så du får inte "din" donators ägg utan någon annan men du blir hjälpt fram i kön med den som anmäler sig som just "er" donator.

Ja det är mycket lättare att finna en hjälpande människa om man berättar men jag vet att det är svårt i början...du ska se att det blir helt naturligt att prata om det snart!

Åhh, sånna som dig borde det finnas fler av!! =)Som vill donera å hjälpa andra!!

miss maple skrev 2007-10-31 00:53:45 följande:

Ja jag tvivlar inte att våra nära å kära inte skulle stötta oss till max! Har bestämt att berätta de så fort som möjligt nu, några vänner vet, men känns på nå vis jobbigare att berätta för familjen...
Kram

Oj, redan vid 15... ? jag fick reda på det nu för ca 1 år sedan vid 24 års ålder.. =( Men det roliga e att vi nästan kommer från samma ställe, om man ska se nå possitivt i det här eländet.. =)
Kram

Även jag har hamnat i klimateriet på tok för tidigt (27 år), fick diagnosen för drygt en månad sedan.

Tycker oxå att det är jobbigt med att berätta. Min familj vet ännu inte något, bara några få nära vänner som känner till detta. Vet inte varför det känns jobbigare att berätta för familjen? Konstig känsla med tanke på att familjen står mig allra närmast och alltid stöttar i vått och torrt.

Hej tjejer,

fick också beskedet om för högt FSH och få ägg för ungefär ett år sedan. Har hittills bara berättat för två vänner men inte för familjen. Vet inte heller varför det är så svårt, antar att jag tror att de kommer att bli så besvikna på nåt sätt. Alla vill väl ha barnbarn..och så vill jag inte att någon ska tycka synd om oss. Nu ska vi göra äggdonation i januari och då måste vi väl berätta. Det jobbigaste med att inte ha berättat är att ingen förstår när man bara är sur och gnällig och inte vill umgås..men det kommer väl när det kommer tänker jag. Eller om det skulle gå vägen med äd och det blir oundvikligt

Kram till er alla - skönt att inte vara ensam och samtidigt tragiskt att vi är så många...

TracyC: men barnbarn får dom ju...det är erat barn,du bär,du föder,du ammar och det finns tom studier som visar att barnet kan få mammans drag eftersom det är just mamman som bär barnet så pass länge.
I vår släkt är det ingen ingen ingen tack och lov som sagt något dumt,inte ens min svärmor som är riktigt speciell då det gäller barn och barnbarn.Alla tycker detta är underbart spännande och verkligen uttrycker glädje i att vi får denna chans med donerade celler.

Hejsan alla bara för att förtydliga, min svärmor har inte sagt nått elakt bara mer allmänt frågat om barn och sånt . det tycker jag är jobbigt. Men det är skönt att de vet då blir frågorna formulerade på ett annat sätt.
Jag tror det är svårare att berätta för familjen just för att de står en närmare,det berör dem oxå.
kram

Hej igen...blir rörds när jag läser allt detta..
men de känns ändå så orättvist i livet..
jag menar, jag har alltid haft jätte lätt för att bli gravid å när man läser detta får man nästan dåligt samvete..
fast de ska man ju inbte ha, ska ju va lycklig för att jag kan & att jag då kan hjälpa andra som inte ha de lika lätt.
pratade med en kompis om detta häromdan..
hon skulle aldrig kunna donera sina ägg sa hon..
men jag förstod inte varför hon inte skulle kunna göra de...
de är väl en självklarhet...
hade jag haft svårt för de så hade ju jag velat att nån skulle hjälpa mej...
xå måste man ju tänka...
tänker på er alla här inne

Jag fick veta vid 17 att jag ev inte kunde bli pga tidigt klimakterie. Men var väl för rädd att få det konstaterat, så tyvärr fick jag det inte svart på vitt förrän vid 30.
Även då vid 17 års ålder fick jag veta att om jag skulle bli gravid, så blir det kejsarsnitt pga tillbakadraget bäcken.

Hej
Har aldrig skrivt nåt här men läst era inlägg.Började med östrogen i torsdags och ET är beräknat om 3 veckor.Vi har berättat för 4 av våra närmsta vänner och det kommer att stanna där.Vi kommer vara helt öppna mot barnet redan tidigt.Jag tror på att prata om det tidigt då är det naturligt från början-Däremot kommer viinte att berätta för andra utan det avgörandet måst barnet få göra,det är ju faktiskt den det berör.Barnet måste få välja hur mycket dne vill ha offentliggjort av sitt liv.Även om alla är positiva så har de ju sen så mycket åsikter när de väl är ensamma.Jag har märkt att det viktiga inte är att man kommer att få barn utan hur barnet blir till,det blir liksom snett i skallen på folk.
//S

Jag är oxå i förtidigt klimakterium (34 år) och fick veta det för lite drygt 1 år sen. Vi kämpar på med ÄD och är inne på vårat 3:e försök. Jag har varit väldigt öppen med att jag har POF och inte kan få barn på naturlig väg men vi har inte berättat för allt och alla att vi försöker med ÄD. Från början var det otroligt viktigt för speciellt mig att berätta för folk och det kunde bli allt från arbetskompisar till närmaste vännerna. Kanske var det ett sätt att bearbeta allting. Nu har jag inte det behovet lika mycket längre och kan nästan ångra att det är så många som vet. Hur som helst senaste resorna har vi bara berättat för de absolut nödvändiga tex den som ska passa hunden. Det känns på något vis skönt att inte ha allas förväntningar hängande över en det räcker med våran egen. Om jag lyckas bli gravid kommer vi kanske att vara mer öppna igen, jag vet inte. Barnet ska iallafall få veta så fort som det bara går att berätta.

Kram och lycka till Lillaliten