För oss med barn som inte sover!!!

Alla barn har behov av att få bli behandlade med respekt. Gör jag inte det som förälder, så bryter jag inte bara mot FN:s barnkonvention utan också mot föräldrarbalken i Svea Rikes Lag.

Jag har två biologiska barn samt två fosterbarn.

Du påståt att jag angriper "folk", men vad är ditt ovanstående inlägg? En klapp på axeln?
Erkänn att min närvaro stör dig på så sätt att de val vi har gjort, skapar dåligt samvete hos andra. Då ligger inte problemet hos mig.

Mitt barn har en för hennes ålder omogen sömncykel. Det har dock blivit något bättre under det senaste halvåret.

Vilket är fullkomligt normalt. De här 20-40 minuters sömncyklarna är ett prevent mot SIDS.

Tids nog (om barnet i lugn och ro får mogna i sin sömnrytm) kommer barnet att öka på tiden för varje sömncykel.

Mitt äldsta barn fick en mer "vuxen" sömncykel under sitt tredje levnadsår, medan min yngsta som snart fyller tre, har fortfarande en inledande sömncykel på två timmar. Hon har dock mognat enormt mycket i sin sömn under det senaste halvåret.

Låter som en mycket god idé.

På vilket sätt skulle det skada ditt barn att du tog upp och tröstade henne? Det är snarare så att de barn som får sina behov snabbt tillfredsställda blir mer harmoniska.

Amma såklart!
Sen bär ni barnet i en ergonomisk bärsele och går ut och går i friska luften och tittar på den vackra naturen. Sedan kan ni bada tillsammans.

Hur kan man kalla sitt barn för "jävla monster"?
De som förlorat sina barn i t.ex svåra sjukdomar skulle vara vakna dygnet runt för att få tillbaks sina barn! De kan inte få sina barn tillbaka, däremot så kan ni återfinna harmonin i familjen. Men det går inte att finna någon harmoni om man kallar det om borde vara det käraste i livet för monster. Öppna ögonen och lyft blicken. Fastna inte i din egen självömkan, det hjälper inte dig och det hjälper absolut inte ditt barn.

Han lär heller inte sova bättre för att du tappar tålamodet och kallar honom för monster. Tvärtom, aggressiva vuxna leder till osäkra, otrygga barn som inte vågar slappna av.

Mitt råd är att komma ditt barn nära, så nära att du vet barnets alla signaler och uttryck.. Nära kommer man barn genom att vara med sitt barn på ett djupare plan. Att kommunicera, bära, amma (kan ju inte du), dansa, skratta, sjunga och hudkontakt och att bara andas tillsammans och uppleva livet.

Få sin vilja fram?
Det är då inte märkligt varför han är ledsen, må jag säga. Jag hoppas att det inte finns någon här som peppar eller stödjer ett dylikt beteende...

Barn som tröstas snabbt gråter betydligt mindre:
www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_325222.svd

Tror du på fullt allvar att han är kapabel till att fundera ut den typen av resonemang?

Självklart så slutar han att försöka kommunicera efter ett tag om ni inte bryr er om att trösta honom! Skulle du vilja bli behandlad så? Att ingen brydde sig om dig när du försökte kommunicera?

Jag blir uppriktigt ledsen och arg av att läsa det du skriver. Men det uppfyller bara de fördomar som jag besitter angående medlemmar i den här tråden.

Din son är hungrig!
Se till att barnets mor ammar sonen så ofta som han vill - dygnet runt. Ammar hon inte får ni ge honom ersättning också på natten. Pojkstackarn är ju alldeles hysterisk av hunger!

Bebisar upplever hunger som smärta, så det är verkligen inte konstigt att han skriker! Har ju ont ont ont, pga hunger!

Låt honom inte ligga själv och skrika. Viet fruktansvärt trauma för en sådan liten människa. Jag blir verkligen ledsen och förtvivlad av att läsa hur han behandlas.

I Cecilia I skrev 2008-01-27 18:33:32 följande:Att glesa ut amningarna är tyvärr inget att rekommendera, eftersom det kan ge problem på flera sätt. Dels så kan det leda till obalans i mjölkproduktionen. Den styrs ju helt av barnet sugande: Ju oftare du ammar, desto snabbare fylls det på med ny mjölk i brösten och desto mera ökar den totala produktionen. Om mamman i stället för barnet "styr" amningsmönstret så är risken både mjölkstockningar och att mjölkproduktionen får svårare att ställa in sig efter barnets behov.

Det stämmer inte att brösten inte hinner fyllas på om man ammar ofta. Det är faktiskt precis tvärtom. Amning funkar som när man spolar i toaletten, faktiskt!
Så fort man spolar, så börjar nytt vatten genast att fyllas på i behållaren ovanpå toan. Och det är samma sak med amningen: Så fort du börjar amma och mjölken drivs ut ur bröstet, så sjunker direkt trycket inne i mjölkkörtlarna och ny mjölk börjar genast att rinna till. Ett bröst kan därför aldrig bli tomt, det fylls på hela tiden under och efter amningstillfället tills trycket åter är maximalt.

Att glesa ut amningarna kan också förvärra magknipet, eftersom risken då är att barnet har hunnit bli så vrålhungrigt när det väl får bröstet att det sväljer mera luft och får mera gaser och knip. Det är ofta också svårare för barnet att få till en optimal amningsteknik om det har fått vänta länge på bröstet och hunnit bli jättehungrigt, otåligt eller kanske t o m trött av att ha fått gråta.

Att amma fritt orsakar inte magbesvär hos barnet, det är en gammal och seglivad myt tyvärr. Bröstmjölk är otroligt lättsmält, det stannar kvar kort tid i magsäcken och är "konstruerad" för att tillföras barnet ofta. Spädbarns nervsystem är ju väldigt känsligt för blodsockerfall, därför är det bra att barnet ammar ofta eftersom blodsockerhalten då hålls på jämn nivå. Går det längre tid mellan amningarna kan den hinna sjunka väl djupt ibland.

Bröstmjölken innehåller också särskilda enzymer som hjälper matsmältningen att fungera bra, plus att själva sugandet på bröstet utlöser mag-tarmhormonet cholecystokinin hos barnet. Det hjälper och lugnar också magen.

Lågt, lägre, lägst.

Mitt barn sover, men har nattliga uppvak. Varför? För hen har en för henoms ålder omogen sömnrytm, med 45 minuters intervaller. Detta pga ett trauma som intraffade när hen var tio månader. Mitt barn har hela tiden haft en progression i sin sömnmognad och vi ser hela tiden positiva förändringar. Inom en kort framtid räknar vi med att hen kommer att sova hela nätter, utan några metoder överhuvudtaget.

Skillnaden ligger också i att vi inte ser henoms sömn som något problem, utan som en helt naturlig utveckling. Mognad ska inte forceras.

Tilläggas kan att hen är väldigt aktiv, tidig både verbalt och motoriskt och fungerar alldeles ypperligt i sociala sammanhang. De nattliga uppvaken har således ingen påverkan på hens utveckling.

Nej, verkligen inte. Mitt barn blev allvarligt sjukt.

Javisst var det jättekul att mitt barn var dödssjukt. Hurra!

Mitt barn vaknar inte var 45:e minut. Sömncyklarna är så långa.
Mitt barn tar ingen skada av sina uppvak, således behvöer vi inte oroa oss det minsta.
Min man är läkare, jag litar på honom och hans kollegor.

Jag vidhåller fortfarande. Lågt, lägre lägst.

Det går nog inte att hitta föräldrar som är mer engagerade och pålästa som inom AP. Ditt påstående om projicering kan appliceras på alla föräldratyper och inte enbart påAP-föräldrar som du vill få det till att framstå som. Det är oerhört sunt att analysera och reflektera över sin egen barndom för att hitta ett förhållningssätt där barnens utveckling kan frodas optimalt utan negativ eller destruktiv påverkan.

Vårt föräldraskap är inte renodlat AP, vi influeras av olika förhållningssätt och AP är ett av dem.

Amerikanska psykologer avråder från cry-it-out metoder:
www.hno.harvard.edu/gazette/1998/04.09/ChildrenNeedTou.html

Man får inte vattkoppor samtidigt. Inkubationstiden är 10-26 dagar. Vanligast är 14-16 dagar.

Det innebär inte att hon behöver ha blivit smittad.

Jag skulle aldrig önska någon annan att bli sjuk. Inte ens av en sådan sk "banal sjukdom" som vattkoppor. Jag har personlig erfarenhet av hur vattkoppor kan leda till mycket lidande och följdsjukdomar.

Jag tycker således att det är alldeles för tidigt att "jaga" vattkoppsvirus redan i tvåårsåldern. Har barnet inte haft sjukdomen när det kommit upp i yngre skolåldern, är ett "jagande" mer förståeligt.

Nej, att ni drabbades av viruset i familjen var väl inte medvetet. Men att hoppas på att en tvååring ska bli smittad av sin syster, är väl i allra högsta grad medvetet?