Hemkommen från fackmöte, och kanske ser man aningens ljusare på framtiden. Men lugnad? Nej. Fika efteråt med gamla kollegor och gamla studiekamrater, det var både behövligt och skönt att kunna tjöta vidare och kunna tjöta om annat.
Nu vill jag bara sova, men vet inte om mitt sena kaffedrickande tillåter det.
Det här tär på mig mer än jag förstår. Jag somnade inte förrän efter tolv inatt, och sen vaknade Milla vid kvart över fyra. Efter lite bökande gjorde vi välling och sen bökade hon lite till och så somnade hon om. Och där låg jag, klarvaken och grubblandes... Jag skulle behöva en barnfri helg och bara sova ikapp snart, det har blivit alldeles för lite av den där sov-varan på sistone.
Otroligt nummer ett: En tjej fick ju faktiskt ett konkret erbjudande direkt efter det där hemska mötet i torsdags. Hon har varit anställd längst och skulle således erbjudas de "bra" jobben först. Hon fick erbjudandet klockan fem och skulle svara dagen efter klockan halv tio. Hon fick med sig anställningskontraktet hem. Där stod det mycket prydligt vilka tjänster det gällde, vilka konsekvenser ett ja- eller nejsvar skulle ge och fina rutor att kryssa i ja eller nej. Det stod inte ett ord om lön. Hon skulle inte får träffa brukaren eller dennes familj innan, om hon skulle tacka ja till ett av personlig assistens-jobben. Fatta att de vill tvinga oss att skriva på ett kontrakt om anställning med ospecificerad lön och utan tillfälle eller möjlighet att ens löneförhandla eller träffa den vi ska arbeta med 
! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Otroligt nummer två: De lokala förhandlarna på lärarfacken sitter i samma korridor och är tjenis med de som det ska förhandlas med. Häromdagen kom ett par lärare in på en lokal restaurang vid lunchtid och i ett hörn sitter ett sällskap och gapskrattar. Det är våra lokala fackföreträdare och de som det förhandlas med. En av lärarna stegar fram och säger "jaha, här sitter ni och har trevligt". Någon mumlar "ja, man måste ju äta". "Jo", säger läraren, "men man kan välja vilket sällskap man äter i, ni sitter för fan i förhandling". Behöver jag nämna att det känns ganska skönt att förhandlingarna i frågan numera sköts på regional nivå?
Otroligt nummer tre: Det tog oss en stund att få facken att förstå att vi tycker det är ett bättrealternativ att bli uppsagd än att erbjudas dessa rävsax-alternativ. De tror att arbetsförmedlingens krav är värre än det vi står inför. Nu har vi äntligen fått dem att förstå att vi vill att de ska jobba för att de erbjudanden vi fått/ska få ska anses som oskäliga, så vi blir uppsagda istället. Om vi blir uppsagda så har vi många olika jobb i ett helt land att söka. Här blir vi erbjudna fem stycken, varav fyra är deltid, alla med låg lön och noll kompetenskrav.
Haha! Vi gick ner och plockade i köket och fixade en sen kvällsfika, och så zappade vi runt lite på tv:n medans vi fikade. Och råkade hamna mitt i en programstart på SVT - Dubbat. Gud, vad vi har skrattat 
! Nu vet jag vad vi gör åtta onsdagar framöver, det var det roligaste jag sett på länge! Två tremannalag improvisera dubbning av gamla klipp från SVT:s arkiv. Love!
Nu blev jag glad! Var och handlade nyss och stötte ihop med en fd kollega på parkeringen som hastigast. Han inte få några detaljer, men hennes rektor hade visst varit på möte i fredags och nu backar kommunen lite. De tänker vänta med uppsägningarna tills förhandlingarna kring pensionsavgångarna är klara! Vilket egentligen är det självklara, men det fattade de ju inte tidigare...
I och med det här så förbättras min situation avsevärt. Jag vet inte exakt på vilken plats på listan jag ligger, men vi var tjugo på det första hemska mötet. Många, men inte alla, fick tider och de tiderna låg kronologiskt efter vilken plats vi låg på listan. Jag skulle tro att det var ca 15 som fick tider och min tid var sist av dem. Jag borde alltså ligga runt femtonde plats från slutet. Vi är 46-48 på listan totalt. Om tjugo får gå i pension så räddas jag alltså. Men det ska väl mycket till, kanske. Huvudsaken nu är att kommunen gett efter för några av våra krav och att vi känner att det händer NÅNTING som kan gynna vår situation.
Duktiga Simon 
! Här kör vi med nattblöja och är inte på väg ifrån den än på ett tag, tror jag. Den är ofta väldigt blöt när vi vaknar på morgonen. Bajssituationen är bättre, tack och lov. Abbe bajsar fortfarande i blöja och han vill inte bajsa alls. Men numera är vi väldigt bestämda och så fort han visar minsta tecken på bajsnödighet så ska blöjan på. Och han går numera direkt och bajsar när den kommer på, så det är bara lite tjafs innan den ska på. Förhoppningsvis så kommer han snart på att det är trevligare att gå på toaletten, eftersom han inte riktigt gillar blöjan... Vi är bara tacksamma för att han bajsar och för att det funkar utan att han behöver bli sjuk och ha ont, så vi skiter (hehe...) faktiskt i att det är i blöjan det händer. Han lär inte bajsa i blöja när han börjar skolan .
Åååååh, helg! Det är ju så mysigt! Vi åt smågodis (!!! det är inte varje dag i mitt viktväktarliv - mums!) och kollade på Let's Dance igår och ikväll ska vi mysa med tacos och kolla på film.
Jag testar silikonlinser. "Haha", sa min kompis, "får man jättestora ögon i dem?" ? Jag har blivit så irriterad i ögonen av vanliga linser på sistone, så jag kände att jag var tvungen att testa nåt annat. Silikonlinser släpper igenom mer syre och ska därför irritera mindre, men faktum är att jag känner av dem lite redan. Man ska egentligen kunna ha dem dygnet runt i trettio dagar, men jag har brytningsfel, så den ena linsen rekommenderas "bara" att man har sex dygn i sträck. Jag tycker det låter helt galet (för jag är ju van att ta ut och tvätta dem varje kväll och sen sova utan), så jag kör nog på som vanliga månadslinser. Hoppas de funkar i längden för mig, annars får jag nog lägga ner linsbärandet. Och det är ju så bekvämt att slippa glasögon jämt...
Ja, och det ÄR fär bra för att vara sant! Jag har lite ont i ögonen redan nu, men det är betydligt bättre än vad det brukar vara efter en hel dag med linser.
Abbe är så söt. Nyss gick vi in på toalette, och jag frågade om han ville kissa på toaletten eller på pottan. Till svar fick jag "Hmmm, pottan. Men jag är stor ändå. Jag håller på att växa upp." *tår i ögat* 
Han har ju så rätt! Sen kollade han ner i pottan och sa "Men jag har fortfarande en liten snopp!" ...
Foff, jag har fått mina silikonlinser från Synsam, det är där jag går annars också. Skönt att kunna prova ut nya sorter helt fritt utan att behöva lägga ner några pengar på det.
Idag fick jag ett ludigt brev från personalchefen på kommunen där det stod att allt kring varslen är uppskjutet och att facken och arbetsgivaren ska träffas den 25:e och att man därifrån ska förhandla om hur man ska gå vidare. Inga möten med oss berörda kommer att ske före januaris slut. Snacka om att situationen har förändrats! Det lönar sig att protestera . Kanske utgången blir densamma, men just nu struntar jag i det, för det känns som att vi kanske, kanske kan bli mänskligt bemötta i det som kommer härnäst. Kanske... Kan inte säga att jag har särskilt stort förtroende kvar för min kommun, men...
Nu ska jag förbereda lite mat och kolla om lillstrumpa sover ute i vagnen. Hon har en häftig förmåga att bara ligga tyst när hon vaknar, så man måste kolla ut då och då.
Några av er har frågat på msn om nattsömnen och de jobbiga kvällarna. Det är mycket mycket bättre nu! Milla blir lite arg när vi lämnar hennes rum efter att vi lagt henne, men det är oftast över på nån minut. Vi kan få gå in och klappa om henne ett par gånger innan hon somnar, och hon vaknar nästan alltid och vill ha nappen nån gång under kvällen. Men hon somnar om nuförtiden! *peppar peppar* Och sen brukar hon oftast sova hela natten. Lyxigt och härligt !
Förresten, såg ni att Bimsan blev citerad på Flashback efter attacken igår !? Haha, du retade upp dem lite, Bims 
! Eller så tyckte de bara att du var ofarligt hot kanske, men skitsamma, jag tyckte din hämndidé var bra!
Ja, här är det då ingen snöstorm, det singlar lite fina flingor bara. Så jag har tagit en lång promenad på förmiddagen, och nu försöker jag roa Milla bäst det går innan det är dags att hämta Abbe. Men hon är rätt tjurig, jag antar att hon är trött. Ett kortare sovpass på förmiddagen och ett låååångt efter att vi hämtat Abbe - så ser rutinen ut just nu.
Jag vill också plugga! Men jag tänker inte plugga och jobba samtidigt, och jag vill inte ta mer studielån. Så det blir ju svårt. Och det jag helst skulle vilja bli (om jag inte valde att vidareutbilda mig inom mitt eget yrke) är... barnmorska! Men arbetstiderna och lönerna inom vården är ju inget att hurra för, och dessutom finns det, mig veterligen, ingen genväg från undersköterska. Så det skulle vara tre år till syrra, ett och ett halvt års arbete och sen ett år till barnmorska. Tiden i sig är inget problem, och ekonomin under studietiden funkar, men jag VILL inte ta mer lån, speciellt inte så mycket. Så... om ingen rik en vill sponsra mig så lär jag få vara lärare .
Äsch, det där med Bimsan var bara efter attacken från Flashbackmedlemmarna häromdagen. Bimsan föreslog i en tråd att medlemmar på FL skulle överösa dem med trådar om framfall och förlossningsvärkar, typ. Och det såg jag senare hade citerats inne på Flashback. Men de hånar ju alla som inte tycker lika som dem, så det var väl inte så intressant egentligen. Medelåldern (eller den mentala) är väl kanske inte alltför hög därinne. Jag läser aldrig inne på Flashback, men blev länkad till deras raidtråd, och det var ju rätt intressant att läsa om hur de klappade varandra på ryggen efter att ha kraschat Familjeliv för en stund. Och ännu intressantare att läsa tillbaka i tråden lite, och se hur de nästan pinkade på sig av upphetsning innan raiden 
... Säger väl kanske mer om dem och deras liv än vad det gör om oss som är på Familjeliv, som de blir så provocerade av.
Grattis foff! Det är skönt när det händer nåt positivt efter en lång svacka.
Igår lyckades Abbe få ett klössår och en blåtira på dagis, medans jag var där. Min son var garanterat inte oskyldig i det hela, men den andra grabben var definitivt mer hårdhänt, för på honom fanns inte en skråma. Och upphovet till det hela var - tada! - en annan unges medhavda leksaker. Jag blir mer och mer irriterad på att det barnet har med sig leksaker till dagis VARJE dag, för det är alltid en massa tjafs kring de där leksakerna. Och klart det, när det dyker upp en massa leksaker som inte alla får leka med. De blir ju hot stuff direkt. Eftersom dagis har en policy (som står i deras broschyr) om att man inte ska ta med egna leksaker så tycker jag att personalen är jävligt ryggradslös som inte sätter stopp för det, eftersom det de facto orsakar problem.
Sen var inte Abbe i toppform heller, vilket visade sig på kvällen i form av 39,5 i feber. Så han har varit hemma idag, feberfri men hängig. Vi har kollat på film, spelat tv-spel, kollat lite mer på film och bara myst. Och Abbe har nog aldrig varit så stilla under en hel dag förut, så det märks att han inte varit på topp. Han får vara hemma imorgon också. Det märks dock att han är bättre, samt att han inte rört sig som han brukar, för nu har han svårt att somna. Ligger inne hos sig och viskar hela tiden ...
Själv har jag fått samma sak, så jag är också hängig. Men inte riktigt illa, bara lite så där kulen med muskelvärk, som man kan känna sig ibland. Svärmor kommer över och barnvaktar Abbe nån timme imorgon fm, för jag ska till optikern igen. Milla får nog följa med, för hon ska ändå dras i vagn vid den tiden, så det passar bra.
Ooooh, jag har också helgkänsla! Men här beror det kanske på att jag har varit hemma med båda barnen i två dagar, vilket jag vanligtvis är bara på måndagar och fredagar, så det är väl därför det känns helg.
Jag fick en stunds shopping och långfika med en kompis ikväll, eftersom vi gick på presentjakt till en gemensam kompis. Och vad man uppskattar att komma ut lite när man varit instängd med sjuka barn ett par dagar! Men idag är Abbe frisk och det märks. Understimulerad och lite lätt tjurig hade förvandlats till ett monster när jag åkte hemifrån. Grinade för allt och allt var fel, ja ni vet ju hur det är. Så imorgon ska vi definitivt gå ut och leka av oss lite. Det behövs nu.
Buhu, helgens barnfria fest blev inställd eftersom värdparet drabbades av magsjuka... Men under över alla under, det blev snabbt ändrat till nästa helg och helt magiskt så kunde alla OCH alla barnvakter då också! Dessutom kunde ett par kompisar som INTE kunde nu i helgen, så det lutar åt en bättre lösning med kort varsel! Jag hade sett fram emot festen sjukt mycket, men den som väntar på nåt gott...
mejram, jag vet hur du känner dig. Med Abbe hade jag koll på vilken DAG jag var gravid i till och med (14+6, 28+0 osv). Men med Milla... "Tja, jag är väl kanske i v. 20 eller runt där..." svarade jag mest när folk frågade. Ofta var jag helt fel ute också. Och sen fick ju hon en släng av den där dåliga kollen på tiden också, som tyckte att det var dags att komma ut så tidigt.