Pappan kvar på BB?

Jag vill inte vara ensam kvar på BB den dagen vi föder och det handlar inte om att jag inte klarar mig själv!!! Utan som många andra skriver att vi är ju faktiskt en familj, det är pappans barn oxå samt att han gör mig så lugn, vill att vi ska få dela på allt vi upplever med barnet.

Mamma Mio skrev 2008-02-14 11:37:02 följande:

Vilken jävla komentar!

Kolla upp alternativen där du bor. Pappan kan ofta få vara med hela vägen men tyvärr finns det ställen där dom inte "har plats" för papporna. MEN då kan det kanske finnas ett sk patienthotell dit hela familjen kan bo tills dom känner sig redo att åka hem.
Ring runt o hör!!
Jag vet precis vad du menar, jag åkte hem samma dag pga detta.

Fast man måste ju någonstans förstå att det handlar om mån av plats! Det är ju kvinnan å barnet i första hand som behöver platsen. Finns det plats ja då är dt ju självklart att mannen ska få stanna men om man tex får ligga i en dubbelsal så kanske det inte är läge å ligga å dela en smal säng med sin man!
På HUddinge fick min syster vara kvar över natten eftersom jag ansåg att det va viktigare att min man va hemma med våra barn än  på sjukhuset med mig. Min snälla syster tyckte inte jag skulle sova ensam efter snittet så hon frågade om hon fick ligga kvar å det fick hon eftersom det fanns plats.

Tur att det fortfarande är ett fritt land.....och att man får säga det man menar fast anbdra tycker att det är en "jobbig kommentar".

Mamman och barnet i första hand.
De sa till mig att de ville att pappan skulle stanna kvar efter både första och andra förlossningen, eftersom det var lite komplicerat. Men platsen fanns inte. Men dock så var vi 1 natt kvar på förlossningen innan. Både födda vid 16 snåret ungefär. Många rum på BB är ju för flera mammor. Tror inte dom andra mammorna vill ha "okända" karlar hos sig.

Med tredje barnet fick min man vara kvar. Det var jätte skönt, för då blev sonen dålig.
Det var inte jobbigt att bli "lämnad själv" första nätterna trots att jag var övertygad om att jag inte skulle klara av det.
Jag förlorade nästan 5 liter blod när mitt andra barn föddes och var ny op. Men man orkar mer än vad man tror.

Klart det är ett fritt land och man får säga vad man vill.

Men jag förstår inte ditt syfte med det du tidigare skrev då du inte har en aning om vad som är orsakerna till varför många vill ha kvar sina män under bb-tiden.

Undrar vem som har det jobbigt med sig själv? Tycker definitivt inte det handlar om självständighet, det handlar om att knyta an till sitt barn och även åt andra hållet. Att barnet snabbt ska även knyta an till sin pappa. Som förstagångsföderska så är jag iallfall orolig för allt som komma ska och min man är min trygghet i detta, vi stöttar varandra och då kommer det säkert kännas jobbigt om han måste åka hem över natten, men självklart klarar man det. Såg att det var 17 år sen du var första gångsföderska så du har kanske inte kom ihåg känslorna eller så anser du inte att pappan är lika viktig som du själv är för barnet. Trist inställning!

Jag är förstföderska, ska föda i Helsingborg. Där finns en egenvård men där kommer jag INTE att ligga oavsett hur förlossningen går. Detta pga att jag har panikångest och egenvården ligger nere i källaren utan några fönster. Det finns inte heller någon personal där nere.. Jag har inskrivet i min journal att om inte det finns plats åt mig på BB så kommer jag att åka hem efter 6 timmar. Vet att mitt val att vilja vara på BB istället för egenvård kan innebära att min sambo inte kan stanna. Något som kommer bli svårt men i valet mellan att sova i en källare med min sambo eller sjlälv på en vanligt sal så väljer jag en vanlig sal utan min sambo...

Vet egentligen inte vad jag vill säga med mitt inlägg mer än att det kanske finns många olika anledningar till att man vill ha sin sambo med. För mig så vore det ultimat en plats på BB med min sambo. Sorry om jag flummar men är ju gravid...

Härligt att höra att det är så många som känner som jag...!! Är så förbannad på den inställningen som man får höra ibland... att det är bara "en natt eller två...du måste ju klara dig själv...vara självständig och stark". Varför ska man känna sig svag för att man behöver sin partner...?? Det är väl snarare en styrka att erkänna att man behöver hjälp och stöd i ny och ovan situation. Jag väntar mitt första barn och vet inte alls vad som väntar när man blir förälder för första gången. Jag anar dock att det kan vara turbulent inne i kroppen och tusen olika känslor som virvlar runt...det måste ju vara helt naturligt...vem är lugn som en filbunke...precis som att det är världens vanligaste vardagsgrej. Jag är så trött på att vi i vår individualistiska kultur alltid ser ned på människor som erkänner sig beroende av andra människor. Ensam är inte stark...bara väldigt ensam. Vi är två som har beslutat att skapa ett nytt liv och bli föräldrar och därför tycker jag att båda har samma rättigheter att vara med sitt barn och sin nya familj på BB. Det är ju bedrövligt att många åker hem i förtid för att man känner sig ensam och övergiven då sambon åker hem.

Puh...skönt att få ur mig detta. Är glad att sådana här forum finns så man vet att man inte är ensam.