Är det synd om bonusbarn?

tycker som du ts!

Du menar att det är bättre för ett barn att växa upp i en icke fungerande kärnfamilj än i en fungerande "bonusfamilj" där det finns kärlek och trygghet? Jag tror verkligen inte det är bra för barn att växa upp i en familj där föräldrarna inte visar ömhet och respekt mot varandra eller bara bor ihop för barnens skull. Hellre då en i mina ögon "hel" kärleksfull familj med bonusföräldrar, ev bonussyskon och biologiska syskon (med vilket jag även menar "halv"syskon). Visst finns det fall där man kan hitta tillbaka till varandra igen, men jag tror de flesta barn har det mycket bättre med två föräldrar som respekterar varandra och inte bor ihop än träter i tvåsamhet. Men jag är inte helt naiv och tror att detta fungerar för alla. Själviska föräldrar som sätter sina egna behov förre barnets finns det tyvärr alltför många av.

Anonym inlägg 7: Ingenstans har jag väl skrivit att man skall vara på dagis 9 timmar per dag för det? Förstår inte var det kom ifrån.
Vi får ha större syskon på dagis 6 timmar om dagen, det tycker jag är superbra. Detta gäller bio såväl som styvsyskon. Jag kan inte för mitt liv tänka mig att min blivande 2-åring hellre skulle vara hemma och sitta och titta på när jag ammar än leka med sina kompisar på dagis, men alla är ju olika.

Och vem har förresten sagt att barnet så himla gärna vill vara hemma med bonusförälderna i alla lägen? Det kanske är den bästa lösningen för alla att ha bonusssyskonet på dagis/fritids 6 timmar per dag?
Oavsett vad man tycker så har man som bonusmamma rätt att ha det äldre styvsyskonet på dagis mer än 15 timmar i veckan och jag tycker det är riktigt.

Jag skriver att jag tycker det är rätt att man som bonusförälder inte skall behöva vara hemma med ett barn som inte är ens eget om man blir mamma. Varför skulle man? Även om det finns fler barn i familjen så tycker jag så. Sen tycker jag inte att man nödvändigtvis behöver dra det så långt så man har barnet där 9 timmar om dagen.

Har frågat i andra trådar men ej fått något svar där! Kanske får jag det här. Är det mer synd om mannens barn som har blivit styv/bonusbarn än kvinnans?

Jag tycker att det blir så uppdelat.  Skaffar man barn med en som redan har, så tycker jag att den ska ta lika mycket ansvar om barnen som den biologiska föräldern.
Därför tycker jag att det inte ska vara någon skillnad. Alla ska ha samma regler.
Sen så tycker jag att så som vi har det, att barnen bara får gå i mellan 8-11 på dagis är lite lite. Tycker att det vore bättre om de fick gå 9-14 tre dagar i veckan.
Jag menade inte att du hade skrivit att barnen skulle gå nio timmar varje dag, utan jag vet en del barn som har det så. Men om båda har ett varsit barn sen innan, och skaffar ett gemensamt barn. Ska då det ena barnet vara hemma och det andra få gå längre på dagis.? Det blir ju sån skillnad på mina och dina barn då. Alla kanske inte gör så att den ena får gå och den andra får vara hemma. Men det finns säkert de som gör så.
Å det tycker jag är så synd. Att det ska bli sån skillnad.
Nej då tycker jag att det är bättre att det är samma regler för alla!

Jag tycker inte att det är synd om bonusbarn av den anledningen i alla fall.
Alternativet är att bo varannan vecka hos ensamma mamman och varannan vecka hos ensamma pappan..  Fortfarande bara en person som älskar en. Dessutom så får dom ju aldrig möjligheten att få syskon (om det inte redan finns vill säga)
Barn behöver inte vara älskade överallt. Förskolefröken älskar med all säkerhet inte dagisbarnen på samma sätt som hon/han älskar sina egna barn och inte är det många mammor som tvekar på att sätta sina ungar där hela dagarna.

Det barn behöver är att bli respekterade. Så länge deras mamma och pappa älskar dom villkorslöst räcker det fint att övriga accepterar och respekterar barnet. Och vad gäller "halv"syskon så avgudar dom ju oftast sina stora syskon... oavsett om det är hel eller halvsyskon...

Dessutom så tror jag att ett barn som bor varannan vecka hos ensam mamma och varannan hos ensam pappa blir fruktansvärt bortskämt.
Att få syskon härdar.. och jag tror faktiskt att om de vuxna i relationen har lite vett så blir allt bra... 

Vuxna människor som däremot är svartsjuka på små tvååriga bonusbarn, dom är nog skadliga för de flesta.. :)

Jag tror iaf att de bonusbarnen som bor hos mig (2 st) att de har det bättre nu. Varje vecka så kommer de till en utvilad förälder som har avsatt tid för att bara vara med dem och göra det så mysigt och bra som möjligt. Jag skulle alltså tro att i vårt fall så får de mer vuxentid än innan.

Till sommaren så ska jag och min sambo få vårt första gemensamma barn. Och jag har frågat barnen om de vill komma hem tidigare eller vara lika länge på dagis/fritids som de är idag. De vill vara där lika länge. "Det är roligare där med kompisarna". Så man kanske inte alltid vet som vuxen vad de helst vill.

Sedan som en parentes så såklart är det så att det är vi vuxna som har ansvaret för att avdramatisera relationerna mellan bio och bonus. Här pratar barnen vitt och brett om vad mamma är duktig på och hur snygg hon är. Det är bara för mig att bita ihop. De har all rätt att tycka att hon är underbar, hon är ju deras mamma.

Nej, bonusbarn kan ha det lika bra som andra barn. Men det kräver en större insats av oss vuxna som befinner oss runt omkring barnen.

det är väl lite skillnad på dagisfröken och bonusförälder!
Jag tycker att det är så hemskt när man läser det du skriver.
Jag vill att mina barns bonusmamma ska älska mina barn.
Jag vill absolut inte att hon gör någon skillnad på hennes och mina barn.
Finns det inte fler som känner så?

verkligheten ar att vad TS skriver om och det kommer att jamnt vara sanningen. det ar valdigt synd om bonusbarnen. vuxna manniskors fel helt ut hallet. utmaningen ar att forsta att det ar ej barnens fel..var flesta gor mistag ar att bli arga pa barnen nar det ar foraldrana som du ar verkligen arga pa.

Klart man vill att alla skall tycka att ens barn är så fantastiska och underbara som man själv gör, och att de skall vara älskade av alla som är dem nära.
Men det som jag tycker är gulligt när min dotter gör, när hon far runt som en vilde i lägenheten och vänder upp och ned på allting, det kan någon annan tycka är asjobbigt.

Det min mans dotter gör som han tycker är charmigt tycker jag ibland är otroligt irriterande, kanske just för att jag inte har den den oreserverade kärleken till henne. Jag kunde inte förrän jag fick barn själv förstå hur man kunde stå och titta på ett sovande barn, jag tyckte verkligen det var helt ointressant. Det låter kanske lite hårt, men det väckte verkligen inga som helst känslor i mig förutom att jag tyckte det såg fridfullt ut.
Trots att jag INTE älskar min mans barn så ställer jag upp, ofta mer än både hennes mamma och pappa, och jag spenderar mer tid med henne än dem.
Om hon var dagisbarn skulle jag inte tveka att låta henne gå fulla dagar, och samma sak skulle gälla mina biologiska, om det kom ett litet syskon.

Varför måste man till varje pris försöka få en styvfamilj där man har olika släkt och olika boende att bli så lik en kärnfamilj som möjligt? Vända ut och in på sig för att alla beuslut man tar skall skona just styvbarnen från orättvisor? Orättvisorna drabbar ju i lika hög grad de barn som bor hos oss alltid, de som får mindre av allt inkl uppmärksamhet. Som bara får åka på semester en gång per sommar o.s.v.
Det kanske inte alltid är "kärnfamiljslösningar" som fungerar bäst i en styvfamilj.

Om man får välja mellan att leva i en kärnfamilj där alla är lyckliga och trivs så är ju det alternativet såklart alltid bättre - för alla (och enklare för både barn och föräldrar). Att skapa en ny familj kräver enormt mkt arbete för att få det att funka. Tar minst ett par år innan grunden är lagd. Men om man får det att funka så tror jag att det kan vara berikande och bra för både barn och vuxna. Mkt bättre än att växa upp med en ensamstående förälder. Men just vv-boende tror jag är ett vuxenpåhitt och jag tror att det är få barn som verkligen trivs med det uppdelade livet. För barn, tror jag att det är viktigast att föräldrarna tycker om och respekterar varandra även om de inte lever ihop och att barnet kan ha tillgång till alla föräldrar (bio- och bonus). Men när det blir uppdelat i "mammaliv" och "pappaliv" och vattentäta skott emellan tror jag att det är direkt skadligt. Som bonusförälder skulle jag aldrig vilja byta eftersom det verkligen har berikat mitt liv att fått "nya barn" och som bio-förälder är jag ändå nöjd med situationen men det har krävt sin arbetsinsats minst sagt.