Vita hem del 6

Gulle dej...ante väl att de skulle vara där någonstans så där snodde jag kring som mest. *muttrar*Och nu lär det nog dröja innan jag kommer iväg till Örebro nästa gång så jag får njuta av fina bilder på dina och VSM:s istället. Lika bra det, har ju så många prylar ändå *försöker övertyga mig själv*...Här går utbyggnationen lååångsamt! Lite som jag befarade när vi pratade om att starta upp. Det skjuts upp, förhalas, all tid går åt till att köpa material (som man behöver lääängre fram), men inte till att bygga där det behövs. Det är "tunga" saker nu som ska göras, vilket gör att somliga skjuter fram det än mer. Själva utbyggnationerna, snickeriet, gick snabbt och han stod ofta och gärna och snickrade. Nu gör vädret sitt till med och just sakerna som ska göras. Han ska dra elkablar till alla ställen där det ska vara uttag och centraler = lite jobbigt att känna att man kanske missar något, leder till osäkerhet. Och sedan är det att sätta upp den stora balkarna i köket och stötta upp den för att sedan kunna riva väggen. Det innebär att han måste låna stöttor av ett företag på hans jobb och det drar ut på tiden för honom just att låna "De har ju så mycket att göra nu, men jag ska fråga på måndag". Summa kardemumma - jag får tjaaata på honom, något jag var rädd för att jag skulle bli tvungen att göra. Nu har jag badat barnen, smörjt, tvättat, tagit på dem kläder, lekt med dem och städat i ordning på ovanvåningen. Trodde han gått ut under den tiden, men näe...inte då. Då ska man tjata och gnata och han blir sur (just för att han faktiskt också vet att jag har rätt, ungefär som man själv som barn muttrade "Jag skaaaa" när mamma eller pappa bad en att städa sitt rum)Vad gör jag? Hur får jag honom att ta tag i detta igen?Jag har:- bokat in en vinprovning hemma hos oss i maj med vinprovare som aldrig varit hemma hos oss tidigare. Då är det jag som ska laga maten = behov av ett färdigt kök- (om inte det biter) redan sagt att jag vill att det ska vara klart till sonens fyraårskalas då han vill bjuda sina dagiskompisar (till dess tror maken att det ska kunna vara klart)- försökt att vända om det så att han tar ut en semesterdag i veckan, som han tänkt att göra, och då tar den på vår lediga måndag, så kan jag hjälpa till...särskilt om vi ber svärisarna att vara barnvakter några stunder under den dagen. - erbjudit mig ta ALL marktjänst här hemma (hualigen) bara för att han ska få kvällarna till att jobba...men då kommer han så sent hem, så det spricker ändå. Han kommer hem vid halv sju när tanken är att han ska komma hem strax efter fyra. Det innebär ju faktiskt nästan två timmar av byggnationsarbete varje dag som går förlorad. - försökt varva min studietid med hans jobbtid på helgerna så att vi båda ska få tid att vara ensamma med barnen och att vi även ska få tid till att göra något gemensamt, men det bara spricker, gång på gång på gång. Har ni några tips på hur jag ska gå tillväga? Blir så frustrerad. Jag älskar honom ju och vill inte att han ska känna sig stressad heller. Han har ju precis fått veta att han lider av högt blodtryck. Jag undrar vad vi givit oss in på, men det var ju han själv som ville detta mest, ville bevisa att kunde. Men vad gör man nu liksom?Han är ute och jobbar nu i alla fall, gick ut för femton minuter sedan (ni förstår att jag menar att halva dagen faktiskt redan gått när klockan nu är lunchtid) Jag väntar på att barnens hår ska torka, sedan ska vi gå ut vi med och då ska jag se om jag kan hjälpa honom med något. Men frustrerande till max är detta... och under tiden så gror allt igen här hemma när saker bara läggs överallt och den enda att ta hand om det är jag. Jag städar, städar och städar, men det syns inte känns det som. Och så PMS på det...och en son som är så ledsen och har hormoner som rusar i hans kropp just nu...en dotter som vill ha mer av en själv och som man vill göra mer och mer tillsammans med ju äldre hon blir förstås. Tidigare hade jag och maken ett städschema som lät oss dela upp varsin dag som bara var ens egna då den andra hade hela marktjänsten den dagen, men nu är det ju inte möjligt om jag ska få in studier och maken utbyggnationen. Näe...jag fick tips om städhjälp och det vore väl inte så dumt, har faktiskt tittat på vad det kostar, men just nu känner jag att "näe...för de pengarna är det just den kranen jag vill ha till köket.." eller..."näe...två städdagar motsvarar en hotellövernattning i huvudstaden i två dagar med gängse shopping" eller "Tänk vad mycket Me and I jag kan köpa för de pengarna" Ja-a...ni förstår ju...jag får ju stå mitt kast. Fast ensamt känns det och fruktansvärt tungt och oerhört tråkigt. Tack för att jag vill skriva av mig lite. Det blir nog bättre, det tror jag faktiskt och arbetstimmarna kommer bli fler när ljuset kommer, men just nu känns det som om man bara mal på och mal på i samma gamla spår hela tiden. Blä...rent ut sagt!

Oj va roligt att vi var några stycken som är födda 80 här. En väldigt bra årgång

Köpte dessa 4stolar i fredags. Passar de till bordet eller är de vi har idag bättre. Jag skulle isåfall ha 2stolar till (alltså 6st) och volangdynor typ från Nyblom&Kollén på istället.Eller dessa. Mattan har vi flyttat. Min make tycker de översta stolarna är för små till boret. Vad tycker ni?

fluffiga, fat med blockljus är ju mysigt, en bukett med tulpaner, lite ny frukt i en skål kanske

Jo, visst är de snyggare MEN se de för små ut till bordet som är ganska "kraftigt"?

Mimmi, det var ju en hemlis!  Vi har inte bestämt något datum ännu!

Jag gjorde denna till den lilla killen:

Söndagsångest idag eller?Usch för söndagar efter lov! Och imorgon börjat mitt "nya" jobb dessutom. Sk ju jobba som speciallärare nu. Och dessutom jobba 5 dagar i veckan istället för halvtid. Ångest över dagistiden!!!