Till alla mina laktos- och glutenvägrare så kan jag säga att jag nu bakat lussebullarna fr Lantliv med lyckat resultat. I stället för kesella (som inte finns som laktosfri) tog jag laktosfri keso som jag kört i matberedaren. Sempers finmix. Blev jättebra! Liiite väl flottigt för min smak kanske.... *kräsen o gillar torra kakor* 
Godmorgon!
Har också precis lämnat på dagis o känner att jag måste skriva av mig - helt OT!!!
Är sååå trött på detta dagis av lite varierande orsaker, men det går i vågor o man hoppas alltid att det skall bli bättre. Men nej... jag skall nog sluta hoppas. Att få en annan dagisplats i kommunen är svårt (spec eftersom vi inte letar plats i aug). Han står i kö på andra ställen, men vi måste nog bli mer aktiva.
Iaf - I bilen på väg t dagis säger treåriga killen -"Alla stora killar är tuffa och dumma mot tjejer". "När Ville (lillebror) blir stor skall han också bli en tuff kille som är tuff mot tjejer". Jag frågar vad han menar med detta och vi reder ut det ganska bra. Kommer fram till att han faktiskt är en "snäll" kille och att det även finns "tuffa" tjejer mm mm. Jag jobbar ganska hårt för att det inte skall vara så könsuppdelat, hemma har han både vagnar/dockor/bilar/lera/bollar/svärd mm mm. Han älskar verkligen sina gosedjur o fixar lika mkt med dem som sina pistoler. Kommer t dagis o sonen har med sig ett armband som han gjort hemma (sånt gör de inte på dagis). Han är jättestolt o vill visa. Det första fröken säger är "Oj, vad tufft"! Pärlor som ser ut som flygplan, det är ju för riktiga killar, sådan skulle vi också ha här, vi har ju bara tjejpärlor". Själv blir jag bara trött o försöker ta upp ämnet med henne. Berättar om vår diskussion i bilen o säger att jag gärna vill att de skall prata om det med barnen. Då säger hon "ja, men du har har ju en väldigt grabbig son". OCH!!! Även om han hade varit det (och vad är spec grabbigt??) så behöver han väl ändå prata om att tjejer o killar är lika mm, t om nästan ännu mer än om han hade varit en "feminin" kille.
Blir bara så trött o ledsen! Man kan ju försöka hur mkt som helst hemma, när det nästan motarbetas på dagis. Jag förstår att barnen pratar mkt med varandra o att det är där han hör mkt av detta. MEN, är det inte personalens jobb att hjälpa barnen att sortera/reda ut sina berättelser?
Är jag gnällig o petig? Föör noga med att det skall vara jämlikt/rättvist??
Lynn --> Min son är snart 3,5år. Han är ganska duktig på att prata, men givetvis köper jag inte rakt av vad han säger. Men visst kan vi prata. Jag är inte heller ngn stor idol av Spindelmannen o grabbarna heller, men känner att man får ge efter lite. Hans högsta önskan nu till jul är en spindelmannenbil med fjärrkontroll . På ett sätt hade jag hellre velat att han skulle leka med fina träbilar o kottar, men jag är rädd för att man lätt kommer utanför då.... Sen förstår jag att en treåring tilltalas mer av plastsaker som ser ut som riktiga bilar än en i trä som ser ut som bebissaker Tack för stödet!