Ni med fördomar...

Det finns ju även dom som inte vill ha barn och det är ju inget fel med det..

Låter härligt, men tror faktiskt du är unik som har de känslor som du faktiskt har...tror det är få som hittar den RÄTTA.

Hehe, jag har faktiskt aldrig haft tankar på familjeliv...jag har alltid tänkt att "barn är inget för mig" och att jag är supernöjd om jag aldrig får barn.
Det är först nu som jag börjat tänka på detta eftersom tjejen jag varit tillsammans med väntar barn som är mitt!!!
Men jag vet inte om jag kommer älska barnet...alla gör väl inte det.

Emelie A skrev 2008-01-19 11:33:24 följande:

Absolut, jag hade nog varit nöjd i mitt liv utan barn och vet folk som är supernöjda med det.
Men som sagt hittar man den största kärleken så kan ju inte ett barn bli en större kärlek liksom, utan då har man ju redan allt man vill ha...

Jag började läsa lite i början av tråden och det jag kom fram till är att många inte verkar veta vad en fördom är för någonting!
Jag tycker att har man tar till sig fördommar som andra har, och har helt sjuka fördommar mot äldre. Så är man verkligen inte mogen till att skaffa familj.

Läs gärna min blogg jag skrev 15 januari. Där är alla mina åsikter om unga föräldrar som jag bildat genom den uppfattningen jag fått från det här forumet.

Jag har nog inga fördommar mot unga föräldrar, jag tycker bara mest synd om dem faktiskt! För bra föräldrar tror jag definitivt att de är. Men de kommer med så dumma åsikter.

Droppen var när jag i en annan tråd att det mest egoistiska man kan göra i sitt liv är att skaffa barn, och då vart folk helt galna. Och jag frågar mig då, för vems skull skaffade dessa tjejer barn? För kompisen sa att de skulle vara snygga med gravidmagar eller för att få uppmärksamhet?

Lika så skriver många att "en abort kan man ångra men inte ett barn" och tycker att ingen borde göra abort oavsett åldern. Men hur kommer det då sig att det finns stödfamiljer och fosterhem? Det är t.om så att par som själva inte kan få barn kan adoptera!

Alla far fördomar om olika saker. Så har det alltid varit, kommer alltid att vara. Man utvecklas (förhoppningsvis) i livet- och omvärderar eller spär på fördomarna.

TS

Vad är era egna fördomar om "unga föräldrar"?

I just er ålder (myndiga och har egna inkomster) så har jag omvärdat mina åsikter sen jag blev medlem på fl. Förr tänkte jag att "jaja...whatever, de splittar om några år när de vuxit ifrån varann- tröttnat" osv. Nu är det "har man inkomst och eget boende"- ok, gör barn om det är det ni vill. Jag hoppas ni alla mår bra- och kämpar för att fortsätta göra det.

Som jag skrivit i andra trådar...är man under 18- och/eller inte har inkomst, eget boende- vänta tills det är fixat.

Förövrigt..det går att resa med barn om man är 30-40+ med småbarn, man kan jobba, ha fritidsintressen, utvecklas och ha kul med små som stora barn- även om många inte tror det. Livet går inte under i de åldrarna.

Min man och jag träffades när vi var 27 resp 28 år gamla och min man hade exakt samma tankar som du har, dvs att han inte alls hade någon längtan efter familj/barn. Han har bott i USA i omgångar och var helt inställd på att återvända dit för gott och "leva livet" i Miami.

Men så träffade han mig och vi blev som jag redan sagt otroligt förälskade, men några barn ville han inte ha....Men så efter drygt 9 år tillsammans så gifte vi oss och vips så insåg han att han nog ville ha barn trots allt, han var då 36 år gammal!

Jag kan lova dig att han är en maximalt stolt pappa till vår lilla tösabit på 2½ år och han säger ofta att han inte kan förstå att han hade tankar på att självmant avstå från den ynnest det innebär att ha barn!!

Nu är det ju så att du ska bli pappa oavsett om du vill eller ej och det i sig kan ju naturligtvis kännas jobbigt (att det inte är ett gemensamt beslut). Men om du har ett öppet sinne och är villig att vara en del av ditt barns liv - så garanterar jag dig en kärlek större än något annat du upplevt i ditt liv!
För "normalt" funtade föräldrar som väljer att vara en del av sitt barns liv, jodå de älskar sina barn, det lovar jag.....
Om man däremot väljer att stå utanför barnets liv (ledsna tanke), ja då kanske man inte bygger upp den kärleken och då missar man något, men det är min åsikt!

Och du....vi är extremt lyckliga och ödmjuka inför vår kärlek för varann, vi inser att det är få unnat att känna som vi....

Jag har nog inga "fördomar" mot yngre, tänker mest -å vad roligt med några yngre som väljer att skaffa barn- mer än jag tänker på det när man ser folk som är "normalgamla" som skaffar barn. Har nog aldrig heller haft tankarna "dom går nog isär om några år", utan är bara glad för personernas skull :)

Här en är en till unik isåfall ;)
Nej jag tror faktiskt inte att det är så ovanligt :) Alla jag känner har en sådan relation till sin partner mer eller mindre faktiskt...
Sen är det nog inte så ovanligt heller att vissa har tankar som du, men det är absolut inte ovanligt att tänka tvärtom :)

Det tror jag inte, för människor har kriser och jag tror att två människor som är gjorda för varandra inte har kriser.
Man går inte åt olika håll, utan man utvecklas med varandra...jag tror det är högst ovanligt med folk som hittar den rätta.
Jag tror människor kan säga det för de antingen inbillar sig eller önskar det vore så, men tror det är få förunnat att hitta den rätta med stort R.