Svetlanas Fanclub

Pejo, det går bra med Millas fötter. Det händer inte så mycket nytt, det går mest ut på att byta skor när de börjar kännas för små. Sen åker de ju på varje kväll vid läggdags, men det är sån rutin att man inte ens tänker på det, faktiskt. Hon sov utan för första gången nu i lördags, vi kom överens om att de få gånger vi har barnvakt så ska hon få vara utan. Det känns som ett för stort projekt att lära far- och morföräldrar att sätta fast skorna ordentligt och så vill vi att de ska slippa orosmomentet med om de sitter bra osv. Även fast det går bra med behandlingen så ska det bli skönt när den är över .

Jag, som har varit hemma i ett år nu, minns inte riktigt hur det är att "små-vabba". Var det lite skönt och mysigt, alltså? Haha, ja, det är väl det när man inte är hemma med barnen jämt! Jag har kommit så långt ifrån jobbvärlden att jag inte har riktig koll, faktiskt. Det är tänkt att jag ska börja jobba till påsk, men jag har inte tagit tag i det där än... Jag vet ju inte alls var jag ska vara, på vilken skola, på vilken tjänst. Och jag vet ju heller inte om jag kommer att jobba mer än ett halvår, för så lång är uppsägningstiden. Varje vecka får vi ett mail om läget angående varslen. Igår kom det ännu ett luddigt som egentligen inte sa mycket alls, förutom att diskussioner pågår och man inte vet när de kan tänkas vara klara. Haha, det är skillnad motför de stressade och forcerade beslutet vi fick presenterade för oss tidigare ...

Jag är jätteförkyld. Jag måste baka kakor. Jag måste baka tårtbottnar. Jag måste förbereda tårtfyllningar. Jag måste städa. När hade jag tänkt umgås med mina barn idag då, tro ? Jag får helt enkelt försöka vara supereffektiv under Millas tupplurar, och så får jag involvera Abbe i det jag gör (fast då brukar ju effektiviteten onekligen sjunka ) eller så får han helt enkelt kolla på en film medans jag jobbar hårt en stund. Nån mer som sa att de inte skulle använda tv:n som barnvakt innan de fick barn ?

Sambon kom hem igår och hade haft en diskussion om familjeliv och jobbliv med sin chef. Hon hade berättat att när hon var nyskild, hennes barn var små och hon redan hade en chefsbefattning, så hade hon så höga krav på sig att hinna med allt. Så hon bestämde sig för att göra en nyttig och en rolig sak varje dag, sen skulle hon känna sig nöjd. Men jag blev alldeles spattig av det där och började genast ifrågasätta vad som var "nyttiga saker". För om det som ingår i det vanliga arbetet för att få hemmet att rulla runt, då är ju en sak tyvärr för lite för att man ska känna sig nöjd ("Nu har jag plockat in i diskmaskinen idag, då struntar jag i att hänga tvätten"). Och om det INTE ingår i det vanliga arbetet så skulle jag bara få ångest, för då gör jag faktiskt inte en nyttig sak om dagen. Vissa dagar går bara för runt och man orkar/hinner inget utöver det mest nödvändiga. Så efter en stunds nojjande från min sida konstaterade sambon att det där nog inte var ett bra sätt för mig att tänka . Jag får hitta en egen modell istället.

Haha, ja vi var väl rätt många som fick erbjudandet om den där årsboken där JUST VÅRT barn var utvalt att vara med på ett foto på pärmen!? Det var ju bara det att det var ca femtio eller hundra foton på pärmen och de gjorde en ny pärm för varje region... Smarta människor som tjänar pengar på oss dumskallar till föräldrar.

Idag har jag haft sånt där flow som man inte har så ofta. Jag ojade mig ju lite över allt som skulle hinnas, men jag har hunnit allt (utom städning, men den valde jag medvetet bort , det BLIR ju en dag imorgon också) och lite till, samtidigt som jag har hunnit leka och umgås med barnen, få ett par promenader med tillhörande utelek och ändå inte överutnyttjat den där tv-barnvakten. Jag vet dock inte hur jag gjorde, så be mig inte upprepa bedriften ...

Me&I släpper ju nya kollektionen idag, så jag kikade in på hemsidan. Vet inte riktigt vad jag ska tycka, jag blev väl inte direkt helsåld. Men jag vet att det brukar växa på mig, så efter några tittar kommer jag säkert att falla hårdare. Ska ha träff här hemma den tjugonde, så det ska bli kul att få klämma lite på riktigt.

Ååååh, fredag och Let's Dance idag! Nån mer som ska kolla? Jag är lite såld på det där.

Mejram, ojojoj! Degkletiga fingrar och bomull låter som en lyckad kombo... Själv gjorde jag nån form av cookie idag och den smeten var också superkletig. Precis när jag står med nävarna i den så ringer det såklart... Det är då man är mycket glad över sin rena knoge och sin högtalartelefon. Den är välanvänd nuförtiden, förresten. Med resultat att Milla säger "pappa" så fort hon får syn på telefonen .

Jag tycker också om På Spåret, faktiskt. Trodde jag aldrig att jag skulle säga. Men jag missar det ofta eftersom jag är smått beroende av de program som brukar konkurrera, Idol och Let's Dance och vad det nu mer kan vara som får mig att välja en annan kanal.

Den där härliga energin jag har haft idag gick ur kroppen ungefär samtidigt som sambon kom hem, så han lagade mat åt barnen och jag tog ett långt varmt bad. Nu ska de tre ut och rulla i snön och jag ska bara slappa, sen när barnen sover ska vi faktiskt köpa hem pizza. Jag blev så hysteriskt sugen, så jag ställde till och med undan den goda (och nyttiga ) skaldjursröran som jag gjort i ordning till kvällens bakade potatisar som egentligen stod på menyn. Och sambon var inte direkt svårövertalad, vi skyller på att pizzan firar 40 år idag .

Är det nån som börjat läsa kapitelböcker för sitt augustibarn, typ Astrid Lindgren eller liknande? Inte småbarnsböcker, utan mer text och lite mer svårtillgängligt. Abbe gillar ju att läsa länge, men vi har delat upp nån riktigt lång bok på två nån gång, men vi har inte börjat med såna kapitelböcker som jag menar. Vi funderade på om det kanske var dags. Jag ska provläsa lite i Ronja för honom ikväll, och se om han gillar det.

Ja, Abbe gillar ju också längre bilderböcker, det är därför jag kände att det kanske skulle funka bra med en "riktig" bok också. Utan bilder är inga problem oftast, vi brukar läsa klassiska sagor ur ett sladdrigt, litet, bildlöst häfte som vi fick på Sagostigen i somras . Ronja gick bra också nu, men jag vet inte heller hur mycket Abbe fattade. Men det kom ingen störtflod av frågor och han ville läsa mer när jag sa att det var dags att sluta för idag, så det verkar populärt i alla fall.

Och jag, som har visning i februari, blev mest förälskad i marsnyheterna ... Buhu, då kan jag ju inte köpa dem... Men sambon blev lite kär i varmkorvarna, och önskade en sån till sig. Tur eller otur att den inte finns i vuxenstorlek .

Jag tycker Lindex har ryckt upp sig ordentligt sen vi fick våra -04:or! Då hittade jag aldrig nånting, nu handlar jag en stor del av Millas basgarderob där. Till Abbe hittar jag väl inte alltför mycket, men jag har å andra sidan inte letat massor heller. De stora byter ju inte storlekar på samma sätt som de små gör, så hans kläder är det inte lika stor omsättning på.

Jaaaa, det ska jag ha ! Huset är nystädat (men som vanligt hemma hos oss så är det nog bara vi som ser det - det ligger fortfarande saker lite här och där men vi vet att det är städat och rent), tårtan är påbörjad och allt som ska handlas har handlats. Nu ska vi bara göra i ordning några sallader (ja, vi är inte galna, de här salladerna måste enligt min kompis absolut göras dagen innan) och sen ska även vi sjunka ner i tv-soffan och kolla på spektaklet.

Den här ettåringen jag har är helt galen. Abbe var vild, men på ett annat sätt. Han var så aktiv, aldrig stilla en sekund. Milla är en daredevil istället. Hon är ju rätt stillsam, så det kommer helt oväntat också. Hon ska klättra precis överallt. Klättrar upp i vår säng och står plötsligt på nattduksbordet. Igår satt jag vid matbordet och läste tidningen, då hon klättrade ur matstolen, upp på sin bricka och till slut stod hon med fötterna på brickan och händerna på matbordet och lutade sig över mig. DÅ tittade jag upp och fick syn på vad hon höll på med... Hjärtat i halgropen! Och den matstolen har Abbe aldrig klättrat upp ur, inte ens när han blev större. Pust!

Ja, den där melodifestivalen blev det inget med igår. När vi äntligen var klar med våra sallader och kunde slå oss ner med en bakad potatis framför tv:n så var alla bidrag redan sjungna. Så vi tycker inte det kändes så intressant, och kollade på den inspelade sammanfattningen av LOST, som gick tidigare i veckan, inför säsongsstarten. Och vilken kanonsammanfattning det var, nu blev jag verkligen sugen på att se de nya avsnitten ! Annars tycker jag att vissa tv-serier förlorar lite av sin lockelse efter ett långt uppehåll, men det här var bra bränsle!

Delmoment ett i projektet Millas kalas är avklarat. Barnfamiljer har kommit, blivit mätta, förhoppningsvis haft trevligt, och gått. Diskmaskinen är påsatt, lillan sover, storen somnar nog snart (eller så blir det bara en mysvila med pappa), det är diskat och undanplockat och delmoment två inleds klockan fyra. Då kommer släktingarna. Inte lika många barn, men desto mer folk. Fråga mig inte hur vi ska lösa bestickproblemet, vår påse med reservbestick är spårlöst försvunnen. Jaja, allt löser sig!

Haha, nu sa Abbe åt sin far: "Gå, så jag får somna ifred" ... Och den där pappan, han gick bara vidare till nästa säng och lade sig där istället. Jag tänker inte lägga mig, för då kommer jag aldrig upp igen. Jag ska ta med mig boken ner istället och softa lite innan akt två.

...och Milla tackar ! Gårdagen var som vilken annan dag som helst, själva firandet gjorde vi oss av med i söndags. Akt två av kalaset gick bra, och det var överlag lugnare under dagen än vad jag hade trott att det skulle varit. Milla fick jättefina och jättebra presenter, och bäst av allt: inget överflöd ! Det bottnade sig kanske i att far- och morföräldrar kom utan paket. Ena halvan ska Milla få tapeter och tapetseringshjälp av och den andra halvan har redan handlat en vinteroverall till nästa år till henne och så sköt de till lite pengar till att köpa saker till rummet också. Perfekt !

Sen fick Milla en jätterolig gå/åkgrej som var ett flygplan med Musse Pigg som funkade som det skulle under kvällen, sen slutade propellern funka ... Hade det varit efter ett halvår skulle jag nog inte ha brytt mig, men en dag? Nej, den får sambon åka och byta idag. Och jag vet att de ska hålla, för kusinbarnet har en precis likadan och den är tre år gammal snart och funkar prickfritt.

Milla toppade med att börja gå mycket under eftermiddagen då släkten var här! Jag ska väl inte säga att hon går, till det är balansen alldeles för dålig, men från att ha stapplat några steg mellan oss om man lockar så släppte hon plötsligt taget och spatserade ut över golvet helt självmant. Och det var ju kul, så det ville hon göra mer. Och mer.

Jag funderar på om jag ska ta mig till öppna förskolan idag på fm när jag lämnat Abbe på dagis. Men det krockar med Millas sovtid, så jag veeeet inte... Men det vore ju samtidigt roligt för henne också. Sover hon senare blir det lite struligt också, för jag ska till tandläkaren tidigt på eftermiddagen. Jaja, vi får se hur jag får ihop det.

Skåne känns inte helt aktuellt för oss i sommar. Men jag säger inte tvärt nej , vi får se när det närmar sig och datum och planer börjar sätta sig. Fast det ÄR långt för oss, det måste jag säga. Vid Linköping nånstans gick väl vårt smärtgräns för hur långt vi kör med barnen...

Fru H, vad störande att de inte kan få tummen ur och ge besked! Det är ju det bästa för alla parter. Men du VILL, eller hur?

Grattis Edma ! Roligt att du är gravid igen, och hoppas att vi får se dig lite oftare här inne !

Jag tror, precis som Pejo, att det där med "va?" och "vad sa du?" hör till åldern. Jag har en kompis vars barn säger "va?" precis efter ALLA kommentarer, och har gjort så ett tag. I hans fall är det tydligt att han försöker köpa sig tid till att tänka efter vad det egentligen var som sades. Abbe har inte hållt på så alls, förräns för nån vecka sen. Då satte han plötsligt igång med "vad sa du?" rätt ofta. Och jag tycker mig se ett mönster, det är när jag pratar om nåt som inte är helt självklart för en 3½-åring som han säger det. Jag tror att även han vill ha tid att tänka, att förstå, att få lite förklarat. Förut kanske sånt som man inte riktigt hänger med på har fått passera utan närmare eftertanke, men som vi alla vet så vill gärna 3½-åringarna förstå ALLT och då kanske också det märks på att de inte släpper sånt de inte hörde fullt ut/förstår fullt ut på samma sätt som tidigare. Sen är det såklart jättebra att man ber förskolan hålla lite koll om man känner sig fundersam eller orolig .

Jag är stammis hos optikern nu. Silikonlinserna känns skönare än vanliga linser, men jag har fortfarande skav på hornhinnan! Trots vila och trots att jag är sparsam med användningen. Det känns ju inte så bra, så nu ska jag testa endagslinser istället. Jag har inte behov av att ha linser jämt, så det är okej för mig. Jag vill ju inte skada ögonen för alltid...

Igår när jag var på väg hem från öppna förskolan så gick jag förbi Abbes dagis. Inga barn var ute, men plötsligt kommer en liten Abbepalt runt hörnet med en kompis. Han blev jätteglad att se mig och frågade om jag skulle hämta honom nu, men när jag sa att jag skulle till tandläkaren och att jag skulle hämta honom i vanlig tid så accepterade han glatt det och ville bara ha en kram och en puss innan jag gick. Vad glad man blir att det går så bra ! En av fröknarna berättade att hon hade blivit lite nervös när hon sett mig, för det är långtifrån alla barn som klarar att mamma går förbi på det sättet. Samma dag hade de haft en liten vars hela förmiddag hade blivit förstörd efter att mamma gått förbi.

Tandläkaren förresten. Vad är det för plågeri de har börjat med? De kände med den där spetsiga grejen under tandköttet på alla tänder, fram- och baksida! Gjorde skitont! Det har de aldrig gjort på mig förut. Brrr... Inga hål hade jag, men massa pengar tog de av mig. Fast det har de förstås gjort förut .