Vita hem del 6

Hej töser!

Ny tråd igen! Här går det undan!

Ska läsa ikapp lite nu!

Vsm

Du vet väl att ...colgate (?) har kommit med nya tandborstar!
En för var stil! Det finns vita!!!! Jätte fina!
*fniss*

Emmasa
Vilken vecka är du i?

Kul att så många väntar barn samtidigt!

Jag säger som fler andra, jag vill gärna få tillgång till era konton och kolla era fina bilder!
*om jag får*

God morgon!!!

Herre gud vad ni skriver!
Jag läste sista sidan igår när det stod på 11.
Nu har jag en del att läsa ikapp!!

*pust* :0)))

Shit vad det tog tid!!

Gemelli

- Vad är en hinsvepning????
Känns som att det är något mindre trevligt! :0/

Dem där Vademecum tuberna blev jag gryyyymt sugen på.
Men hur många ska man behöva köpa för att inte stå utan dem en dag???
Den röda blir bra till jul!!! ;0)) Får väl ha som prydnad bara!! *fniss*

Gemelli

Nej det förstår jag din stackare!!!

Glömde ju berätta att jag vaknade till ett vinterland i dag på morgonen!
Här har det snöat under natten, det ser dock inte så kul ut nu....
Plusgrader igen...snön smälter *töar* bort och vägarna är blaskiga.
 :0/
Det var mysigt så länge det varade iaf!

Hå hå!

Här sitter jag och läser VSM förlossningsberättelse med en tallrik strips och creme fraich som dipp! *myyyycket nyttigt för en gravid*



Nu ska jag ge mig på Lillafruluva och hennes förlossning!

Nehe tjejer...

Nu måste jag ville min krassliga mage.
Tack för förlossningsberättelserna! Mycket mysigt att läsa!

Jag måste faktsikt berätta att två av våra vänner fick barn i lördagsmorse.
Jätte kul! MEN....dem har inte riktigt till oss och berättat! jag såg deras lilla flicka på webbisarna på Växjö landstings hemsida. Ingen hörde något fören på söndagskvällen då dem ringde vår vän och gudfar till våran son. Han ringde dock inte upp och och berättade att dem hört av sig och att allt gått bra (för vi var alla oroliga till slut att något hänt!)
Han åkte istället själv in till dem och hälsade på. Vi fick veta detta efter att min sambo försökt nå honom (gudfadern) och han ringde tillbaka och undrade vad vi ville.

Känner mig jätte besviken! Vi har inte pratat med dem på 1,5 månad ungefär för vi har haft annat att göra och det hände en sak på en kräftskiva som gjorde att vi är, arga och ledsna över deras uppträdande. Detta vet dem dock inget om då vi inte sagt något.
Hur eller hur så vill vi endå gratta och hälsa på, det är en stor grej att få barn och vi har väntat länge på att dem skulle skaffa en liten. Känner mig både arg, ledsen och besviken.

Tycker ni vi ska låta dem hållas och vänta på att dem hör av sig eller ska vi göra det?
Det borde ju ligga i deras egna intresse att tala om att dem blivit föräldrar.
Vi ska ju inte behöva TA REDA på det! (?)

Hjälp!!

MM

Jo så här ligger det till.
Dem synar alltid oss i sömmarna hur vi är som föräldrar.
Analyserar helt enkelt. Långt innan dem själva blev gravida och väntade barn.
Och nu när dem gjort det så tror dem sig veta (precis som alla ny-väntade päron, precis som vi var och gjorde) precis hur man ska fostra ett barn. Inte en tanke på att barnet i sig vägleder en som förälder också. Det är ju en individ, någon man lär sig läsa av, hur man ska kunna genomföra vissa saker för och med. Man måste lära sig att vrida och vända för att kunna vägleda dem genom livet och det går inte alltid få det som man själv vill.

Är man trött en dag så är det lättare att säga ja än nej osv.
Detta kan dem absolut inte förstå. Bl a tycker dem också att vi är dåliga på att "tuckta" vårat barn. Enligt dem så skulle dem sagt till eller tagit tag i barnet tio min innan vi gör det. Det dem inte förstår är att man lär sig att läsa av när det är hyss på rikigt eller ej.
Dem har suttit och skrikit åt vår son när han har gjort saker dem inte tycker är okej, (vilket vi inte skulle göra med någon annans barn) INte för det minsta har dem tänkt på hur mycket kärlek ett barn skänker en och hur man då som förälder väljer att uppfostra sitt barn. Man kan tycka att barn är ouppfostrade men när man väl möter sitt barn första gången och med det föräldrarskapet så vet man hur man ska handkas med sitt egna barn.
Och det är inte alltid lätt för en sjäv! Som många av oss vet. Man sitter i soffan på kvällen och pratar med sin sambo, nästan gråter, eller gör det för att man inte vet vad man ska ta isg till med det där lilla barnet som har rivit ut vart enda pinal i hemmet och inte gjort som man önskat. Kanske slåss och beter sig illa. Vad ska man göra då? Det vet såklart dem alltid svaret på!

Under den där kräftskivan så bettede sig tjejens mamma oerhört illa mot våran son.
En 2,5 årig kille vill såklart inte vara instängd i ett uterum och lyssna på vuxna osm sitter och pratar. Han ville ju ut och leka -i regnet- Så fofrt han närmade sig dörren där henne mamma satt förste hon bort honom. Han fick absolut inte vara där. Hon tog honom i armen och på så sätt föste honom åt andra hållet. Den andra lilla tjejen som var där fick mkt uppmärksamhet och var duktig och ordentlig (som man ska vara enligt dem närman är 2 år)
När Colin vid ett tillfälle får tag i en ölburk för att (som jag såklart förstod det) ge till sin gudfar eller sin pappa tog mamman tag i honom, jag reste mig samtidigt för att ta honom och ölburken. Ser då hur hon sliter tillbaka honom och ajjar honom, var vid han blir dragen med ansiktet in i var stol innan jag får upp honom i min famn.
Mina ben höll på att vika sig. Jag kände mig så ledsen och så arg på denna människan.
Jag skulle ALDRig göra så mot någon annans barn. Vad trodde hon? Att han skulle at den och dricka upp den?
Jag tog honom i min famn och satte mig ner på min plats, han grät verkligen för att det gjorde ont och hennes enda kommentar till sin man som frågade vad som hände var"han blev rädd när jag sa till honom"

Jag visste inte vad jag skulle göra. Dum som jag är och som jag ångrar djupt är att jag satt kvar, åt min mat och sen åkte jag hem. Långt tidigare än planerat!
Vi har inte pratat sen dess och vi har inte tackat för festen heller.
Både jag och min sambo kände att våra vänner måste sagt något illa om våran son, hur han är etc. annars beter man sig inte som hon gjorde.

Långt från mig....

13 år emellan.

Ja, vi hade det så också när vi fått Colin. Jag tyckte det var mkt med alla männsiskor osv.
Saken är bara det att vi har /tidigare/ varit som en familj.
Det har varit jag, min sambo, gudfadern, och dem två.
Vo hörs inte av lika ofta längre och dem har mest umgåtts med colins gudfar det senaste året. Som vi faktiskt knappt umgåts med heller då han jobbar så mkt.
Kändes bara olustigt att dem bara ringde honom och inte oss.
När vi fick colin var dem på bb hos oss dagen efter, vi vill såaklrt visa våran glädje för dem med....

Det är just bara det....varför ringde dem bara till fidde (gudfar)???

VSM

Ja...det får väl bli något sånt. Ett kort eller liknande.
Man vill ju inte bli osams på kuppen.