Beatrize74 skrev 2007-12-11 19:41:01 följande:
Jag är så trött så jag svimmar...och jag är nästan helt allvarlig. Hur du Juliah orkar piffa, puffa och fuffa med dina två så är för mig helt obegripligt. Jag känner att jag knappt hinner med barnen och ändå är hemmet eftersatt. Det syns så tydligt när vi inte varit hemma på en helg...det är liksom då vi städar undan de där som i vardagsflänget kan göra att det ser lite stökigt ut. Nu är vardagsflänget OCH helgstöket OCH vardagsstöket för den här veckan sparat då vi inte haft tid på kvällarna. Och det är så mycket jag skulle behöva göra tills i morgon. Ta ur badkläder.Lägga undan tvätthögar.Plocka ur
diskmaskinen.Ställa i ny odiskad disk.Plocka upp smutskläder från badrummet.Röja i ordning lite bland alla saker som står överallt (maken ska bära upp en fåtölj från vardagsrummet och ta ner ett piedestalbord) - och så pynta i ordning - allt står överallt nu. Jag har alltså inte ens nämnt att börja julpynta än, göra lussekatter och baka pepparkakor etc. Jag har så dåligt samvete gentemot barnen. Lovade att bygga lego tillsammans med dem, men vi hann helt enkelt inte med. Och maken med sitt höga blodtryck känner en tryckande smärta mot bröstet. VILA älskling!Och jag är så trött så jag nästan skiter i om badkläderna surnar och om svärmor hittar barnens kläder på badrumsgolvet eller får ta hand om disken i morgonkväll. Näe...jag får verkligen inte tidsekvationen att gå ihop. Det är bara för mig att börja acceptera det. Att jag vill mer än jag hinner med och orkar. Jag som hade velat få det så fint tills i morgon kväll då svämor och svärfar ska vara barnvakter då jag ska på vinprovning och maken på julbord. De vet inte om att vi köpt nya möbler till vardagsrummet och det är ju självklart så att man hade velat att det inte stod möbler och saker överallt när de såg det för första gången. Ska vila på soffan en stund till "Äntligen hemma" eller typ "Äntligen skrämma" då det har varit så hemska inslag på sistone. Och den underbara tyskan är ju inte heller kvar. "Och da ar de bara ta lite zzzzitchoooonvatten så lüser den smuts opp sig"
Visst är det fullt upp med 2 små barn och allt som hör vardagen till. Man måste få säga att man inte orkar och få hjälp. För dig är det ju ännu jobbigare när du måste tänka på din man också och han inte kan hjälpa till lika mycket. Har tyvärr inga bra tips att komma med. Men du får en stor kram!