Svetlanas Fanclub



Ååååh, jag blir ju så sugen på att åka, jag med. Men pust, vad jobbigt det skulle bli att resa.
Skvallerbyttor är inte så roliga, nej. Men här hemma jobbar vi faktiskt en hel del med att få Abbe att bli en ... Han har problem åt det motsatta hållet istället, han talar aldrig om utifall någon är dum mot honom. Han gör tillbaka, och så springer DET barnet och skvallrar och så får han en tillsägelse, och så kryper han under bordet och känner sig förorättad (fast folk tror att han skäms) och orättvist behandlad. Så vi jobbar med att han ska 1. säga stopp, och 2. berätta för en vuxen. Och han har blivit lite bättre på det. Häromdagen fick han beröm på förskolan när han berättade för en vuxen att en liten flicka hade tagit cigaretter ur sin mammas väska och lekte med. Istället för att tycka det var spännande och leka, han också, då.
Vi tränar inte bokstäver. Det där kommer när det kommer. Han känner igen många bokstäver (vet "vems" de är), vet vad några heter och tycker att bokstäver är kul. Men han har inte fattat kopplingen mellan bokstäver och ljud ännu. Vi låter det vara så, vi har ingen brådska, så vi känner inget behov av att träna aktivt. Självklart ska han erbjudas möjligheter, men inte tränas.
Man börjar ju bli nyfiken på den där svägerskan som börjar på Q, som mejram skryter om titt som tätt . Vad tusan kan man heta på Q..? Hette inte den där människan i Farmen Qristina eller nåt sånt? Kan det månne vara mejrams donna
!?
Fru H, fy sjutton. Precis som du säger, SÅ mycket hänger på hur det går i er konflikt. Det där gamla snacket om att man inte ska le mot en ny klass före höstlovet stämmer såklart inte, men tanken bakom är helt rätt enligt mig. Inte vara kompis, inte vara schysst och eftergiven innan man skapat respekten. Sen kan man släppa tyglarna utan att de skenar ...
Världens sämsta mamma gjorde entré idag. Hade ettårsfotografering nere på stan och har redan ändrat tid en gång på grund av feber, så jag trodde inte mina ögon när ungen fick 40 grader igår kväll. På morgonen var den nere på 37,8, så jag bestämde mig för att satsa på att det funkade och packa ner henne i vagnen. Hon sov gott i flera timmar när jag gick ner på stan och när jag kom fram, vaknade lagom för att äta innan fotograferingen, var som ett solsken när vi fotade och somnade sedan igen när vi hämtade Abbe. Hon verkade inte lida av det, men jag får ändå dåligt samvete som släpar iväg henne när hon är sjuk.
Uuuuh, Vero, vad jobbigt det där lät... Jag måste bara sova, annars blir jag inte människa. Och sovit har jag gjort inatt, som en stock. Sambon hade tydligen fått bära över Abbe tidigt, redan runt tolv. Inte märkt. Märkte inte att han ens låg emellan oss innan klockan var närmare sex och sambon gick upp. Av Milla har vi inte hört ett knyst under hela natten.
Vad kul att det går bra för dig med jobben, Vero! Härligt att sitta i en position med förhandlingsläge! Det kan ju verkligen göra underverk för lönen.
Jag peppar sambon att ringa och kolla läget runt ett nytt jobb. Han vet inte om hans kompetens inom området är tillräckligt bred, men hörde ryktesvägen att det är just det han kan som är eftertraktat, så då kanske de hellre har en smal kompetens än ingen alls. Så ringa kan man ju alltid! Han trivs superbra på sitt nuvarande jobb och han har en bra lön, plus att han snart ska gå på en lång föräldraledighet, så han vill ju inte byta akut. Men det är roligt att veta om man har möjligheter!
Det ser ut att bli ännu en strålade och kall dag här. Jag måste verkligen få fart på oss och gå ut idag, för annars blir dagen lång. Jag hade planerat att vi skulle åka och hälsa på en kompis med jämnåriga barn, och slå ihjäl ett par timmar där. Men så fick deras son ögoninflammation - nej tack - så nu har vi inget speciellt att göra. Och jag dör av tristess av att vara hemma hela dagen. Jag vill ha vuxet sällskap!
Skrev jag "slå ihjäl ett par timmar" i mitt tidigare inlägg? Jag menade såklart "slå ihjäl ett par barn" . Förmiddagen blev jättebra, med utflykt till lekparken och picknick (enligt Abbe, fika vid ett kallt bord enligt mig). Men nu på eftermiddagen har de turats om att reta gallfeber på mig och att försöka ta kål på mig långsamt. Så nu när sambon kommit hem så sitter jag här utan barn. Punkt
.
Abbe har slutat äta middag. Han äter lite, men helt acceptabelt (oftast) till frukost, lunch och mellis. Ja, faktum är att mellis skulle han kunna äta hur mycket som helst. Men vid middagen så petar han bara i maten och det har blivit en så tråkig grej av det hela när vi med tillkämpat lugna röster försöker få honom att smaka på ett otvunget sätt. Idag åt han en gaffel med ris och kanske en fjärdedels köttbulle. Och toppade med en knivsudd sås.
Allt det här har fått oss att besluta att hans kvällsmellis ska bort. Han drack ju länge välling vid sänggåendet, men nån gång i höstas började vi låta honom välja mellan mjölk och smörgås eller välling. Och efter det väljer han oftast kvällsmacka. Nån enstaka gång välling, och då får han det. Men jag tänker ju att han, eftersom han vet att han får påfyllning ganska snart, medvetet ratar maten. Om han vänjer sig vid att påfyllningen inte kommer, visst borde han ganska snabbt fatta galoppen och börja äta lite bättre vid middagen då?
Jag tror vi kan göra så här, för vi äter middag vid fem - halv sex och han går och lägger sig mellan halv sju och sju. Glappet blir alltså inte så stort att han måste ha påfyllning i magen innan han sover, eller vad tror ni? Vore ju skillnad om man åt middag vid fyra och sedan gick han och lade sig vid åtta.
Men vad gör jag nu ikväll, när han ätit som en fågel, om han är hungrig? Det knyter sig i min mage när jag tänker på att han kanske ska försöka sova på tom mage... Vi har förberett honom i flera dagar och berättat att vi skulle sluta med kvällsmellis. Igår gick det bra, för då hade han ätit skapligt till middag, men idag har han ju inte fått i sig nånting! Hur sjutton ska jag kunna hålla det jag sagt och kanske neka honom!? Hjälp, jag behöver lite peppning och råd, känner jag.
Mejram, jag tror att din syn på att äta dåligt skiljer sig markant från min . Linnea har ju alltid varit matglad, medans Abbe alltid har varit petig och liten i maten. Och därför har det kännts jättebra att veta att han i alla fall får i sig något innan han somnar. Visst är barnen duktiga på att reglera hur mycket energi de behöver, men mer än en tugga behöver de för att inte vara hungriga, så är det bara. Det är nog svårt att sätta sig in i hur det är att ha ett barn som ingenting äter när man har ett barn som äter bra.
Abbe blev lite ledsen när han inte skulle få nån välling. Men jag tror det var mest för att han blev lite besviken, inte för att han var vrålhungrig. Imorgon bitti vet jag i alla fall en som kommer att vilja gå upp okristligt tidigt och äta frukost!
Som tur är så har vi inte samma problem med Milla. Hon gapar och mumsar och smackar och njuter av varenda tugga. Altid hungrig och vill alltid ha mer. Det är helt underbart! Jag hoppas det håller i sig, för det är fruktansvärt att ha ett barn som inte äter. Man är ständigt orolig.
Det som har fått mig att inte oroa mig mer än jag gjort för Abbes matvanor är att han är rund och go och att han alltid har druckit välling på kvällen. Jag har alltså känt mig trygg i att han får i sig nånting och att han inte är mager. Så det är väl därför det känns extra svårt att lägga ner välling/kvällsfika för oss kanske.
Men nu när han är äldre så har ju han, naturligtvis, smalnat av. De kan ju inte vara feta spädgrisar för alltid . Och det började som sagt kännas som att det var dags att lägga ner välling för ett halvår sen. Och kvällsfika var ju ett bra substitut, och det hade han gärna fått fortsätta med om det inte varit för hans middagsvägran. Men det blir säkert bättre nu när vi lagt ner kvällsfikat. Men klart jag nojjar när jag har ett barn som inte äter! Det skulle ni också gjort, jag lovar
.
Jag har fått magsjuka. Inte kul alls, jag har inte ens varit nere på nedervåningen idag. Jo, för en halvtimme sen, men jag gick upp igen lika fort eftersom Abbe slog mig i magen. Arg på mamma som inte varit närvarande idag, kanske? Eller bara trött och grinig, jag vet inte. Jag har inte fått i mig nån mat, utan försöker få i mig lite vätskeersättning mellan varven.
Så för andra gången så fick vi sälja vidare våra Laberobiljetter... Förra gången var ju på Anders födelsedag när skulle ha sett honom i Dalhalla i somras. Då var ju Milla inte redo att lämnas bort, hon ammade bara och åt smakisar. Två veckor senare började hon ta flaska utan några som helst besvär, men de gånger vi testade innan Labero var det tvärkört. Och så skaffade vi biljetter hit nu då, skulle gå med ett par kompisar, varav en dessutom fyller år idag. Men se då passade lilla Helena på att skaffa sig magsjuka! Det är verkligen inte meningen att vi ska se honom.
Jag blev också lite skadeglad när Carola inte gick vidare... Men mest för att deras låt var så upphaussad och så tyckte jag inte att den var så himla bra egentligen. Det är lite roligt när elefanter välter.
Men Jo och mejram, har ni samma datum!? Vad kul! Ja, inte för att det betyder att barnen kommer att komma samtidigt, men ändå.
Innan du föder var jättebra. Jag andades och andades och andades så att jag faktiskt höll på att missa själva födelsen av Milla ! Nej men, seriöst. Jag hade värkar från klockan tolv på dagen, har jag förstått nu i efterhand. Men enligt mig startade förlossningen fyra på natten när vattnet gick, för det var då de ökade i intensitet. Innan dess så andades jag mig igenom allt och var helt smärtfri, till och med när vi var på konsert på kvällen. Och efter fyra kände jag ju att nåt hände, men jag höll mig relativt smärtfri med andningen. Det var hur häftigt som helst! Det var bara den sista kvarten eller så som var jobbig, men då öppnade jag mig ju sex centimeter så då gick det bara inte att andas. Jag blev spänd som en fiolsträng istället och det gjorde ju inte nåt positivt för smärtan. Men fram tills dess funkade andningen klockrent!
Fru H, vilken underbar doktor ! Precis så som det ska vara.
Anders får bli hemma imorgon om inget mirakulöst händer under natten. För jag mår så illa och har så ont i magen. Jag har kunnat äta lite nu på kvällen, men jag mår skit.
Men fy vad jobbigt det där låter, Vero! Hoppas verkligen att de får tummen ur snart och fixar det där!
Min jobbsits är inte roligare. Idag ringde äntligen min rektor och funderade lite fram och tillbaka över vad som ska hända med mig när jag ska tillbaka (om tre veckor - vilken framförhållning...). Och hon kunde inte lova att hon fick göra så, men hon undrade om jag kunde tänka mig att vara på förskola terminen ut om hon får göra en sån rockad för kommunen. Och det kan jag nog. Jag sa inte ja direkt, för det måste i så fall diskuteras både lön och tjänsteform (allt bibehållet, annars blir det blankt nej). Men nog kan jag tänka mig det. Bättre än att springvicka!
Sambon har varit hemma och vårdat barn idag. Jag har väl varit mestadels sängliggande, men börjar känna mig mycket bättre nu. Så blir det inga akuta illamåendeattacker nu så kan han nog få gå och jobba imorgon. Han har haft häcken full idag, och det är ju en annan sak att vara hemma med barn än att jobba, så nu fick han en liten inblick i vardagen som kommer snart för honom. Han är ju van att ta hand om sina barn, inget snack om saken, men det är ju inte samma grej som att vara hemmaföräldern med huvudansvar, så är det bara .
Mejram, vilken bra present ! Jag skulle gilla det. Jättemycket!
Vad sur jag blev när Joe Labero fick högsta betyg i tidningen idag, då! Bitter, jag?
Pejo, än är det några dagar kvar .
Yick, vi är som gammalt slaktavfall här hemma. Sambon fick stanna hemma trots allt igår också, och tur var det. För när han gick till dagis med Abbe så mådde han bara prima och var inte ett dugg sjuk. Tjugo minuter senare kommer han hem som ett vrak och har svimmat på vägen hem ! Sen kollapsade han på sängen och låg i hög feber hela dagen. Så plötsligt var jag den friskaste av oss och det var bara att kliva upp ur sjuksängen och rodda. Sent på kvällen vaknade Abbe och spydde ner sin säng, så idag är vi hemma allihopa. Jag är fortfarande inte riktigt bra i magen, men jag känner mig inte direkt magsjuk. Jag tror att det beror på att jag inte riktigt kommit igång med maten. Blåbärssoppa funkar, men efter annan mat så får jag ont i magen en stund, hur försiktigt jag än tar det.
Men nu är det andra gången på raken som jag får magsjuka och sambon svarar med en dags hög feber! Är inte det konstigt? Min teori är att han har ett suveränt immunförsvar som tar sig an magsjukebakterierna med feber, och att det är därför han får feber istället för magsjuka. Febern har båda gånger varit så jämn och hög också, så det känns som om kroppen tänker "Magsjuka? Nej nej nej, inte på mitt skift! Få se nu, de här bakterierna kräver 39,2 för att förintas, då ställer vi in tempen på det då! Och så väntar vi..."
Men hur bra immunförsvar han än har så lovar jag att han är helt värdelös under den dagen han är sjuk i alla fall . Han blir SÅ kass av feber. Så han sov precis hela dagen och idag är han skitpigg istället.
Abbe verkar må bra idag också. Han gör ju ofta så, kräks en gång och sen är det bra.
Så schemat idag är väl att tvätta nerspydda sängkläder och täcken. Och att hålla oss inne. Och att byta lakan, vädra ut sjukdom och allmänt städa bort all smitta, för nu är jag trött på sjukstugan.
Vi har lejt bort barnen över en del av påsken. Sambons föräldrar ska åka till Hälsingland, så de får följa med. Och så ska vi boka bord på traktens bästa restaurang och njuta av en fyrarätters middag med berömd dessertbuffé, som tröst för att vi missade Labero. Och för att vi varit så sjuka
.
Jag sitter här och njuter av lugnet... Båda barnen sover. Lillasyster har fått tillbaka aptiten och energin och visar plötsligt en heeeelt ny sida. "Jag är den dryga lillsyrran"-sidan . Det riktigt lyser jäkelskap ur ögonen på henne när hon stegar fram till Abbe och sätter sig på honom eller tar hans leksak ur handen och börjar gapskratta när han argt skriker rätt ut.
Det var lite tur att jag gick in på fina restaurangens hemsida och kollade menyn, för som på många fina restauranger så har de bara ett fåtal varmrätter att välja på. Och här hade den mest lockande varmrätten ett lite... hrm, annorlunda... tillbehör. Saltad och friterad testikel. Så nu vet jag liksom var ribban ligger och att jag kan vänta mig nåt väldigt annorlunda. Men no way att jag käkar pung.
Sen kollade jag in deras aktivitetspaket också, och hittade det här lilla prisvärda fyndet:
http://www.hogbobrukshotell.se/news/newsarticle.asp?id=73
Kanske nåt att överraska era bättre hälfter med på nästa högtidsdag? Om ni har en slant liggandes som ni inte har användning av?