bonusbarn i sovrummet?

Jag har inga bonusbarn så jag kan ju inte säga säkert hur jag skulle gjort eller kännt mig. MEN jag tycker spontant nu att det är lite konstigt att du inte vill ha henne i ditt sovrum. Hon är ju ett barn! Och vill inte du att hon ska sova med er så får ni nog fixa så att pappan kan sova med henne de nätter hon vill det i någon annan säng. Om det inte är så att ni tycker att hon börjar bli för gammal för att sova med föräldrarna. JAG tycker att ett barn har rätt att krypa ner hos sina föräldrar när de vaknat på natten och är rädd eller inte kan somna av någon annan anledning!

tack for svaret men..jag har min egen 3.5 manad gammal bebis har och det gar bar ej for henne att sova med mig, hon ar for gammal och hon kissar pa sig och badar inte. det blir for trangt for alla att sova med en ny bebis. jag tror sakert pa att du skulle kanna dig lite annorlundare omdu hadde en bonusbarn. jag ar nyfiken pa att hora fran andra bonusforaldrar. jag valkommer all kritik eller rad

Jag tycker nog lite synd om bonusbarnet, faktiskt. Har både bebis och nioårig son. Det händer ibland att han kommer in och lägger sej hos oss, för han har drömt nåt, eller inte kan sova. Inte ofta, men ibland. Det måste barn få göra! Tänk dej själv att vakna mitt i natten och vara rädd!

Eftersom det är mannen som är bonusförälder så får jag väl svara för honom. Han har inget emot att sonen kommer in och lägger sej om han behöver. Han brukar till och med säga till honom att ligga på hans sida, för jag blir så grinig när jag väcks mitt i natten. Kan inte hjälpa det...

När du säger att hon är för gammal har du verkligen fel! Har hon mardrömmar eller liknande har det ju inte med ålder att göra.
Däremot kan jag förstå att det inte är så värst trevligt när hon kissar i sängen. Och att hon inte duschar är väl inte hennes fel? Det får väl hennes far se till att hon gör!

Min son är som sagt min egen, men jag kan inte alls sova om han kommer och lägger sej, så jag har börjat att följa honom tillbaka till sin säng och natta honom där igen istället. Det är väldigt sällan nu.

Kommer hon varje natt, eller? Ni kan ju lägga in en madrass bredvid er säng i så fall, så hon kan lägga sej på den.

Då var man fru Byrlén...

Hon kommer inte varje natt men hon kommer jamt in nar jag byter om mig och sant utan att knacka pa dorren, aven om jag har bett henne snallt att knacka forst, jag tror att hon glommer bort. jag tycker inte alls illa om henne och hon ar valdig rar, bara det att jag vill inte sara hennes kanslor och beratta att hon luktar lite illa och att hon maste kissa innan hon gar och lagger sig sa att hon inte kissar pa sig sa under natten. Hon blev ledsen en gang nar jag sa nagot.
nar det kommer till hygien sa ar det ju hennes bioforaldras ansvar att lara henne att ta hand om sig sjalv. Det ar inte hennes fel, utan hennes mors fel tycker jag i detta fall for hon bor hos sin mor och kommer hit under sommarlovet och vinterlovet.
bast nog att lata hennes far ta hand om det har med hygienet, kanske fa sitta ner och prata med henne igen nasta gang hon kommer hit. pa ett snallt satt forstass!

Men herregud, du som bonusförälder måste väl kunna se till att hon badar/duchar? Det är väl inget pinsamt att säga till om, du behöver ju inte uttrycka att hon luktar illa. låt henne bada tillsammans med bäbisen när du badar den. Jag har själv inga bonusbarn men jag har däremot varit ett själv och jag hade inget emot att min bonusmamma sa åt mig vad jag skulle göra. Ni är en gemensam familj även om du inte är hennes biologiska mamma.

Sen att du inte vill byta om inför henne visar väl mer att problemet ligger hos dig än henne. Jag förstår inte varför du inte kan byta om när hon ser?

Vad säger hennes pappa då? Vill han inte kunna ha BÅDA sina barn hos sig i sängen?

Det kan ju vara såatt du ts ser barnet som  så väldigt mycket större  än vad hon är. Inget konstigt med det man växer ju  med sina egna barn .

Visst ligger väl s.a.s. det största ansvaret på dom biologiska föräldrarna när det kommer sitt styvbarn m.m.
Men det betyder ju inte att man kan vara med och påverka vardagen och sätter att leva och agera som styvförälder.

Är bonusmamma själv åt en numera snart 8-åring.
Och visst kändes det konstigt i början när han kom och kröp ner i sängen för att han vaknat m.m. Men jag visste attdet var viktigt för honom att känna att han fick så jag sa inget.
Efter ett tag, allt eftersom jag lärde känna honom bättre så blev det allt mysigare att han kom och kröp ner (även om det i min smak blev lite trångt) men det går snabbt över.

Många gånger räcker det med att dom vet att dom får komma om dom vill för att dom ska känna sig så pass säkra att dom inte gör det.

Men å andra sidan så bor han hos oss på veckorna som det är nu så jag har ju större möjlighet att lära känna honom mer som en familjemedlem på det viset...

Angående dusch/bad.
Vad förväntar du dej av 9-åringen enegtligen?
Även om hon är stor nog att veta att man duschar/badar för att hålla sig ren så är hon inte stor nog att förstå hur ofta det kan behövas och där behöver hon vägledning.
Varför skulle inte du som styvförälder inte kunna hjälpa henne på traven med den?
Man behöver ju inte ens påpeka att hon luktar, bara att ta fram en handduk och säga "nu är det dags att duscha".
Du kan ju inte förvänta dej att mamman ska ringa när hon är hos er för att säga till henne att hon ska duscha.
Och pappan då? Han kan väl hjälpa till med det han också?

Men det är väl inte biomammans ansvar
att duscha flickan när hon är hos er?
Du och Pappan måste väl kunna säga till henne att gå
och kissa innan hon lägger sig?
9 år är ju inte jättegammalt.

Måste få fråga om hon nu kissar på sej,är bara 9 år och luktar lite illa , va sjutton är ni för föräldrar då som inte dushar av henne vid sånna "olyckor"??
Borde väll höra till en självklarhet att man fixar sånnt direkt när olyckan är framme.
har själv en son på 9 år och jag kan säga att han inte dushar eller byter kläder såvida inte vi säger till om det.