Är det synd om bonusbarn?

Ja, jag kan nog tycka att det är synd om bonusbarn..... kanske inte om man bara har en förälder och bor på samma ställe alltid, men att flytta runt och anpassa sig till två familjer måste vara fruktansvärt tufft. Tror att många bonusbarn mår dåligt även om de kanske inte yttrar det. Jobbar inom barnomsorg/skola och det märks väldigt tydligt på många barn i skolan vilka som bor hos kärnfamiljen och vilka som har splittrade föräldrar.... den krassa sanningen faktiskt.

Men hur ska man göra då?
För att de ska må bra?

Sätta barnen i fokus och hålla dem utanför eventuella vuxenkonflikter.

När det gäller VV boende så är det inte mycket att göra åt den saken- men man får vara lyhörd och försöka tillgodose barnets önskan så gott det går.

Tror inte man kan generalisera om att v.v barn mår sämre än andra barn. Tror det är helt upp till föräldrarna, bonusföräldrarna och barnets personlighet. Vid alla separationer måste man titta till barnets bästa och vad som verkar fungera bäst för alla parter. Vi har v.v och det fungerar bra och min dotter (6 år) vet att hon är älskad av alla - föräldrar, bonusföräldrar som bonussyskon (hon har ännu inga biologiska syskon) och skulle bli förtvivlad om hon inte fick åka till sin pappa eller till mig när det är dags för det, samtidigt som hon (precis som vi ) är flexibla när det är något speciellt som gör att vi ändrar lite i rutinerna.

Jag har i två års tid bott vav med min sambo precis som bonusarna eftersom de bor på annan ort och jag haft kvar ett eget boende och saker att göra på min ort också. Åkt fram o tillbaka med en väska. Inga som helst problem, bara trevligt med omväxling. För några dagar sen sa en av bonusarna "jag tycker det är perfekt att bo ena veckan på landet och ena i stan" (biomamman bor mer lantligt och vi i stan).

Jag tycker det är fel att ha bonusbarnet på dagis när man är föräldraledig. Nu när min man ska vara föräldraledig med vår lille kommer min stora vara hemma med honom efter skolan (han går i ettan och kommer hem vid 12). Vi har planerat ett barn till sedan och hur orättvist vore det inte att ha två barn hemma och ett på fritis... Nej, samma för alla!

Jag håller helt och hållet med dig ovan

Jag tror absolut att man kan älska ett barn som inte äår ditt eget men samtidigt ska man väl vara realistisk.

Jag tycker det är helt fel att bo med egna barn plus ett "bonusbarn" avskyr det ordet. Dessutom ska man väl som vuxen förstå att man aldrig kommer att behandla detta barn som sitt eget.
Alla barn som jag sett, dem som har en bra familj samt dem som inte har det, i båda dessa är "bonusbarnen" en aning otrygga, söker efter mer uppmärksamhet och gör en större revolt än annars. Är detta konstigt?

Varför välja att ha barn med flera olika pappor, jag skulle aldrig välja att utsätta mitt barn med att leva med en man som inte är hans pappa. Aldrig, alla har vi behov som behöver bli tillfredställda men dessa kan bli det när barnet inte är i närheten. Kanske är jag radikal i era öron men jag tycker det är en stor skam att man tar äktenskap och barn så lättsinnigt.

Så du tycker att det är en skam om man skaffar barn med två olika pappaor?
Om man skiljer sig pga av att det inte funkar. Träffar sedan en kille som man bor tillsammans med i åtta år. Känner då att man vill  ha ett barn till. Då är det allså en skam?

Jo,det är nog lite synd om de flesta barn från splittrade familjer, även om de vuxna gör så gott de kan,
Självklart är det bäst att växa upp med båda föräldrarna i en hel familj där alla älskar och respekterar varandra.