V.V.S-tråden. Våga vägra skov! Tråd nummer 10

Tack för komplimanger, gud va det ser ut som jag "fiskar" (efter komplimanger) ser jag nu när mitt nylle pryder hela tråden! Det är gjort med slingor, ja. Först la frissan en ljusbrun nyans  i hela hårbotten och sen varvade hon blrkning med min vanliga hårfärg så att jag inte skulle bli superblond direkt utan mer naturligt solblekt.

mumlin: Det där pilateskittet lät ju superbra, nåt sånt vore perfekt för mig att börja med tror jag!  Låter som du har haft en riktigt aktiv dag! Fortsätt så men glöm inte bort att vila också! Avis på ditt bakande, låter supergott!

68an: Vad kul att höra från dig, håller tummarna att det ska lösa sig till det bästa för dig!!!

Mammasknodd: ILCO är riksförbundet för stomi och reservoaropererade. Alla som har eller har haft stomi eller någon typ av reservoar är alltså välkomna att bli medlemmar. Tyvärr är det nog omognad som gör att en del har behov av att prata om bajslukt och annat, skulle nog inte heller känna mig så avslappnad på en sån arbetsplats! Förstår precis hur du känner angående att fråga efter en samtalskontakt! Min kirurgläkare mer eller mindre tvingade mig att ta emot samtalsstöd och det va det bästa som hade kunnat hända, jag hade nog varit väldigt motvillig till att söka den hjälpen själv! Håller tummarna att du slipper diabetes!

fairyfloss: Jasså bor du down under det hade jag missat! Ja då blir det helt annorlunda såklart med hur saker och ting funkar. Försök och ta det med ro så länge du kan då, som sagt nu vet du ju att du kan va hemma med barn ett tag.

Har nog inte tänkt på det där med färdigmat nåt särkilt, möjligt att det påverkar men inget jag tänkt på.

TrasigMage: Värk kan jag ha lite här och var ja, knäna och höfterna är värst för mig. Vet inte om det beror på sjukdomen eller på att jag är otränad, gissar att det är att jag är otränad, i alla fall värken i knäna. Jag äter ingen värkmedicin för tillfället (förutom panodil ibland för knäna eller annan värk).

Fru U: Jag har gjort gastro fast jag va inte sövd. Tror dom säger att man ska svälja för att annars så spänner man sig nog så det spjärnar emot men om man är sövd så kommer nog inte den effekten (att man spjärnar emot) lika mycket skulle jag tippa på. Om du känner dig orolig så rekomenderar jag iaf att du blir sövd för undersökningen är inte så kul även om man inte är orolig innan... Har hämtat ut teralendroppar på apoteket och ska testa första gången ikväll, tack igen för tipset, hoppas dom hjälper!

Tindras äiti: Usch vad trist med en så oförstående vän! Vet hon nånting om din sjukdom, har ni pratat nåt om den nångång? Skulle också va arg om jag va du!

Nallatalla: Ja visst är det dum åldersgräns, det är flera stycken här inne som varit intresserade men varit för gamla! Vem av er skulle identifiera sig med Agda 73 år, ni identifierar er ju med Madde 27 år! Tycker åldersgränsen borde gå vid 40. Sedan kunde det finnas en barngrupp också som va från 0-16/18 typ. Sak nästan föreslå det när jag träffar dom...

Nej det där är svårt... En del vänner tycker man att man har glädje av på många vis men ändå så finns inte förståelsen (eller viljan att förstå) där. Hur puckad va inte din kompis då! Trodde han att du fejkade att behöva bli opererad då också eller?!

Nej jag ska inte jobba imorn men däremot ska jag till stockholm och tåget går 06:43 så jag vet inte om jag vågar prova ikväll. Läkaren har ordinerat 1ml till natten vilket motsvarar 40 mg. I bipacksedeln står det att normaldos för vuxna vid sömrubbningar är 10-30mg så hur läkaren tänkte som ordinerade mig 40mg vet jag inte. Jag tänkte som du att det måste va bättre att prova en liten dos från början.

Känner man sig mycket pillerbakis av det eller...?

Meh, ännu skummare! Då såg han ju tydligen med egna ögon hur illa det var!

Ok! Ska tänka på det när jag testar första gången (och inte ta så stor dos!).

Tindras äiti: Inget är OT här vettu!

Skizzoklara: Hej! Jag äter Imurel. Jag är inte gravid och har inte planerat att bli det än men min läkare säger som din, att när det är dags för bebisverkstad så är det helt ok att fortsätta äta medicinen. På min medicinmottagning dit jag går har dom ca 200 patienter som står på Imurel och måååånga av dom har också varit gravida under medicineringen och det har fungerat utmärkt enligt min läkare. Enligt honom är infon i Fass förlegad men så länge det inte är ändrat i Fass så får såklart var och en göra sin egen bedömning. Själv vet jag hur dålig jag skulle bli om jag slutade med medicinen så det är inget alternativ för mig, när den dagen kommer tänker jag välja att lita på min läkare och fortsätta medicinera.

Angående arbete så förstår jag precis dina tankar. Själv har jag varit sjukskriven i 3,5 år och började arbetsträna i höstas. Jag jobbar i butik och jag får kämpa med varje dag och inte låta stressen påverka mig. Jag jobbar på att inte ta stressen "personligt" liksom, att det som sker det sker, jag måste hålla lugnet inombords.

Har fler tankar om just detta som du skriver om men jag hinner bara svara lite snabbt nu tyvärr, försöker hinna skriva mer imorn!

lärka78: Förstår att du är nervös, lycka till!!!

fairyfloss: Nej det är klart, det tänkte jag inte ens på! "Du vet ju i alla fall att du inte behöver börja jobba än på ett tag" jo men visst, småbarnsmamma är väl det tuffaste jobbet som finns! Det kommer säkert gå jättebra! Vi får hålla tummarna att det blir en stillsam liten bebis.

Jag kan tipsa dig om en sak när dte gääller maten och det är att om du INTE äter så läker inte tarmen. Tarmen behöver näring och nåt att jobba med för att tillfriskna så av två magont skulle jag välja "ätit-ont-i-magen" om jag va du... Fast det är tufft, jag vet!

MrsDream: Sitter värken på vänster sida av magen? I så fall tror jag det är ändtarmen du har ont av.

dalkulla26: Tyvärr så tror jag att ditt tänk är lite farligt... Jag tänkte också så förrut, att lite blod och slem hör helt enkelt till den här sjukdomen och det får man leva med. Jag är inte 100% säker men vad jag kommit fram till att jag tror är att om man inte lyckas få tarmen näst intill symptomsfri så får man inte tillräcklig behandling och mer måste till, alternativt sjukskrivning, ändrad livsföring o.s.v. Vad som än påverkar tarmen negativt. Som sagt så spekulerar jag bara men min misstanke säger mig att om man inte blir utan blod och slem någonsin så kommer det förr eller senare försämras ännu mer. Vill INTE skrämma dig på något vis och jag hoppas inte att jag gör det. Kan bara tänka nu i efterhand att jag inte tog mina symptom på allvar innan jag opererade bort tjocktarmen, jag trodde att dte hörde vardagen till precis som du. Jag tycker om inte annat att man har rätt att "kräva" att få må bättre än så! Hur det nu ska gå till, kanske finns det andra saker annat än medicinering som du kan behöva ändra på i ditt liv för att tarmen ska må bättre? KRAM!

grådis: Ja det låter kul, hoppas att jag kommer tycka detsamma sen om våra träffar!

Till alla: Själv har jag haft en lång dag idag! Åkte tåget till sthlm kl 07:43, blev fotad inför ett repotage, blev klar där kl 13.00, åkte tåget hem 14:20, jobbade 16:45-19:15 och nu har jag nyligen kommit hem. Björn väntar med McDonald'smat i vardagsrummet. Ville bara kika in här hos er först så jag kan stänga av datorn helt sen. Det är så lätt att jag fastnar här annars istället för att gå och sova!

Kram på er allihop och välkomna till er som nyligen hittat hit, hoppas ni ska trivas!

Molle72: Skickar en stor styrkekram! Har tänkt på det en del på sista tiden, hur det är för er anhöriga som står bredvid. Kan inte föreställa mig vad du upplever nu när Rebecca är dålig men förstår att det självklart måste va svårt. Om den dagen kommer då hon får genomgå en operation så tror jag absolut att hon kommer klara det utmärkt och vänja sig vid allt vad det innebär, inklusive ärr! Men det är en sorg för vem som helst, det går inte att bortse ifrån, även att aldrig mer få se "normal" ut med en slät mage. Kram! 

MrsDream: Hehe, så är det, man upplever helt plötsligt det som andra pratar om! Håller tummarna att det inte sätter igång "ordentligt" nu...

Tindras äiti: klart du ska dela med dig av sånt också om du känner att du vill, det är ju en stor del av allt som påverkas i ens liv när man är sjuk. Själv har jag en otroligt förstående och omtänksam sambo som aldrig pressar eller stressar mig. Därmed inte sagt att vi har det bra på den fronten, långt i från. Tyvärr. Åren av hemska undersökningar, sjukhusinläggningar där man känts sig som en nåldyna med alla dropp och provtagningar m.m. har satt sina spår. Närhet kommer inte lätt helt enkelt. Som sagt så har jag en förstående sambo men förhållandet sätts ju på prov helt klart...

Lällas: wow, grattis till INGA spår av inflammation i kroppen, vilken vinst! Och vilken underbar läkare du har, vad skönt! Många positiva besked på en och samma gång, nu blir det till att hålla tummarna för plus för dig/er också då!

Vad gullig du är, inte kan väl JAG va en förebild för nån?! Nej vars, jag förstår vad du menar. Jag hoppas att det kan bli så, att man ska kunna finnas som ett exempel för andra på att man kan trivas och va nöjd med sig själv fast man har stomi. Det låter så otroligt pretantiöst men jag önskar att jag hade känt till nån som hade stomi när jag opererades, nån ung "vanlig" människa som jag kunde känna igen mig i och relatera till.

fairyfloss: Tänker du nåt på vad du lagar för typ av mat och gör det i så fall nån skillnad? När jag hade tjocktamren kvar och va i skov (va i stort sätt i ett enda långt skov under två år fast jag inte fattade då) så hade jag en speciell maträtt som jag åt jätteofta och som kändes bra för magen, den enda maträtten som jag verkligen kunde svulla glupskt i mig utan att må dåligt. Jag kokade nån vit fisk med salt och peppar, gjorde sås på fiskskyn bara genom att reda den med mjölk och mjöl (med hjälp av en shaker), kokade ris och frysgrönsaker (ärtor; majs, paprika) och åt till. Det låter inte mycket för världen men det va sååå gott! Det smakade så bra just för att jag kunde äta en stor portion och fortfarande må bra. Mycket salt gör inget om man använder heller, en person med störd tarmfunktion tar inte åt sig så mycket salt.

Prommis: Har tyvärr ingen aning om penicillines effekt/icke effekt om man tar med mat eller ej men spontant tänker jag att du ska göra det som du tycker känns bäst för magen och allt... Spännande med bf snart, det kan ju bli en till VVS-bebis när som helst nu då!

Jenny F: Är 1-1,5 näringsdryck ALLT du får i dig per dygn, ingen annan föda/dryck? Låter inte så sunt... Klarar du detta hemma...? Det vet du bara själv, jag vill inte påstå att jag vet hur du borde göra men man blir lite orolig ändå. Hoppas badet hjälpte!

Mammasknodd: Jag fattar tyvärr inget av det din läkare dillade om! Känner inte igen tankegången alls.

Mammasknoss o Axelpaxel: Vet inte om ni missat nåt jag berättat, jag har nog inte talat klartspråk helt enkelt! Jag har fotats och intervjuats för en tidning och repotaget handlar om ens kroppuppfattning kan man väl säga kanske. Jag får inte berätta mer om det innan tidningen publicerar, dom vill undvika att andra tidningar får samma idé till uppslag. Jag berättar mer när jag kan, tidningen kommer ut i vår!

dalkulla26: Skönt att du inte tar illa upp! Jag är så som person att jag så ofta jag kan väljer att säga sanningen så som jag ser den, även om den inte alltid är bekväm att höra. Tycker inte man gör sina vänner sin tjänst genom att inte våga säga till när man ser nåt man vill "säga ifrån" om. Sen får man göra det så finkänsligt man kan och självklart inte tro eller påstå att man själv vet bäst. Men kanske ligger det nåt i det då, att magen inte riktigt orkar med det tempo du försöker hålla? Jag har tänkt förrut nån gång om dig att du verkar va en sån tjej som många av oss är med dessa sjukdomar, man försöker va så duktig man kan i alla lägen och göra rätt för sig jämt, jämt, jämt. Man måste prestera och visa att man KAN för att duga, har svårt att inse att man duger bara genom att finnas till och vara den man är. Nu vet jag självklart inte att du är sån men jag vet att många som drabbas av dessa tillstånd är sådana. Man inriktar sig så mycket på att "duga" att pressen av det sätter sig på magen. Tror du att du kan hitta nån bra lösning på det hela då, nåt du känner dig tillfreds med?

Jag fick låga vita blodkroppar när jag började min Imurelbehandling också. Jag fick sänka dosen ett steg ett tag och sen trappa upp den lite saktare än vad som va tänkt från början. efter det fungerade det utmärkt.

mumlin: Kan bara instämma med Jenny F, du är sååå värd all uppvaktning du får!!!

Själv sitter jag hemma hos mor min och gluttar på "På spåret" medans jag knappar på hennes bärbara dator. Pepparkakor med ädelost och rödvin är tillbehör för kvällen. Mamma opererade handen i onsdags och får inte blöta ner den nu (den är väldigt väl bandagerad) eller anstränga denvså jag har hjälpt henne att tvätta håret, laga mat, diska o.s.v. Ska soffa på hennes bäddsoffa inatt och ta ett långt varmt bad i hennes badkar imorn. Har inget kar hemma så det ska bli så skönt!

Krya på er alla som känner sig krassliga och en stor kram till er alla! Nu ska jag gå in på tråden för planeringen av vår date och se om ni planerat vidare nåt mer, längtar efter att träffa er!

Molle72: Vilka duktiga döttrar du har! Skönt att få hjälp med hemmet nu kan jag tänka. Angående badmode m.m. så såg jag en jättesnygg badräkt på Hm's hemsida som säkert vore perfekt för att dölja ärr eller annat och ändå modern!

http://shop.hm.com/se/?action=viewshoppingwindow&dept=DAM_SPO_BAD_BAD

Helt förståeligt att du "bara" hinner skriva om er situation, vi är nog alla glada att du vill uppdatera oss!

Hej, hej! Här är jag fast jag är trött, trött, trött. Det blev en ordentlig urladdning igår (om ni fattar vad jag menar...).

Lite kommentarer om det ni skrivit:

mumlin: Jag vill gärna ha recept! Har inte varit på ILCO-träffen än, den är i februari.

MrsDream: Håller tummarna att skummet hjälper nu då! Jag har haft rätt bra effekt av den några gånger.

68an: Låter läskigt med hjärtat... Förstår att du är rädd! Åh försök att inte ha dåligt samvete för hur ofta/sällan du skriver i tråden, det är inte dåligt samvete tråden är till för! Kram!

Axelpaxel: Jag säger till innan tidningen kommer ut . Vad trevligt med tjejkväll! Sånt behöver man ibland, jag känner mig alltid stärkt av såna kvällar

Jenny F: Ja va rädd om dig bara som sagt, kroppen behöver näring och vätska (framför allt vätska) men det vet du såklart. Jag har ju en Ileostomi (bara tunntarmen kvar alltså) och maten går snabbt igenom systemet. Inte så att ALLT som kommer ut är ren föda, det är avföring fast med mycket rena matbitar i (sorry om det vände sig i magen på en del nu!). Kroppen hinner inte få i sig all näring, salter och mineraler den behöver nej, tyvärr. Jag har blivit rekomenderad av läakre och dietist: B12, resorb (6 tabletter upplöst i vatten/dag och tillskottet "Mitt val kvinna" för att få i mig allt jag behöver. Hoppas du mår bättre snart!!!

grådis: Tack, vad gullig du är! Jag tycker också det är skönt att va tillbaka i tråden, har tänkt på er och saknat er mycket när jag inte va aktiv här inne men orken räckte helt enkelt inte till. Vi är nog många som känner igen oss i det jag skrev till dalkulla, om att prestera och duga hela tiden och jobba allt vad vi orkar för att inte påverkas av den yttre stressen. Verkar som det är vi som är så som drabbas av mag/tarmrelaterade åkommor... Jag har också haft mycket hjälp av en kurator (nu går jag till psykolog men innan hade jag en kurator). Hade aldrig klarat att börja arbetsträna i butik och klara av att hantera den stressen om jag inte hade gått till kuratorn och "jobbat" med mig själv innan!

Mammasknodd: Oj vilken pärs du fick va med om när du skulle handla! Det gick ju bra ändå men jag förstår att du kände panik! Det värsta jag vart med om va när jag va på väg hem från krogen en kväll (förstår ni att jag inte fattade hur sjuk jag va, vad gjorde jag på krogen? Nykter va jag ju inte iaf...). Fick sätta mig på ett mycket olämpligt ställe och jag tycker synd om den/dom som kom dit dagen efter! Jag hade valet att sätta mig synligt eller undanskymt, valde undanskymt såklart. Kan inte ens skriva vart det va jag satte mig för det är för pinsamt men inboxa mig om ni vill få er ett skratt!

fairyfloss: Jo salt behöver man extra som sagt. I alla fall när man har tjocktarmen bortopererad för det är den som suger upp salter från födan/vätskan och återför det till kroppen. Tror helt klart att detsamma gäller om man inte har tjocktarmen borta men att den är sjuk. Jag har haft extra saltbehov sedan jag va barn, långt innan jag fick tydliga sjukdomssymptom, jag tror min tarm hade störd funktion redan då fast att sjukdomen inte bröt ut förrän när jag va 19. Jag satt och hällde salt i handflatan och slickade upp när jag va barn, det va det godaste hjag visste, och att salta rå potatis eller äppelklyftor att äta. Tycker man DET är gott så måste man f*n ha en brist eller vad säger ni?

Angående att ha stomi så ja, det känns mycket bättre än innan, jag är mycketfriskare nu. Skulle jag välja nåt annat alternativ än stomi men fortfarande mår som jag gör nu så skulle jag välja det, självklart skulle det va skönare att inte ha påse på magen men det alternativet finns inte. För att må så bra som jag gör nu så behöver jag min stomi och därför är jag glad att jag har den! Jag levde inte ett värdigt liv innan.

Hoppas du får må bättre snart, toaspring ca 1 gång i timmen under nattetid låter inte så bra... Du måste va helt slut?

jajjaB: Hej på dig! Låter som du har det riktigt tufft nu, på flera fronter! Jag äter också Imurel och kände av illamåendet en del i början (även VÄLDIGT körigt och utspänt i magen) men jag blev rekomenderad att ta tabletterna på kvällen när jag skulle sova för att sova bort illamåendet, gör du det eller tar du tabletterna på morgonen/dagen? Den peppning jag kan ge är nåt som vi pratat lite om här nu i tråden, nämligen hur man hanterar yttre stess. Känner du att du kan hantera plugg och jobba och allt annat i din situation utan att lägga stressen i magen så att säga? Borde ju va svårt att undvika när du har så mycket omkring dig. Jag kan säga (som jag skrev tidigare till grådis) att jag aldrig hade klarat att hantera allt man går igenom utan samtal med min kurator. Jag har verkligen fått jobba på att lära mig hantera livets snabba vändningar utan att framkalla skov och sämre mage. Går du och pratar med någon, tror du att det skulle va nåt för dig? Vi kanske har pratat om det tidigare, minns inte tyvärr!

I alla fall så vet du att du har ett helt gäng här inne som lyssnar när du behöver ventilera, känn dig inte tvingad att läsa allt som alla andra skriver om för det, det orkar man inte när man är så mitt uppe i saker i sitt eget liv som du är nu! Ut med skiten här så det inte sätter sig i magen på dig så kanske Imurelen kan börja göra sin verkan?

Skizzoklara: Jag säger det igen (konstigt att vi ofta har samma funderingar kring livet samtidigt ), att lära sig att hantera yttre stress som ett jobb innebär utan att ta på sig det själv är A och O tror jag. Det är det som hjälper mig nu i alla fall, att jobba varje dag med att ta en dag i taget, en sak i taget, låta livet och männiksor passera min väg och allt annat som händer det med, jag deltar i det jag ska delta i (på jobbet till exempel) men jag försöker ALLT vad jag KAN att behålla lugnet inombords. Stressar jag upp mig och pressar mig själv längre än vad jag orkar så framkallar jag magproblem direkt.

Molle72: Kläder kan va lite trixit men jag försöker att se det som praktiska problem som kräver praktiska lösningar och försöker man att se det så, så finner man ofta lösningarna också. Jag har kommit på flera trix jag använder mig av för att kunna ha EXAKT de moderna och ungdomliga kläderna jag vill ha och så det samtidigt ska funka med påsen. Hör av dig/er om ni vill veta mer om det.

Angående operation så är det nog väldigt varierande hur lång tid det tar. Jag tror dom har sagt varje gång innan jag opererats att det kommer ta ca 2-3 timmar men ibland har det gått snabbare och ibland har det tagit längre tid. Min mamma har känts sig lite tryggare med vetskapen att min opererande läkare lovat att ringa henne direkt när operationen är klar så hon direkt får besked om hur det har gått och att det är över. Hon har försökt sysselsätta sig med att fika med en vän eller liknande under tiden jag har opererats. Dels kan vännen hjälpa till att distrahera lite om det går men även funnits där bara för att hon ska kunna prata så mycket hon vill om hur hon känner. Det finns nog inget lätt sätt att vänta på sin dotter under operation! Jag vet inte själv eftersom det är jag som varit dottern och inte mamman varenda gång men jag kan ju inte tro nåt annat... Jag har legat olika länge inne efter mina operationer. Efter första operationen låg jag inne i 10 dagar men det va en extremt lång vistelse för den typen av operation (enligt de som vårdade mig då). Jag fick problem med smärtlindringen och va i riktigt risigt skick innan operationen, därav den långa inläggningen. Efter min senaste operation (då jag tog tillbaka stomin efter att jag hade haft IRA) åkte jag hem på den 4:e dagen. Det är istället extremt snabbt men jag ville inte stanna en sekund längre än nödvändigt så jag kämpade på som attan för att klara att komma hem.

Som sagt, mejla mig ([email protected]), inboxa mig eller skriv här om ni vill veta mer, få råd eller bolla funderingar!

Vill inte tjata på er men jag tänker att nån kanske har missat den info jag hade om ILCO's beslut att föryngra organisationen så därför berättar jag igen. Skulle va superkul om fler ville följa med (Lällas kanske?)!!!

Har fått besked från Eva Kindvall, ordförande i ILCO. En ungdomsträff ska ske i Stockholm den 22-24:e februari och jag har fått i uppdrag att "ragga" med mig så många jag kan! Dom ska nämligen starta upp en ny ungdomsverksamhet och lägga mer vikt vid att föryngra organisationen och tvätta bort pensionärsstämpeln.

Ungdom räknas man som när man är 18-30 år, träffen sker från fredag kväll till söndag lunch, ILCO står för alla kostnader (mat, hotell, rubbet).

Är man intresserad så innebär inte det att man MÅSTE va med i nån styrelse eller ta på sig några åtaganden (jag tänker ligga lågt för jag har inte ork/tid men jag är intresserad av att va med "på ett hörn").

Mejla ([email protected]) eller inboxa mig om ni är intresserade!

Molle72: Ärret gjorde inte så jätteont den första tiden, nerverna skärs ju av där så man är bedövad domnad just där. Jag har fortfarande inte full känsel vid ärret. Däremot kan man ju ha en del ont i själva magen där tarmarna skurits av och öm i hela magen eftersom tarmarna är svullna.

Det värsta för mig va att dom tog bort kortisonet efter att jag hade opererats. Jag hade stått på höga doser innan och effekten blev att ingen smärtlindring bet på mig när dom tog ut kortisonet. Dom pumpade i mig smärtlindring utan effekt men självklart trodde dom inte på mig, dom trodde att min smärta va psykisk, att jag va så rädd för att få ont så att jag trodde att jag hade ont. Tillslut upptäcktes missen och dom saktte in kortison på nedtrappning och äntligen så fungerade smärtlindringen.

Morfinet hade ingen negativ effekt på mig (som Fru U nämnde hade skett för henne), förrutom att jag fick en jävulsk abstinens när jag inte skulle ha morfin mer. Sömnlösa nätter med myror i hela kroppen. Hade ju dock fått enorma mängder mer än normalt som du kanske förstår på det jag skrev innan här.

Skizzoklara: Låter ju jättebra med en IBS-coach, nåt sånt hade jag behövt när jag fick min diagnos! Avokado och olivolja har jag hört är bra och det åt jag mängder av när jag va dålig. Kokt pasta med mängder av olivolja och lite kryddor va middagen många gånger.

fairyfloss: dom lät mig faktiskt hållas! Vet inte om dom förstod att jag förmodligen behövde saltet eller att dom inte visste att salt på det viset i vanliga fall inte är hälsosamt men som sagt, jag fick äta mitt salt om jag ville.

Jag hade inte varit inlagd en ända gång innan den inläggningen då jag opererades akut och fick stomi. Ingen fattade hur dålig min tarm va, allra minst jag. Jag jobbade och pluggade samtidigt, va sjukskriven nån vecka kanske var annan månad då jag fick extra kortison men sen va jag tillbaka på jobbet och komvux. Det va aldrig tal om inläggning och jag ville inte ens bli inlagd då när det va så illa så jag sen fick opereras, det va mamma som insisterade, hon fick till och med övertala läkaren som tog emot mig på akuten. Han tyckte inte heller att jag behövde bli inlagd. Det enda jag vill säga med det är att man kan lura sig själv mer än man tror och bara för att man själv inte tror att det är allvarligt ställt så kan det vara det. Vill som vanligt INTE skrämma nån men ändå be dig/er att va lite vaksam (och aktsam). Det är aldrig bra att bli så akut sjuk som jag blev, den långa tiden jag behövde för återhämtning hade kunnat undvikits. Det är alltid bättre att operera en person som är vid förhållandevis god hälsa än totalt nedgången som jag va mot slutet.

Jag vill inte påstå att jag vet nåt om någon här inne men jag tror att jag böärjar förstå att många av oss fungerar och tänker ungefär likadant och jag vet hur jag tänkte och hur jag lurade mig själv. Önskar att jag hade fattat mer. Efter min första operation hade jag tyvärr en hel del lidande och som sagt, det hade kunnat undvikits.

Speciellt bra på att lura sig själv blir man om man känner press på sig att klara av allt och vara "duktig" inför andra! Mitt svar på hur jag mådde innan jag blev opererad va alltid "Det är som det är men det är ingen fara!" jag sa aldrig "Jag mår så jävla skitdåligt så jag tror jag behöver bli inlagd på sjukhus" för det fattade jag inte själv.

Angelstorm: Välkommen hit! Jag tycker absolut att du ska ringa läkaren. Det är bättre att försöka häva skovet i tid än att vänta tills det blir ännu sämre. Jag personligen har aldrig varit med om att det har mojnat av sig självt men jag har som du trott flera gånger att det skulle göra det. Jag har Crohns å andra sidan så det kanske skiljer sig något (trodde dock under alla år att jag hade Ulcerös Colit, fick ändrad diagnos för två år sen).

joannakba: Lärde dom dig inte på sjukhuset hur du skulle byta stomipåsen och allt?!!! Jag fick träna hur många gånger som helst på det innan jag lämnade sjukhuset så att jag skulle känna mig trygg med att kunna det när jag kom hem.

jajjaB: Ja då hoppas vi det hjälper att byta tidpunkt att ta Imurelen! Ja jag hade nästan för mig att du hade nämnt nån gång att du hade gått och pratat med någon. Låter jättebra om du lyckas känna att du ska ta det coolt och ta en sak i taget i alla fall, det är ju lätt att känna sig överväldigad med så mycket på en gånng annars!

 

Halloj! Nu är jag sådär trött igen! Inte konstigt dock, idag gav jag mig på att jobba 13-19:15, inte riktigt vad jag är van vid! Orkar inte läsa igenom vad ni skrivit sen sist men måste bara kommentera Fru U's maträtt igår, inte konstigt att du fick stopp! Enda paprikan jag kan äta alls är Aivar, sådan röra med paprika i, inga hela bitar alls. Endast väldigt lite svamp om den är väldrigt finfördelad, samma sak med lök och zuchini.

Puh, jag blir ännu mer utmattad bara av tanken på ditt stopp, hoppas det är över nu i alla fall så du kan pusta ut! Egentligen är det ju helt rätt tänkt att man ska våga ptova, jag försöker göra det så mycket som möjligt men just den kombinationen du gjorde skulle jag nog aldrig våga mig på!

Kram till er allihop, jag är helt ledig imorn så jag ska försöka hinna läsa ifatt allt ni skrivit om!