Beatrize74 skrev 2007-11-24 09:03:36 följande:
Blir så besviken på allt. Det händer ju inget på hemmafronten här. Nu skulle det äntligen bli lördag. Maken skulle lägga golvet i dotterns rum idag samt isolera klart i utbyggnaden. Äntligen skulle jag också kunna fara in till byn själv och fixa lite saker...i dagsljus...utan att stå där tjugo minuter innan stängning med två nyfikna småfrön med mig. Och så ringer makens mobil vid halv fyra. Krisläge på jobbet. Och det är där han är nu. För tredje helgen i rad. Känner mig så rackarns ensam och frustrerad här hemma på bygget. Vi skulle dessutom behöva gå ut och lyfta undan ett tungt bord och lite annat inför de stora snölagren. Eller varför inte bara dra iväg barnen i pulka till lekparken och ta med lite fika och vara en FAMILJ!?Jag är så besviken över att ännu en helg bara rinner iväg.
Förstår dej! Och tiden bara flyger iväg, känns som att man bygger förevigt!! Man vill så gärna att det ska gå undan, men så kommer alltid något arbete emellan

Det är så frustrerande att bara se på och inte kunna göra något åt det. Har många gånger önskat att jag skulle vara händigare och klara av saker på egen hand, för då skulle huset vara långt fädigt

Men jag har också fått lära mig att VÄNTTA och åter VÄNTTA. Tråkigt...