V.V.S-tråden. Våga vägra skov! Tråd nummer 10
Mammasknodd:
Jag vet inte vad jag fick för nått faktiskt. På min endoskopi (kan det vara en sån du menar med "lilla kolospopi? Alltså att de bara går upp en bit nerifrån liksom?) så blev jag inte sövd heller, tror jag... men det var typ 6 år sen så jag minns inte säkert! Jag var bara 15 då så jag kanske fick nått. På koloskpoin tror inte det var morfin, men jag vet inte säkert. Jag minns i alla fall att jag hade ett snack med narkosläkaren om hur jag inte gillade droger
. (Hade alltid NÅGOT att säga till alla läkare
). Sen när jag vaknade till så var jag helt hög och hälsade på ALLA (tog i hand och sa "vi har inte träffats förut va, hej!") hahaha. Så ja, lite kul var det väl fastän jag mådde piss hela dagen efteråt (pga att jag inte fick uppvakningsdropp men det får man ju i normala fall). Försök att inte oroa dig dock, det är inte så farligt som man tror.
Ja min bebis verkar må bra, som tur är. Han är till och med tjock! Hehe. Tjock och lång. Har inte tänkt så långt som att jag skulle kunna föda snart! Men han räknas ju faktiskt som en bebis på fredag enligt WHO (22 fulla veckor). Och vi har inte köpt en endaste liten pinal! Skulle ha flyttat för flera veckor sen men det går inget vidare tyvärr! Men jag får väl börja tänka på att något faktiskt skulle kunna hända ändå.
Har du testat magnetsmycken för din ledvärk? Min mormor hävdar att det hjälper lite i alla fall, hon har några stycken. Värt att testa? Sen låter det inte väldigt lite med 10mg prednisolon bara? Jag låg på 60 mg när jag åt det.
Grådis:
Åh nu blev jag sugen på räkmackor också! Och vi som inte har räkor här (sketen inlandsstad), bara tigerräkor. Jag vill ju ha såna där små
.
Men hör och häpna: Inatt gick jag inte upp EN ENDA GÅNG!!! Jag var helt chockad när jag vaknade vid 11
! Känns superskönt. Så medicinen funkar i alla fall äntligen!!
MaddiG:
Jag tar colifoam (som är ett kortisonskum man tar "lokalt" om du inte visste det redan). Jag tycker det är skönt för jag mår psykiskt dåligt av att ta piller, men det ger samma effekter och i någon mån bieffekter som kortison (fast jag tycker inte bieffekterna blir lika jobbiga som med prednisolon).
MaijaO:
Det tog mig några år också att inse att jag hade en kronisk sjukdom. När man mår dåligt så går man ju till doktorn och så får man nått och sen mår man bra liksom! Så jag förstår att det känns jobbigt. Jag medicinvägrade och gjorde det svårt för mina läkare så de skickade mig till BUP och grejer (jag var ju underårig) men tillslut har jag accepterat det ändå. Fast ibland så känner jag hur jag själv förnekar att jag är sjuk fortfarande och äter nått som är ett no-no eller så. Men man blir alltid påminnd sen igen. "Acceptance" är nog något man får kämpa med ett tag, och kanske resten av livet.