USA trad

Vi pratar engelska och svenska hemma, och hittills är Elliot helt klart bäst på svenska, framför allt för att han har varit hemma med mig sen han föddes och hört mig prata svenska med honom dagligen, men också för att jag har hållit stenhårt på svenskan. Vi har också kört mycket med svenska DVD-filmer (Molly Mus, Fem myror...), böcker (läser vi engelska böcker bruka jag översätta till svenska medan jag läser ... ) och skivor

Jag är kanske lite skadad p.g.a. mitt jobb som översättare, men man ger ju sitt barn en jättechans genom att hålla på "en person, ett språk" och därmed bana vägen för tvåspråkigheten. Dessutom tycker jag att det skulle kännas underligt att prata engelska med Elliot.

Det är först nu när Elliot har fyllt två som vi märker att han verkligen är tvåspråkig. Han pratar allt oftare med sin pappa på på engelska istället för på svenska, vilket är jättekul. Vi märker att han självmant använder nya ord utan att vi försökt lära honom dem. Innan bodde vi ju i Frankrike och Elliot träffade regelbundet sin spanska farmor och då kom ytterligare två språk in i hans vardag. Maken talar dessutom franska med sina föräldrar, så när vi är hos dem hör sonen oss prata franska. Hans starka språk kommer förstås att bli engelska om vi stannar här i USA, men jag ska fortsätta envisas med svenskan för det känns viktigt för mig.

Hej igen tjejer!

Ja, det blir inte så mycket FL-tid som jag hade önskat. I Frankrike hade jag ju svärmor som kom som ett skott så fort det behövdes och svenska studenter som vi anlitade som nannies så att jag kunde jobba lite mer (och hänga på FL ), men här är jag mamma på heltid ...

Julmusten, så gulligt att höra dig för om min mans jobbsituation. Det har verkligen inte varit lätt för honom. Han har nästan varit mobbad på sin arbetsplats, där ledningen domineras av fransmän som vill ha det på sitt sätt (tänk snorkiga fransmän som kommer och vill sätta jänkarna på plats). Nu vet de i alla fall att han inte är främmande för att söka ett annat jobb, vilket både är positivt och negativt. Han har blivit fråntagen sitt jobb som projektledare (projektet var dömt att misslyckas och de visste ledningen när Steve blev anställd) och ersatts av en fransman. Samtidigt glömde företaget att be honom skriva på ett nytt kontrakt när hans ursprungliga kontrakt på 6 månader löpte ut, vilket enligt fransk lag borde göra honom tillsvidareanställd, men det återstår att bekräftas av någon som kan mer om sådant. Hur som helst vill han gärna hitta ett nytt jobb och har kontaktat en rekryteringsfirma, och vi får se hur det går med visum och sånt om de kan hjälpa oss att hittar nåt. Det värsta som kan hända är att vi får åka hem i maj då det nuvarande företaget inte behöver honom mer, och då har vi i alla fall fått chansen att uppleva något nytt.

Kitty: Jag har repat mig efter mitt mf och känner mig glad och stark igen. Men visst kändes det konstigt att vara gravid och må illa ena veckan och bara någon veckor senare vara helt ogravid utan minsta tillstymmelse till illamående eller svullenhet i kroppen.

Hej allihopa,
Nu är vi i Paris hos mina svärföräldrar efter att ha lämnat Minneapolis på eftermiddagen den 22 och mellanlandat i Amsterdam på morgonen lokal tid den 23. Maken och jag har inte sovit en blund sedan vi vaknade hemma i Minneapolis igår morse (eller var det imorse jag har ingen aning längre ). Elliot slumrade några gånger på planet och fastän det kanske är lite taskigt, har vi bara låtit honom vila i två timmar nu på eftermiddagen så att han ska sova ordentligt inatt, för imorgon bitti tar vi morgonplanet till Köpenhamn för att fira jul med min familj hemma i Skåne. Det ska bli sååå kul! Sedan bär det tillbaka till Paris igen till nyår och så Minneapolis igen den 7 jan. Det blir nog tufft, men vad gör man inte för att få en liten "Europados".

God Jul och Gott Nytt År till alla USA-mammor (före detta, nuvarande och blivande).

LAMadde: Jag födde i Frankrike och där verkar det vara mer eller mindre rutin att klippa, men sonen var 55 cm och vägde nästan 4 kg, så de tyckte väl jag kunde behöva lite extra hjälp. Jag har däremot ingen aning om hur statistiken ser ut här i USA. Jag hade ganska stark eda och kände absolut ingenting av själva klippet, och blev givetvis hopsydd omedelbart efter förlossningen. Jag hade dock gärna önskat att de kunde ha informerat mig innan förlossningen att detta kunde bli nödvändigt, för jag var helt oförberedd när förlossningsläkaren tog beslutet att klippa. Däremot hade jag inga tankar på att jag lika gärna kunde ha spruckit. De argument jag har hört FÖR klipp är att man gör det för att undvika okontrollerade bristningar som kan leda till problem som sfinkterruptur eller livmoderframfall. Det bästa för att minska behovet för klipp eller risken för bristningar är väl egentligen att föda halvsittandes på alla fyra, men jag vet inte alls hur flexibla de är när de gäller förlossningsställningar på vanliga amerikanska kliniker, ofta föredrar ju förlossningspersonalen vanlig gynställning för att de ska ha bättre koll på läget.

Jag har inte haft några men alls p.g.a. mitt klipp. Stygnen läkte snabbt och allt ser och känns helt normalt ut "därmere". Det enda negativa är kanske att jag nu är livrädd för att spricka om och när vi får ett syskon och kommer kanske t.o.m. att be om episiotomi igen om det skulle behövas.

LAMadde: Ja hon berättade att hon skulle bli tvungen att klippa under slutskedet av förlossningen, och det kändes lite snopet just vid stunden eftersom jag inte förberett mig mentalt på att det kunde bli nödvändigt, men sen brydde jag mig inte så mycket.

Jag blev igångsatt med prostaglandingel eftersom jag gått en vecka över tiden (i Frankrike låter de inte en gå över tiden mer än så). Igångsättningen gjorde att jag snabbt fick väldigt kraftiga värkar i början, men den kraftiga ryggbedövningen som jag till slut accepterade gjorde att jag tappade krystningsförmågan vid utdrivningsskedet, så klipp och utdragning med tång blev nödvändigt. Jag kan inte påstå att min förlossning var en såndär omvälvande energifylld upplevelse som många mödrar vittnar om, men när man väl ligger där vill man mest att bebisen ska komma ut och tänker inte så mycket på sin förlossningsplan.

Underlivet ser och känns annorlunda direkt efter förlossningen i alla fall, och man måste acceptera att det tar några månader innan man känner sig som sig själv igen. Något som var väldigt bra i Frankrike var att försäkringskassan betalade för tio rehabiliteringsseanser med en barnmorska för att stärka bäckenbottenmuskulaturen. De använder en sond (ung. som en sån som används vid vul) som avger elektriska impulser vilket gör att underlivsmusklerna tränas. Det låter lite läskigt, men jag är jätteglad att jag utnyttjade det erbjudandet. Det kan vara vanskligt att gå och knipa på egen hand eftersom man gärna kniper fel. Det är t.ex. helt fel att knipa av kisstrålen som man ofta får höra att man ska göra. Istället ska man tänka sig underlivet som ett blixtlås och knipa i en rörelse bakifrån och fram.

Ursäkta den långa redogörelsen ... Men de flesta här kan säkert intyga att man blir mer eller mindre besatt av att älta sin egen förlossning och tiden därefter.

Jag tog teoriprovet förra veckan här i Minneapolis (MN) och förvånades av regeln att ett blinkande gult X ovanför en motorvägsfil betyder att man kan använda den filen för att svänga till vänster. Ingen regel som man kan gissa sig till direkt, eller hur? Finns den regeln i andra delstater ocksÅ?

Hihi... Följer tvättmaskinsdiskussionen med intresse. När jag kom hit tyckte jag det var så bisarrt att en vanligt tvättcykel i Europa tar ca 40-60 minuter medan den tar 12 minuter här.

En annan anledning till att tvättvattnet inte blir tillräckligt hett här är kanske den svaga spänningen i väggen. Detta påverkar i alla fall dammsugaren. Jag tycker inte det blir något ordentligt sug när man dammsuger här.

Det får mig att tänka på en sak min bror berättade. Han är musiker och träffar ofta amerikanska musiker under sina turnéer. Amerikanerna säger ofta att det är fantastiskt att ge konserter i Europa eftersom ljudet är större och det låter så otroligt mycket bättre där.

Minus -26C ja, vad är det för fantasitemperatur egentligen? Det känns som om man är dömd till husarrest fram till mars (eller när den riktiga våren nu hittar till Minnesota). Brrr! Kläder till cocktailparty känns som ett minne blott. Här är det täckbyxor, mössa, tjocka vantar och så många lager som möjligt som gäller. Sexigt värre!

Så jättekul med jobbet, Peony! Grattis!
Min erfarenhet är att det är rätt så enkelt att ha barnvakt vid ettårsåldern jämfört med hur det är kring 9-10 månader (eller vid 2-årsåldern för den delen).
1,3 och 5 år sägs vara lugna och trygga perioder medan 2 och 4 år är känsliga perioder. Det har stämt på oss hittills. Elliot som är 2 år och 2 månader är så gnällig just nu. Han är envis och vill göra allt själv, men är fortfarande för liten för att klara av det mesta. Han är hur känslig som helst och gråter för minsta lilla. Det är ganska påfrestande och gäller verkligen att ha tålamod!

Kitty: Den här sidan verkar bra. Här hittar man bl.a. en länk till BornFree som Julmusten nämner.

healthychild.org/marketplace/retailer/C85/

Usch ja, gud vet vilka gifter ens stackars barn har fått i sig sedan det föddes. Häromdagen kom en student förbi vårt område och samlade in donationer sin förening som arbetade just mot gifter i babyprodukter och vi bidrog med en slant. Deras mål är att i slutändan kunna påverka fundamentala misstag i den amerikanska regeringens riktlinjer som tillåter skador på vår hälsa och miljö. Hoppas verkligen att deras arbete leder någon vart.