Hej!!
Oj så trevligt att hitta er allesammans!! =))
Blev alldeles lycklig i hjärtat!
Jag slutade snusa på tolvslaget på Nyårsafton. Fanns EN snus kvar i dosan. (Bra beräknat)
Jag la mig och sov, och när jag vaknade kändes det ändå helt OK. Hade ju Onico hemma, så första snusen fick jag ju Ändå ta.
Sen blev det födelsedagsfirande och jag var som Upptagen hela dagen och kvällen. TILLS vi for hem. Jag trodde nog att jag skulle DÖ eller deppa ihop åtminstonde! Hade börjat med Viktklubben samma dag, vilket absolut INTE var så smart. Hade inga kcal kvar att äta för...
Jag blev mer och mer deppad. Vad var mer värt? Gå ner i vikt eller sluta snusa? Ja, men självklart var det ju att gå ner i vikt! Därför tyckte jag att jag skulle få snusa med ALL RÄTT.
Men tyvärr har jag en sambo som blev så OERHÖRT besviken på mig för att jag BÖRJADE OM att snusa efter 1½ års uppehåll. Så han klargjorde att han tyckte det var SUPERÄCKLIGT med snus.
Så då var jag tvungen att göra ett nytt val. Måste få bort det värsta snussuget innan jag tar tag i min vikt.
Det är ju faktiskt så att inom 2-3 dagar har nikotinet försvunnit ur kroppen, då är det bara vanan kvar att kämpa emot. & den tanken har tröstat mig Oerhört.
Den kvällen blev det i alla fall rostade mackor i MASSOR!!
Dagen efter rotade jag igenom soporna efter min dosa jag slängt (som låg Överst faktiskt och stirrade på mig) med den enda lilla snusen kvar... Och så TOG JAG DEN!!!
Aldrig i hela mitt liv har jag mått så bra!!
Men när det var slut.. ja, då var det bara att börja om igen. 2 dygn till .... *suck*
Men då klarade jag av det. NU är det söndag och nikotinet är ute ur kroppen, nu är det bara vanan att få ha något i munnen kvar att kämpa emot. Och det går ganska bra... Onico är bra.
Förra gången jag slutade gick det ju jättebra eftersom jag fick veta att jag var gravid 2 veckor senare. Motivationen höll som i sig på ett annat sätt.. =))
Så hur går det för er då?
Ursäkta det långa inlägget!!!